Göran Gustavsson blev besviken på Nadim Ghazales sommarprat som allt för mycket handlade om den "rasdiskriminering" han blivit utsatt för. Göran Gustavsson och hans generationskompisar från arbetarklassen har inte varit några glidare på invandrares ryggar.

– Jag har tidigare lyssnat med stor behållning på Nadim Ghazale som polis och expert i TV om ungdomsbrottslighet bland annat. Jag har stor respekt för hans erfarenheter och kunskaper.

Men tyvärr blev hans sommarprat en besvikelse. Jag tycker han blev onödigt gnällig och hakade upp sig på den "rasdiskriminering" han själv blivit utsatt för. Han fick det att låta som att detta varit och är det typiska sättet att möta "främlingar" i dagens samhälle. För honom fanns dock ett antal klart lysande namngivna undantag som han fått mycket stöd av. Icke desto mindre tycks han själv bära på en hel del fördomar mot den vanlige svensken.

"Är du vit, svensk, straight och man – då är du redan inkvoterad. Grattis, du fick den enklaste vägen.... Vi kan inte bara vara den vita befolkningens polis. Alla måste kunna lita på att vi jobbar för deras säkerhet och inte som det är nu – att det är oss de är rädda för."

Nadim berättar också om ett vitt födelsemärke på sin hals:

”Hela du hade kunnat vara vit som snöflingan”, sa mormor. ”Andra förutsättningar hade nog gett dig andra åsikter. Och samma sak gäller för de du möter.”

Denna fixering vid att han inte är "vit" som svensken och att han fått det ständigt påtalat för sig, ter sig tämligen lämpat för just "Sommar" i radions P1, där detta tema är flitigt förekommande och kanske just den biljett som behövs för att bli utvald att prata.
Vid en ytlig besiktning ser Nadim lika svartmuskig ut som undertecknad när jag var ung. En svartskalle med blå ögon. Det finns variationer bland oss svenskar. Valloner har t.ex. låtit sig assimileras och är numera en del av det genetiska beståndet bland etniska svenskar.

Det är väl här skon klämmer bland många som är rädda att "försvenskas" och istället försöker distansera sig till den stereotypa schablonbilden av "svennen". Det finns naturligtvis motsvarande idiotiska fördomar om invandrare bland många "infödingar". Men hur förvånande är det? Vad är att vänta innan man lär känna varandra? Det gäller även för "kollegor" inom poliskåren. Det finns en och annan dönick på alla arbetsplatser men de övertygade rasisterna är mycket få.

Jag tycker Nadims generaliserande påståenden om inkvoterade "vita", strejta män (även en gammal arbetare och socialist som jag) är onödiga och gnälliga. Mitt liv har verkligen inte varit en resa på en räkmacka. Inte heller mina generationskompisar från arbetarklassen har varit några glidare på invandrares ryggar.

Så det återkommande temat om den svåra barndomen full av trakkasserier köper jag inte rakt av. På många sätt var våra unga år både fattigare och tuffare. De klagande texterna i den rapmusik Nadim spelade förklarar inte varför ungdomsbrottsligheten ser ut som den gör. Jag tror självstigmatisering och självsegregation har ett större förklaringsvärde.

Kom igen Nadim Ghazale, släpp det där nu och gör gemensam sak med oss som vill ett annat och bättre samhälle! Men då måste den ständiga påfyllnaden av nya migranter till "utsatta områden" hejdas.