Vi som jobbar med människor i vården har det tufft. Många inom vården jobbar obekväma tider, vilket innebär nätter, kvällar och helger. Vi får säga vår mening, men ibland önskar man att organisationen skulle vara lite mer lyhörd.

När jag läser om hur regeringen ska satsa på vården blir jag frustrerad. Skatten sänks för de som tjänar mest, och vi inom vården och alla brukare får redan för lite resurser. Visst satsar regeringen pengar, men det är tillfälliga satsningar. Hur ska det gå när dessa tar slut?

Som ensamstående förälder får man vända på kronorna. Nu talar politikerna om att Sverige måste visa tacksamhet till de som jobbat under Corona och som riskerat sin hälsa trots dålig lön. Men när man hör att vi inom Kommunal inte ska få högre lön blir man besviken. Det talas istället om bonus nästa år. Allt för att lönerna inte ska öka. Hur ska vi någonsin få högre lön om vi inte får komma ifatt?

Regeringens budget och löneförhandlingarna visar bara att vanliga människor inte uppskattas. Hur ska det gå med vården om vi inte får mer resurser?