Elektrikern Erik Pettersson är själv fackligt förtroendevald. Här skriver han om den viktiga segern för arbetarna på Pågatågen, och hur facklig kamp ytterst handlar om att värna människoliv.

Så kom nyheten om att huvudskyddsombudet Ola Brunnström på Pågatågen fortsätter sitt viktiga uppdrag. Riktigt skönt om jag får säga min mening. Den som tror att det handlar om välvilja från Arriva får gärna tro det, men jag tror att de flesta förstår att det handlade om strejkhotet.

Jag känner inte Ola Brunnström och jag känner ingen av arbetarna på Pågatågen. Men jag lyfter på hatten för deras mod och beslutsamhet. Alla som varit i situationer på jobbet där det funnits meningsskiljaktigheter mellan fack och företag vet att situationen sätter press på en, ibland ett nästintill olidligt tryck. Man ska hålla huvudet kallt samtidigt som man står upp för sin sak. Det är jobbigt. Därför är solidariteten bland arbetarna på Pågatågen så imponerande.

Året som gått har haft en mörk underton av försöken att luckra upp LAS. Det råder ingen tvekan om att det är ett hårt slag mot rättvisan för oss arbetare. Men det finns ljuspunkter i vintermörkret. Under hösten varslade Byggnads om strejk för att ha rätten att besöka byggen för att kontrollera arbetsmiljön. Från Byggindustrierna hördes att det var emot svensk lagstiftning. Sedan tecknades ett avtal där besöksrätten blev en del av kollektivavtalet. Den rätt som riksdagen med M och SD i spetsen röstade ned, den tog alltså Byggnads igen i avtalsrörelsen.

Pågatågenkollektivet och Byggnads segrar är en seger för det öppna demokratiska samhället. I demokratisk ordning har arbetskamraterna valt skyddsombuden som i sin tur ytterst värnar om enskilda människoliv på arbetsplatsen. Av den anledningen är det ett hot mot demokratin när skyddsombud pressas och i allt för många fall avskedas.

Återigen är det riktigt skönt att det blev en seger på Pågatågen!