En Bob Dylan för vår tid?

Ja, det skriver Aftonbladet. Niklas Heliosson, som jobbar i butik, har en annan uppfattning.

"Ey, din hora är en hora, mannen, säg inte nått annat

Jalla, bre, vad tror du mannen? Vi är inte samma

Ey, jag becknade i skolan tills de ringde till min mamma

Knulla orren in i toan tills jag motherfucking sarrar"

Så orerade alltså denna ”Bob Dylan för vår tid”. Sannerligen! Vilka framstående rader!

Det kanske kan jämföras att Einar var en överklassunge som fick anstränga sig för att få en kriminell bakgrund, lika mycket som Dylan kom från en trygg familj men ljög om att han levt på godsvagnar och fått försörja sig med gitarren och sitt lockiga hår.

Det krävs ingen närmare granskning för att se att jämförelsen faller platt. Dylan skrev låtar om 60-talets orättvisor i USA och fick ett stort genomslag. Sen när han tröttnade på att vara en politisk figur skrev han låtar om att tvivla på sin politiska övertygelse, sen skrev han låtar om det konstiga i att vara människa, och sen på sjuttitalet skrev han låtar om sitt privatliv och hade fortfarande en lysande karriär.

Einar skrev låtar om att sälja knark och att ha sex på skoltoaletter. Han skrev inte låtar om allmängiltiga politiska frågor eller om existentiella undringar.

Jag tycker att det är symptomatiskt att överklassen säger åt oss att Einar är en modern Dylan, att alla som skriver borde läsa hans texter. Det är ett vapen mot oss.

I stället för Smurfhits, Sean Banan eller Crazy Frog så tycker överklassen nu att vi ska lyssna på Einar.