Kristna församlingar väntar på Messias återkomst. Han som ska rädda den arma mänskligheten. Trots alla kyrkor i Sverige är det få som har någon brinnande tro. Till och med anses Sverige som världens mest sekulariserade land. Men stämmer det verkligen?

Om vi snackar Jesus återfödelse är det nog sant, men vi har fått en ny statsreligion: den heliga entreprenörsandan. Överallt i samhället ska entreprenörer frälsa oss från ondo. Hur ska vi stärka välfärden? Entreprenörer. Hur ska vi lösa integrationen? Entreprenörer. Hur ska vi lösa bostadsbristen? Entreprenörer. Hur ska vi rädda klimatet? Jo, faktiskt ska entreprenörer lösa det. Dessa entreprenörer har tydligen en förmåga som närmast kan liknas vid det gudomliga.

Om nu dessa entreprenörer är så fantastiska, vad är det då som gör dem så unika? Utåt sett framställs det som att de genom smarta idéer hittar nya sätt att tjäna pengar, vilket i sin tur ska skapa välstånd för alla. Hur deras kognitiva förmåga är vill jag inte spekulera kring. Men nog är jag fundersam om de är så kloka att det kan skapa guld av sand? Politikerna tävlar om vilket parti som är mest entreprenörsvänligt. Om dessa företagare nu är så fantastiska, varför behöver de då ständigt offentligt stöd? I höstbudgeten ska de befrias från arbetsgivaravgifter. De ska befrias från efterhängsna arbetare som vill behålla sina arbeten. De ska få bidrag när de utför välfärdstjänster och renoveringar. Om nu dessa entreprenörer är så fantastiska varför måste vi då ständigt subventionera och underlätta för dem?

Det går helt enkelt inte ihop. Eller så är det helt glasklart. Anställda ska se upp till sina företagare och vara tacksamma. Det är inte min arbetsinsats som är viktig, utan entreprenörens visioner. I entreprenörsandans värld finns det ingen plats för facklig organisering; det hindrar den visionäre företagsledarens expandering. Istället ska den enskilde arbetaren göra en klassresa. Svinga sig uppåt och kanske en dag själv bli ENTREPRENÖR.

Det låter så klart som en fin vision. Men vad är egentligen innebörden av klassresan? Det entreprenörsideologerna menar är att arbetande människor ska ha en tuff vardag och den enda vägen ut är att studera eller starta ett företag. Borta är allt snack om ett värdigt arbetsliv med inflytande. När entreprenörsandan kläs av står där en ganska unken idé om ett flitigt geni. Nog liknar det allt kristendomens lära om att man ska leva i herrens tukt och förmaning?