De senaste åren har besparingar inom omsorgen har duggat tätt i Varberg. Precis som i övriga landet. Det började med att de ville privatisera den personliga assistansen, vilket skulle lett till lönesänkningar på upp emot 4-5000 kr i månaden för vårdpersonalen. Undersköterskan och medlemmen i 24:7, Ingemar Ericsson skriver om vad som behövs göras: "Dags för demokrati och sociala reformer!"

Efter intensiva protester så tvingades Socialnämnden riva upp beslutet. Sedan ville Socialförvaltningen lokalt försämra det centrala nattavtalet. Istället för att plocka bort en natt per månad, skulle personalen istället jobba en natt till per månad. Men även här tvingades Socialförvaltningen backa efter intensiva protester.

Total avsaknad av demokrati

Hela verksamheten inom Varbergs Omsorg är toppstyrd. Demokrati kan de inte ens stava till i ledningen. Svindyra appar, dataprogram, intetsägande kurser och en extrem dokumentationshysteri präglar hela verksamheten. Det är inget som är unikt för Varberg, utan det är samma mönster över hela landet.

Den allt mer svällande administrationen lever ett eget liv på sina kontor och de höga cheferna styr med kommandometoder. Personalen blir behandlade som leksaksfigurer som de tror att de kan bolla med hur som helst.

Hur ska det sluta?

Administrationen gör naturligtvis så gott de kan. De jobbar hårt de också, tvingas till övertid och en del bränner ut sig. Det är inte arbetsinsatsen det är fel på, det är inriktningen. Och naturligtvis känner de sig inte som några översittare. De känner sig goda. Men de styrs in i en kultur där de själva tänker ut hur hela verksamheten ska fungera, med appar, dokumentation, inriktning, scheman för personalen, handläggning och beslut. Där har vi på golvet ingenting att säga till om.

Nu är dessutom administrationen så stor att de ska byggas till en våning på stadshus C. För att alla ska få plats. De tänker också anställa 32 nya chefer och när de gör det så säger de att ”Det är en kostnad vi får ta.” Liknande argument finns inte när det gäller den sönderstressade personalen, framförallt inom hemtjänsten. Där ”tas inga kostnader”. Där ökar istället pressen på personalen.

När är nog?

”Vi kommer inte att kunna ha lika stor bemanning i framtiden”, säger de ledande politikerna. De säger att det finns för lite undersköterskor att anställa. Att för lite folk söker sig till vården. Därför vill de dela upp hemtjänsten. Matinköp och städning ska lyftas ut och köpas in av privata firmor. Med ökade kostnader för pensionärerna. Men i Socialnämnden ställer de sig inte frågan varför det råder brist på vårdpersonal, varför inte fler söker sig till vården?

Det enkla, men självklara, svaret på frågan är att villkoren helt enkelt är för dåliga. Och inte nog med det: villkoren blir också sämre och sämre. När ska detta sluta? När är det nog?

Nu är nog!

Nu är nog! Är svaret på frågan. Det är mycket hög tid att vända utvecklingen. Vad som krävs är sociala reformer, inte mer besparingar, svällande administration och byråkrati.

Så när nu undersköterskorna inom Bemanningsenheten blir omorganiserade och får en lönesänkning på 2800 kr i månaden och sämre möjlighet att påverka sina scheman och ledighet, och när hemtjänstpersonal tvingas betala p-böter, när de inte hittar någon parkering när de ska gå in och utföra sitt livsviktiga arbete och fortsatt får jobba med de där stressande inloggningsapparna, som administrationen hittat på, ja då är det nog.

Vi i 24:7 har därför tillsammans med undersköterskor nu startat en namninsamling, mot besparingar och för bättre villkor. Som enda parti går vi till val på att minska administrationen till hälften och gör om till fler tjänster på golvet.

Nu är nog! Verksamheten måste förändras i grunden. Dags för demokrati och sociala reformer!