Äntligen har några bemödat sig att fråga arbetarna själva till orsaken varför de övergett S och röstar på SD, skriver Bengt Persson. Det handlade aldrig om invandrarna.

Bengt Persson

Titeln på den tunna boken från Katalys fångar mitt intresse när den antyder att det finns andra orsaker till att arbetare övergivit S och röstar på SD. Otaliga gånger under åren har jag hamnat i diskussion med mina vänstervänner varför arbetare väljer att rösta på högerpopulistiska SD. Alltför länge har deras förklaringen varit ett ökat invandrarhat och rasism, vilket inte stämmer med mina personliga erfarenheter.

Boken som är på knappt hundra sidor bygger på djupintervjuer med åtta äldre arbetare och före detta socialdemokrater. Sex män och två kvinnor som tidigare haft politiska och fackliga uppdrag, men har lämnat S och nu representerar SD på olika nivåer. En är invandrare.

Syftet med studien skriver författarna är att förstå vilka djupare ”mönster och teman” som varit avgörande för att dessa bytt parti. De påpekar samtidigt att det inte ”går att generalisera resultatet på alla arbetarväljare med SD sympatier.” Men ”SD politiker är i högre grad än andra politiker representativa för sina väljare”.

Man konstaterar i boken att ”Socialdemokraterna sedan millennieskiftet förlorat hälften av sina medlemmar. I valet 2022 var stödet för S bland de som själva definierar sig som arbetare endast 32% jämfört med 50% år 2002 /…/Bland LO-anslutna har stödet under 2000-talet minskat från 60 till 40 %. En majoritet av dessa som lämnat röstar nu på SD eller de borgerliga partierna. Samma utveckling syns bland unga väljare”.

Dessutom skriver författarna att ”stödet för SD är särskilt starkt bland personer med sjuk- och aktivitetsersättning, LO-medlemmar, lågutbildade, landsbygdsbor och arbetslösa. Grupperingar som har det gemensamt att de ofta upplever sig svikna från det nutida Sverige, både ekonomiskt, socialt och kulturellt.”

Författarna sammanfattar ”Det är samma grupper som är de stora förlorarna på samhällsutvecklingen sedan 1990-talet med sämre löneutveckling och pensioner. Ökad otrygghet i arbetet och i samhället, lågt inflytande över sitt arbete och sämre hälsa”

Boken redovisar kortfattat intervjusvaren i teman och författarnas analys. Samtliga intervjuade har godkänt innehållet innan publicering. Som läsare slås jag av att de intervjuade personerna fortfarande ser sig som gråsossar, att de står för en arbetarmoral att göra sin plikt och kräva sin rätt och helst i den ordningen. De intervjuade uttrycker en stark saknad av folkhemstanken som gått förlorad. Och i takt med nedmonteringen av välfärden sett sig övergivna av sina politiska och fackliga företrädare. Företrädare som inte heller varit beredda att se och diskutera problemen med invandringen . Det är kanske inte så konstigt att dessa arbetare tvivlar på att staten bryr sig lika mycket om landets egna utsatta som de som nyligen flytt hit till vårt land.

Författarna beräknar att arbetarna utgör 46% av den vuxna befolkningen. Dessa är numera osynliggjorda i svensk media. Vad de upplever, känner, tycker och tänker har varit ännu mer ointressant såvida man inte har kunnat göra förnedrings-TV av det. Fördomarna är desto fler, från att de ( arbetarna) inte existerar, till att de är rasister när de röstar på SD.

Äntligen har några bemödat sig att fråga arbetarna själva till orsaken varför de övergett S och röstar på SD. Boken heter Det handlade aldrig om invandrarna, skriven av Karla Backlund och Stefan Sjöberg och utgiven på Arkiv Katalys.