Stämningen var laddad och de höga förväntningarna låg i luften på fredag kväll då det var dags för vad som kan betraktas som crescendot för David Ritschards turné. Turnén avslutades visserligen dagen efter i Malmö, men det är omöjligt att tänka sig att konserten i Malmö kan ha nått högre höjder än den på Debaser Strand. Det är otvivelaktigt så att det är där på Södermalm som David Ritschard har sin mest hängivna publik. Södermalm och söderort i Stockholm besjungs och utgör ofta fond för Ritschards skivor. Att inspirationen kommer härifrån är föga förvånande. David Ritschard bor själv söder om söder i Björkhagen och arbetar vid sidan av musiken på Systembolaget på Folkungagatan.

Söderkopplingen är också tydlig i Ritschards stora engagemang för stadsdelens fotbollslag Hammarby IF, i folkmun känt som Bajen. Mitt under Covid-krisen sommaren 2020 släppte countrysångaren en hyllningslåt till laget, och till fotbollen i stort, tillsammans med Magnus Carlson från Weeping Willows.

”Du är korkar som smäller, under eldarnas sken

Du är laget som skräller, mjölksyrade ben

En pulserande ådra, du är Götgatan i April

Men i läget som råder, den uppskjutna våren, så ligger du här still

Och det snackas om hösten, nere på tobaksaffären

Med förväntan i rösten, vi ska klara det här

Du är nålen i slaget, och på min 'gå bort-kostym'

Du är arbetarlaget, du är fjärilen i magen, du är mitt livs äventyr”

Foto Henrik Frisk

Under ett av kvällens extranummer är det också till publikens jubel som Magnus Carlson äntrar scenen och framför sången i duett med David Ritschard. Ljuset på scenen lyser i grönt och vitt(Hammarbys färger), publiken sjunger med i varje ord och en Hammarby-halsduk slängs upp på scenen.

”Nu är vi bland vänner” säger Ritschard i mellansnacket, här på den lilla rockklubben på söder hymlas varken med kopplingen till Hammarby, Söder, men heller inte med politiken.

Under kvällen står jag snett framför en kille som under melllansnacken ropar ”Spela Brunsås”.

Detta är en given referens för den som är väl inlyssnad på Ritschards repertoar, för oss inbitna lyssnare så är också de medvetna passningarna i texterna till bland annat Dan Andersson och Cornelis Vreeswijk uppenbara. Det är trots allt en sån kväll, där vi är bland vänner och kamrater. Det är packat i lokalen men utan gruff och stök, nej det känns närmast familjärt.

”Jag vill tacka ljudteknikern här ikväll , jag känner mig jättetrygg här uppe med dig” inflikar Ritschard innan han fortsätter, ”Har vi några arbetare här ikväll?”. ”Spela Brunsås” skriker killen bakom mig igen, men inte heller den här gången får han sin önskan tillgodosedd. Istället blir det den pedal steel-svängiga låten ”Röd”.

”Men det färgar mina tankar,

färgar mina andetag

Jag kan inte byta färger,

det är försent att byta lag

För här talar vi om krafter

Starka nog att flytta berg

Och färgen av substansen i mitt

hjärta, ben och märg.

Är det internationella proletariatets färg.”

Visst kan det upplevas lite pretentiöst, otidsenligt, svulstigt eller är det kanske lite befriande? Att det finns någon som inte håller igen med känslorna och uttrycken, eller för den delen med politiken.

Hövisk kärlek blandas med alkoholism, eller som i låten ”Sockenplan revisited” från turnéskivan Blåbärskungen. Brinnande förälskelse, som möter hinder på grund av ”37 minuters obetald övertid”.

Skivan Blåbärskungen kommer kanske i retroperspektiv betraktas som det stora genombrottet. Albumet har gjort ett segertåg bland kritikerna och fått fina omdömen i stora tidningar som Aftonbladet, GP, DN och Nöjesguiden, såväl som bland mindre och kreddigare musiktidningar. Markus Larsson ger fredagens spelningen fem plus i Aftonbladet och konstaterar att ”Det här är antagligen sista gången på länge som David Ritschard spelar på ett lika litet ställe i Stockholm igen”.

Jag hoppas verkligen att David Ritschard kan nå en större publik med sin fantastiska musik och träffsäkra låtar fulla av socialrealism. För där finns så många viktiga budskap: Våga bli förtvivlad, men res dig igen, våga stå upp för arbetarsaken även om du betraktas som gammeldags eller original och våga dröm om en annan värld.

Foto Henrik Frisk

Så till slut får killen bakom mig som han vill, bandet stämmer upp till ”Inte här (när jag är här)” och den framförs av en väl uppvärmd David Ritschard, bandet Krokodiltårarna och publiken i en symbios som var kvällens höjdpunkt för mig själv och brunsåskillen.

”Inte många från gymnasiet, stannar kvar på våran ort,

dagarna går långsamt, men veckorna går fort.

Men när jag drömmer om nåt annat, något annat än det här,

ja då är det drömmen om en annan värld.

Där arbete ger mening och vi jobbar för varann,

vi får vad vi behöver, när vi gör så gott vi kan.

Så nästa gång jag frågar:

- Om det önskas nån dessert?

Så är jag inte här, när jag är här.”