Vi återpublicerar här en lokal text som berör nattens händelser i Malmö [28-29/8 red.anm]. Detta är en fråga som splittrar många; man vet inte vad man ska tro. Vi på VSBL tycker att splittringen i sig är ett stort problem och vi vill bryta de öar av tyckande som uppstått och istället se till det som förenar, för vi som samhälle behöver lösa detta. Textförfattaren, Nils Littorin från nystartade partiet Malmölistan, lyfter här några viktiga punkter i sammanhanget som berör yttrandefrihet.

Vad tycker du? Håller du med honom, eller har du en annan uppfattning? Kommentera gärna. Självklart är du välkommen med replik. Vårt främsta uppdrag är att måna om det offentliga samtalet.

Såväl Vänsterpartiet som Moderaterna i Malmö (Kvp debatt 26/27 augusti) ville stoppa den danske provokatören och koranbrännaren från yttrande- och mötesfrihet. Det är en farlig väg att gå.

Som provokatör är han skicklig, Rasmus Paludan. Att åka till Malmö och bränna koranen utanför Islamic center hade alla förutsättningar att skapa rubriker och röra upp känslor. Även om polisen med uppbackning av Malmös elitpolitiker vägrade honom tillstånd så har Rasmus Paludan lyckats: Hänsyn till religion sattes framför yttrandefriheten, vilket han ville bevisa. Nattens upplopp i Rosengård var precis den typ av våldsamma reaktion från muslimer som skulle provoceras fram.

Paludan vet mycket väl att de flesta Malmöbor avskyr det hat han står för. Bokbål är en symbol för auktoritärt eller totalitärt styre med begränsad tryckfrihet och yttrandefrihet. Heinrich Heine (1797-1856) skrev att "där man bränner böcker bränner man till slut även människor".

Provokationen kan således bara lyckas om reaktionen blir lika vedervärdig, eller värre, än aktionen. Varken polisen, politikerna eller företrädare för Islam klarade testet.

Polisens stopp för koranbränningen kan först verka sympatisk. Varför ska dansken få trampa på svenska muslimers tår?

Men det skapar ett farligt exempel. För vilken politisk manifestation är det som ska förbjudas nästa gång? Och med hänvisning till vilken kränkt grupps känslor?

Ska EU flaggan få brännas som en symbol för Swexit? Ska vi med omsorg om USA och Tysklands känslor förbjuda att NATOs baner skändas? Ska Bibeln få brännas i protest mot kristendom?

Man kan tycka vad man vill om dylika opinionsyttringar. Men de ryms otvivelaktigt inom yttrandefriheten:

Enligt 2 kap 1 § regeringsformen (1974:152) har varje medborgare rätt att i tal, skrift eller bild meddela upplysningar och uttrycka tankar, åsikter och känslor. Rättigheten gäller även för utländska medborgare.

På något annat sätt vill få svenskar ha det. I synnerhet inte vi som dagligen via sociala medier, genom politiska flygblad eller möten gör bruk av denna frihet. Modiga svenska arbetarledare som Malmös egen Axel Danielsson(1863- 1899), grundare av Socialdemokratiska tidningen Arbetet har kämpat och fängslats för att även en cynisk provokatör ska få hållas.

Att Malmöimamen Salahuddin Barakat välkomnar polisens agerande är typiskt. Religiösa känslor väger för honom tyngre än den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Att myndigheten förbjuder koranbränning blir ett bevis för religionens rättsliga särställning som stående över skymf och provokation. Salahuddin Barakat har tidigare uttalat sig positivt till lagar mot blasfemi (https://www.youtube.com/user/agoramalmo).

Den skriftlärde cyklar tandem med provokatören. Dan Park, den för hets mot folkgrupp dömde konstnären som också agerat Paludans sändebud i Malmö, var inte sen att kommentera: ”Islam står över yttrandefriheten”. Hetsaren och imamen är ense om en sak: Islam är något exeptionellt, ett undantag.

Som pricken över i:et avslutades Paludans lyckade Sverigevecka med ett upplopp i Rosengård. En grupp arga muslimer som kastade sten på polisen och ropade ”Allah akbar” förkroppsligade de våldsamma tendenser som Islam beskylls för. Vad hjälpte det att en Malmöimam tog avstånd när lågorna från bilbränder fyllde nyhetsnatten?

Det är lätt att vara efterklok. Men det klokaste svaret på provokationer är att inte låta sig provoceras. Följ lagen. Möt bokbränningen inte med upprörd kränkthet utan med avmätt ointresse. Stå upp för Paludans frihet. Men låt honom likt en pajas stå och bränna papper på ett öde torg, istället för att som nu bekräfta hans självbild som yttrandefrihetens förkämpe.