Tomma hyllor i London får DN-skribenten Katrine Marçal att gå ned i spagat för att få nån rätsida på den så kallade arbetskraftbristen i Storbritannien i kölvattnet efter Brexit. Det misslyckas hon dock fatalt med. Analysen stannar vid "utbudskriser" och att arbetare får högre lön. Att Brexit skulle vara bra för arbetare är tydligen en svårsmält karamell för en del.

FIKASNACK: John Näsman kommenterar Katrine Marçals krönika i DN. Läs den här

Kanske inte riktigt vad Boris tänkte sig?

Men inte så lite gott att suga på för alla som ojade sig över vilka hemska rasister alla de brittiska arbetarna var, som röstade för Brexit. När de snarare - tillsammans med ett par fackförbund - faktiskt såg till sitt klassintresse. Till skillnad från allehanda sossar och folk vänster vänster därom.

Som i sin politiska korrekthet lyckligen tycks ha förträngt, att ett av de tunga vänsterargumenten mot EU var, att unionen var designad för att stärka kapitalet på arbetarnas bekostnad. Bland annat just genom en lönenedpressande import av billig arbetskraft och ett ökat tryck för avreglering av arbetsmarknaden.

Självklart saknar bemanningschefen "flexibiliteten". Men knappast arbetarna.

Tillfälligt kan en hel del av dem rent av dra nytta av "lagen om tillgång och efterfrågan". Vilket naturligtvis irriterar dem som anser sig vara av en lite finare sort och därför tycker sig ha exklusiv rätt att glida på räkmackor, till vilka de anser att simpla arbetare inte ska ha tillträde.

Välkomna till verkligheten, allihopa.

Heja arbetarna!