Det här är mitt land. Det här är ditt land, sjunger Mikael Wiehe i Woody Guthries gamla melodi. Från Ales stenar till norra Lappland: "Landet, det tillhör dig och mig". Men vad betyder det egentligen?

Visst är Sverige ett land med blånande berg, hagar och mörka skogar. Myrar, mossar, fjäll och forsar. Man kan lätt bli naturromantiker, och tänka på blommande rapsfält och häckande storkar. Stå på Kebnekajses topp och förundras. Men när dimman lättar behöver man ställa sig frågan:

Vad betyder det?

Det finns ett gammalt ordspråk som lyder "Spisat bröd är snart glömt". Det handlar om en påminnelse. Att inte ta något förgivet. För vad är det egentligen som säger att något är mitt och ditt? Det finns en enda sak. Och det är själva kärnan: det är vårt för att vi byggt det.

Med det kommer stolthet och glädje. Det är ett gemensamt bygge. Någonting vi gjort tillsammans. En del brukar fråga, " ja men va är egentligen svenskt?". Och så kanske det kommer ett svar:

Köttbullen.

Men det är fel.

Svenskt är att bygga. Och det är att göra det gemensamt. Tyvärr behöver vi påminnas om det. Idag är makten allt längre bort från folket. Vi är skrämda av ett krig, som kastar oss in i nya beroendeställningar utan att vi tillfrågas. Vi får försämrad arbetsrätt, och högre pensionsålder. Vi slits och nöts. Färre och färre känner en verklig gemenskap. Färre och färre är med och bygger. Och de som gör det, tvingas ofta se sitt hårda arbete komma andra till dels.

Vi bygger inte längre åt varandra. Utan åt en allt mindre grupp, som skor sig på andras arbete. I detta sluter man sig, och försöker bli sin egen lyckas smed. Satsar på sig själv, helt enligt den gamla moderatkampanjen från 70-talet. Kanske kan du bli lycklig på Instagram, eller TikTok? Eller Tinder, rentav. Såna tankar föds. Konsumtion, och åter konsumtion.

Det är då köttbullen blir det svenskaste vi har. En reduktion. Men man blir aldrig lycklig av den. För spisat bröd är snart glömt. Därför behöver vi påminnas.

Pugh Rogefeldt sjunger om gullvivor:

"De e härligt att bygga (lägga sten upp på sten)
Känna frukterna tynga (från en grönskande gren)
Låta livslågan brinna (fastän timmen e sen)
Men det lilla å enkla som ja vårdar så väl
Som e mäktigt att tämja har en plats i min själ."

Vi måste kämpa för det som är vårt. Det som finns där gullvivan blommar. Det som våra föräldrar byggde upp, låt ingen ta det! För då har vi bara IKEA och köttbullar kvar till slut.