Marie Schultz undrar när hederlighet, broderskap, medmänsklighet, solidaritet och så vidare slutade gälla och var andra hederliga begrepp tog vägen. Detta land utvecklar giriga egoister på löpande band och kollektivet ses och behandlas som en bunt slavar. Vi är fler än dom giriga egoisterna, skriver Marie nedan.

"I Sverige har vi något som kallas arbetslinjen, alla ska jobba. Till vilket pris som helst. Det är helt absurt av flera olika anledningar.

Till exempel är antalet arbetslösa nära nog cirka 600 000 och det finns till dags dato cirka 90 000 lediga arbeten i platsbanken, då ska man ha klart för sig att en stor del, cirka 20%, av dessa jobb är timanställningar och säsongsjobb.

Så som vårt system ser ut idag riskerar du att förlora din EGI (ersättningsgrundande inkomst) genom att ta en timanställning eller säsongsjobb. Många gör det ändå för dom vill arbeta och hamnar då utanför systemet efter avslutad säsong eller när timanställning upphör. Är det att främja arbete?

Att den här ekvationen inte går ihop, kan vem som helst räkna ut. 100% arbetslösa ska i arbete med 15% lediga jobb.

Ändå ska ofrivilligt arbetslösa ständigt behöva höra saker som ”det finns jobb bara man vill arbeta” och ”du har latmasken i ryggen” och så vidare.

De deviserna har för länge sedan gått ur tiden.

Sen har vi den idiotiska idén om att folk som är nästintill palliativa ska jobba. Tänk noga på att det kan hända vem som helst, när som helst, ett felsteg i trafiken, en stroke och så vidare. Dom kan av förklarliga skäl inte jobba, så varför ens ta med dom i vansinnet? Dom har all rätt läka i lugn och ro.

Det finns fler anledningar till varför inte alla kan jobba men dessa är, enligt mig, de mest absurda.

För mig blev det nästan 50 år i arbete. Jag började jobba när jag var 14 år, sedan dess har jag jobbat på avlönade arbeten. Ett jobb, två jobb, tre jobb ibland fyra jobb samtidigt. Man förstår att jag tyckt om att jobba, är alltså inte arbetsskygg, ännu ett av de där fula påhittade orden. Jag har en högskoleutbildning. Lika rätt till utbildning, borta idag. Arbetsförmedlingen, borta, den är i alla fall inte längre vad den heter. Volvo delvis borta, utsålt. Vin & Sprit AB, såldes i juli 2008, till vilken nytta? SAAB delvis borta idag, nedmonterat och slaktat. Vem f-n fick den ljusa idén att det skulle löna sig att sälja ut svenska företag och privatisera stora delar Sveriges samhällsnytta?

Privatisering, ska se om jag ens kan skriva det utan att se rött.

Karensdag, ännu en sak som drabbar helt fel, den som jobbar på oregelbundet schema kan få tre karensdagar istället för en beroende på sitt schema.

Nu har jag en usel pension, lika låg som en som inte arbetat en enda dag eller bara ett par år i sitt liv. Jag tycker inte de ska ha lägre ersättning, jag tycker alla ska högre, minst så mycket att man kan klara sitt uppehälle.

Det finns pengar!

Var tog den sanna slagdängan ”det ska löna sig att jobba” vägen? Det som tycks löna sig mest idag är att stå hemma laga spagetti med köttfärssås, åka till Thailand, ha 7% närvaro i riksdagen och lyfta orimliga arvoden. Mer pengar i månaden än de flesta av oss tjänar på ett år. Vad liknar det? Mest skit om ni frågar mig.

En annan sak som kanske glöms bort är att konsumtion får ett lands ekonomi att snurra. Ju mer det dras ner på folks inkomster desto mer konkurser och dylikt får man räkna med. Dåligt för landet om det blir av med en del av den viktiga småföretagsverksamheten.

Stora företag, som till exempel IKEA och delar av Wallenbergsgruppen, har för längesedan lämnat landet. Storföretagen som man allt som oftast använder för att försvara sin så kallade gynnsamma företagspolitik, enligt mig mest en grav felsatsning.

Det finns många historier om hur tokigt det blivit i detta land, som hade de bästa förutsättningarna efter kriget. Med en politik som inte haft förmåga, intresse eller ens vilja att kämpa för kollektivet utan snarare för sitt personliga välbefinnande, är det givet att giriga egoister utvecklas på löpande band och resten behandlas som en bunt slavar. Men vi är många fler än dom giriga egoisterna och det kan bli farligt för dom.

Myndigheter som har sina egna regler och inte följer lagen. Myndigheter som ser olika på vad som är rätt och fel.

Nu kommer det absolut jävligaste, skulle du bli ofrivilligt arbetslös i Sverige idag, oavsett ålder, är ditt värde lägre än lägst, då får du finna dig i att bli behandlad som skit och tilltalad med ord jag inte ens vill upprepa. När du är i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd upphör till exempel rätten till semester. Detta trots att du jobbat lika hårt som på vilket jobb som helst, pendlat 14 mil och varit borta från hemmet tio timmar. Ingen, absolut ingen hänsyn tas till dina personliga förutsättningar.

Du kan vara 65+ och skickas på en arbetsmarknadspolitisk åtgärd utan några som helst rättigheter att tacka nej. En åtgärd som är utom all rimlighet. Där gör arbetsförmedlingen, som förr var till hjälp och gagn för folket, allt för att sätta dit folk, falskeligen, så de inte ska få ut sina ynkliga ersättningar.

Vad säger ni om mamman, som inte får ta hand om sitt sjuka barn, som inte har råd med mat och blir ekonomiskt straffad om hon stannar hemma med barnet, även om det är förskolan som kräver det. Stannar hon hemma på ”fel tider”, ber om att få börja en timme senare eller glömmer fylla i tidrapportering på tre ställen blir hon avstängd. Detta är att knäcka folk, göra dom deprimerade och ärrade för livet. Fi f-n för detta system!

Hur många vet att det finns ett system med varningar som följer en resten av livet? Vad gör det åt en tjugoåring som i 50 år, sitt resterande yrkesliv, ska ha detta hot om ekonomiska sanktioner över sig och bära rädslan att hamna utanför systemet?

Efter ett visst antal varningar är du avstängd och utslängd för livstid. Varningar som ges lättvindigt och som till och med delats ut felaktigt på grund av tekniska problem som sedan, sägs det, är omöjliga att rätta till när de skickats vidare i systemet. Vilken kosmisk rättvisa är det?

Det finns till och med exempel på folk i rullstol/med rullator som tvingats acceptera plats på svetsutbildning. Hur meningsfullt är det, vare sig för den enskilde individen eller samhället?

För att inte tala om den ruskiga åldersdiskrimineringen. I alla frågor kring sådant som karensdagar och åldersdiskriminering finns det all anledning snegla på våra skandinaviska grannländer och hur de tagit sig an problemen.

Tänk om vi tagit efter något bra istället. Nej, här anammar vi skit som åldersdiskriminering, lägre löner och sämre arbetsvillkor, varför det? Bara för att den som redan har mycket vill ha mer!

Om jag ska vara något av en katastroftänkare är det girigheten som kommer orsaka jordens undergång. Frågar mig ännu en gång var medmänskligheten och solidariteten tog vägen.

Ändå har vi det bra här i Sverige men det har gått och går snabbt att förstöra ett land."

Vad tycker du som läser, är Sverige på rätt eller fel väg?