Och så går drevet igen. Denna gång är det rektorn och skoldebattören Hamid Zafar som får löpa gatlopp i media. Han blev känd som rektor Hamid på Sjumilaskolan i Biskopsgården i Göteborg. När Hamid Zafar blev rektor befann sig skolan i fritt fall, men efter hans tillträde skedde en tydlig förändring. Allt fler fick godkänt och stöket upphörde. Svenska språket blev överordnat och det ställdes krav på eleverna. Överallt hyllades rektor Hamid för sin insats.

Efter den bedriften blev Hamid Zafar nästintill ihjälkramad av det offentliga Sverige. Nu är det med all sannolikhet slut med den saken. I veckan avslöjades det att han skrivit nedsättande om judar och kvinnor på olika internetforum. Rent eländiga kommentarer. Framförallt synen på judar som angränsar till ren antisemitism. Efter nyheten var alla chockade. Alla med känsla för drev fördömde Hamid Zafar, trots att han tagit avstånd från sina åsikter.

Avslöjandet följdes av att Zafar skulle bort från offentligheten. Ett tilltag som blivit allt vanligare den senaste tiden. Personer som upplevs stötande ska rensas bort för att skapa trygga rum. Vilka som ska vistas i dessa trygga rum är dock oklart. Lågvattenmärket var när SVT klippte bort två avsnitt av På spåret där Hamid Zafar deltog. SVT:s programchef Christina Hill såg det som ett självklart beslut. Hill kunde inte ge Sveriges befolkning förtroendet att balansera Hamid Zafars tidigare åsikter mot hans allmänbildning. Så talar den upphöjda moralens väktare.

Drevet spann vidare och en fråga återstod. Alla i den mediala bubblan väntade på om Hamid Zafar skulle få behålla sitt chefsjobb på Mullsjö kommun. Trycket blev för hårt för de trängda tjänstemännen och politikerna. De gjorde det lätt för sig och sparkade sitt problem ut i arbetslöshet. Det skulle vara önskvärt att en offentlig arbetsgivare har is i magen och försvarar sin anställde. Likaså borde de kunna skilja på en persons personliga uppfattningar och dennes arbete.

Denna härva kan man avfärda som en storm i medievattenglas. Men det är att göra det lätt för sig. Hur man än vrider och vänder på det hela blev Hamid Zafar icke önskvärd för sina åsikter. Man kan tycka det är rätt åt honom när man kastar ur sig grova förolämpningar, men av allt att döma är han inte ensam om det på internet.

I dagens arbetsliv där anställda ska underordnas värdegrundsdokument stramas utrymmet för egna åsikter åt. Vilka åsikter har man rätt till i privatlivet, framförallt när åsikterna blir digitala? Denna frågeställning blir allt mer angelägen när arbetsgivarna och politikerna vill luckra upp Las. En stor fråga i Las-förhandlingarna har varit kravet på saklig grund vid uppsägning. I Hamid Zafars fall valde Mullsjö kommun att göra det lätt för sig trots att han tagit avstånd från sina åsikter.

Zafars öde ställer ytterligare en angelägen fråga. Hur ska en persons insatser och handlingar avgöras? Varje människa är komplex. Vi kan bryta ner en människa i beståndsdelar och sedan bygga upp denne för att skapa en hjälte eller en demon. I detta drev har Zafar plockats ihop till en demon. Borta är hans viktiga insatser på Sjumilaskolan.

Är media så enkelspårig att det inte finns plats för nyanser av människor? Man blir lätt lite oroad över utvecklingen. Framförallt när det talas högtidligt om demokratiska spelregler. Om varje enskild medborgare nekas rätten att ändra uppfattning och blotta sina fördomar, hur ska vi då kunna få till ett demokratiskt samtal? Det var trots allt det Hamid Zafars försökte göra barnen i Biskopsgården redo inför.