Heltidsjobb och barn är för många arbetarkvinnor mer eller mindre en omöjlighet. I en artikel i Arbetet intervjuas bl.a en ensamstående mamma som jobbar som undersköterska. Hennes arbetstider gör att dottern behöver vara allt för många timmar på förskolan. Och deltidsarbete är ingen lösning för de som lever på marginalen.

En lagstadgad arbetstidsförkortning till 30 timmar arbetsvecka med bibehållen lön är ett måste skriver Ewy Gahnström.

Läser en artikel i tidningen ”Arbetet” om den ensamstående mamman Maria Jacobsson och hennes lilla 4 åriga dotter i Arbrå.

Maria arbetar som undersköterska i hemtjänsten på ett schema som innebär att dottern behöver mer tid på förskolan än vad som är rimligt för ett litet barn. Detta har fått personalen att göra en orosanmälan till socialtjänsten

Maria arbetar ju inom ett område på den svenska arbetsmarknaden där utslitning, stress, och höga sjukskrivningstal och låg lön är vanligt.

En rimlig lösning på Marias livssituation och flera med henne är anständiga scheman men framförallt en lagstadgad arbetstidsförkortning. En arbetstidsförkortning som måste innebära att heltidsmåttet blir 30 timmars arbetsvecka med bibehållen lön.

Rätten till ett arbete med rimliga arbetsvillkor och välfärd åt alla är en ideologisk grundpelare och ger inte bara en lön att försörja sig på utan också självkänsla, social gemenskap och trygghet på jobben.

Sverige är rikare än någonsin med företagsvinster och aktieutdelningar som ständigt slår nya rekord. Så visst finns det finns pengar så det räcker och blir över till en generell arbetstidsförkortning och anständiga löner. Det handlar om fördelning.
Ur ett politiskt perspektiv måste vi söka lösningar för att en större del av företagens vinster ska återinvesteras i en arbetstidsförkortning. Den är i sanning en frihetsreform.

Kortare arbetsdagar ger tid för återhämtning och engagemang och människor får mer makt över sin tid, ja över sina liv.

De flesta politiska partierna samt arbetsgivarorganisationerna kommer alltid ställa frågan om vi har råd, men vi progressiva människor ställer oss frågan om vi har vi råd att låta bli att driva frågan om kortare arbetstid? Svaret är givetvis nej.

Artikeln i Arbetet kan du läsa Här