På 70-talet arbetade jag på Ericsson i Norrköping under VM i ishockey 1975. Vi montörer arbetade två och två och hade våra bord uppställda mittemot två andra montörer. De flesta var unga och bara män för det var ett tungt och stressigt arbete. Vi hade rent ackord vilket gjorde att vi bara fick betalt för det vi gjorde. Denna minnesvärda dag mötte Sverige Finland.

Ishockeymatchen sändes mitt under arbetet, så vi som var sportintresserade kunde följa matchen. En riktigt spännande match. På andra sidan gången var det två unga svenskar, som arbetade mittemot två finnar. Efter ett tag gjorde Sverige 1-0 och då började svenskarna reta finnarna. Det höll på ett tag men svenskarna tystnade när Finland gjorde 1-1. Då började förstås finnarna reta svenskarna istället. Under ett tag höll sig alla lugna men när Finland gjorde 2-1 och det också blev slutresultatet då tog det hus i helsike. Det tålde inte de svenska ungdomarna, utan de skulle då gå över till den finska sidan och göra upp med knytnävarna. Flera av oss andra fick gå emellan och stoppade det som kunde slutat riktigt illa. Någon hade ju kunnat bli skadad och troligen hade väl svenskarna också fått sparken från jobbet.

Under många år trodde många finländare att nu, nu är det äntligen Finlands tur att ta guld. För Finland hade många stjärnor i sitt lag men spelet var för individualistiskt. Först när de fick en svensk tränare; Curre Lindström blev de ihopsvetsade till ett lag och så fick de 1995 äntligen sitt första VM-guld.

Kanske var det detta som till slut fick matcherna mellan Sverige och Finland att förlora sin hatkaraktär? Men på den tiden var hockeymatcherna blodigt allvar och den nationella stoltheten hängde mycket ihop med vad som hände på hockeymatcherna.

Håller du med Hugo Jörgensen att det var en svensk tränare som skapade den finska lagmaskinen?

Har du egna minnen att dela från dina jobb? Kommentera gärna.