Uppsala Nya Tidnings ledarskribent Johan Rudström reagerar med ryggmärgen så snart vanliga människor höjer rösten. Med överhetens förakt för den vanliga människans, angrips barnmorskorna under rubriken ”Med liv och död som vapen i lönestriden" (15.11)

Oavsett att ledarskribenten erkänner att

skriver denne att barnmorskorna, trots skyddsombudens larm och redovisad dokumentation om ohållbar arbetsbelastning, far med osanning vad gäller risken för undergrävd patientsäkerhet. ”Det kan vara ett problem för vårdanställda att kortet om patientsäkerheten dragits fram så ofta genom åren, vid varje förändring/försämring på sjukhusen” hävdar skribenten. Med den vanliga sliriga retoriken beskylls vårdpersonalen för omdömeslöst leka med säkerhetsfrågan.

Erkännandet om egen okunnighet hindar dock honom inte från att stämpla de som stöttar barnmorskorna ”som ovetande”....som ”sprider fördomar om hur man tror det är” eller luta sig mot ”anekdoter”.

Ovetande anser han sig ändå kunna döma i bemanningsfrågan och påpekar förnumstigt ” att nollvisionen.. är omöjlig att uppfylla” och som ”ett goddag yxskaft ” hävda att ”en avvägning måste göras. Så vad tror han att barnmorskornas protester handlar om?

Att barnadödligheten är mycket låg tar skribenten som intäkt för att allt är i sin ordning och tillägger ””tragiska saker händer ibland det kommer vi aldrig att komma ifrån” Således är detta påståendet den nyliberala utgångspunkten i sjukvårdsfrågor.

Rudström ifrågasätter att den hårt arbetande vårdpersonalen, som har den ansvarsfulla uppgiften att dag som natt se till att nytt människoliv föds friskt och får omvårdnad, ska uppvärderas lönemässigt. Utan tanke på sin egen höga lön.

Som självutnämnd del av eliten anser ledarskribenten

Så var det sagt – arbetare håll dig vid din läst och lämna besluten till oss få utvalda. Som egentligen inte vet nånting.