KRÖNIKA/DEBATT

Efter kuppen i Sovjet i början på 90-talet fick högern/nyliberalerna i hela världen luft under vingarna. I Sverige gällde att så fort som möjligt göra sig av med det i deras ögon förhatliga svenska välfärds-systemet.

Det var de svenska kapitalisterna och deras politiska företrädare i Moderaterna och deras ungdomsförbund MUF som omgående gjorde förberedelser för att omgestalta samhället. Skatte-sänkningar och andra förändringar genomfördes tidigt. Andra sätt var att ge sig på välfärden i syfte att öka privatiseringen och få ändrat de arbetsrättsliga förhållandena. Wallenberg var tidigt ute och förklarade att det kommer att bli stora förändringar i det svenska samhället.

Redan i Moderaternas ”Svensk Tidskrift” nr 8 från 1990 skissade nuvarande partiledaren för moderaterna, Ulf Kristersson och Thomas Idergard hur de ville förändra välfärdssamhället. De skrev i tidskriften bland annat ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten”. De fortsatte: ”för oss moderater är kampen mot den kollektiva välfärdspolitiken och för en individuell sådan, ytterst en moralisk strid. För trots att socialismens praktiska tillämpning förlorat sin glans äger många av socialismens grundantaganden fortfarande ett högt moraliskt anseende långt utanför socialismens egna led”.

Den här politiken har Socialdemokraterna tillsammans med övriga partier, och med passivt stöd av V, tagit till sig utan större motstånd.

Tre år senare ger Fredrik Reinfeldt ut boken ”Det sovande folket”. En skrift som pekar på det orimliga i välfärdsstaten. Boken anses av vissa vara skriven för internt bruk hos Moderaterna. Den är idag, enligt vad som framkommit, närmast omöjlig att få tag i, på bibliotek eller annorstädes.

Det Sovande Folket - av Fredrik Reinfeldt och Per Schlingman

Bo Lundgren intervjuades i Nolltolerans TV i augusti 2015 och svarade på en rak fråga från journalisten vad syftet med den stora invandringen egentligen var och han svarade direkt att syftet var att krossa välfärden. Han sa också i intervjun att det inte var märkligt att högern, som traditionellt är negativa till invandring, nu är positiva eftersom syftet var just att krossa välfärden. Nu kan man ha tveksamheter om Nolltolerans TV, men annat som framkommer här som stödjer det faktum att nyliberalernas agenda var och hela tiden har varit att krossa välfärden.

Att krossa välfärdsstaten var en stark drivkraft från de svenska kapitalisterna och högern och där kom Reinfeldt senare att spela en framträdande roll. Till sin hjälp för att genomföra detta, har man haft vänsterliberaler som i riksdagen främst representerades av miljöpartiet men även av V och S. Dessa partier som hade en i grunden positiv inställning till invandring kom att utgöra ett värn mot de som protesterade då de senare såg vart den stora invandringen skulle föra med sig. Det ledde till att alla som var emot den stora invandringen kunde stämplas som fientliga mot människor från andra kulturer, om inte rent av fascister eller nazister. Det blev en ohelig allians mellan högern och vänsterliberalerna vilken gjorde att de senare bakbands och inget negativt kunde säga på grund av deras humanism.

Vilka var det då man förväntade sig i första hand skulle komma hit och varför? Anders Borg sa i ett beryktat tal i april i USA 2012 till åhörarna på Peterson institute: "I grund och botten tillhandahåller USA dessa flöden för oss. Ni startar krigen och vi tar flyktingarna."/…./ ”Vi tror att detta i grunden är en tillgång för det svenska samhället... De kommer för att arbeta för oss." (kapitalisterna, min anm).

Anders Borg på Peterson Institute for International Economics. (Foto: Embassy of Sweden Washington, DC/Flickr)

Han syftade vid detta tillfälle på de irakier, somalier och afghaner som redan kommit hit. Men det slutade inte där. Ett par år senare kom fokus att ligga på de syrier som befann sig i flyktingläger utanför Syrien, i Libanon, Jordanien och Turkiet. Men även flyktingar och ekonomiska migranter från andra länder.

I en artikel i Aftonbladet 3/12 2014 skrev Wolfgang Hansson: ”Först tror man inte att det var sant. Så grymt låter det att FN slutat dela ut mat till syriska flyktingar. Sen inser jag att det är på riktigt och undrar hur världen egentligen tänker/……/ Nu är pengarna slut så FN har dragit in maten. Flyktingarna får ta av sina egna besparingar eller sälja ägodelar om de ska kunna köpa mat. Vad som händer med dem som inte har råd vet jag inte.” Washington Post och andra tidningar signalerade samma sak: brist på pengar hos World Food Program lämnar 1.7 miljoner syriska flyktingar utan hjälp.

"Först trodde man inte det var sant" - Aftonbladets Wolfgang Hansson om indragen mat till syriska flyktingar

Nu ska men väl inte vara alltför konspiratoriskt lagd men visst är det märkligt att man plötsligt slutar försörja de som flytt krig? Ett drygt halvår senare kommer flyktingarna gående genom Europa, de har sannolikt inte haft något alternativ. Att hjälpa flyktingarna ”på plats” hade saboterat Borgs och Reinfeldts plan. Reinfeldt ser här sin chans att i ett slag genomföra det slutliga krossandet av den, i hans ögon, förhatliga välfärdsstaten vilket han, och Sveriges kapitalister, var ute efter. Det vill säga det som Bo Lundgren inte lyckades med. Reinfeldt ville nu att vi i Sverige skulle ”öppna våra hjärtan”. Han var sannolikt inte intresserad av att låta övriga EU-länder ta emot då även det stred mot planen.

I ett tal i Almedalen 16/8 2015 sa Reinfeldt:

”när stora tal, när många människor flyr på kort tid då skapar det spänningar i det svenska samhället därför att då kommer väldigt många, fler än vad vi först planerat för och det leder till diskussioner här hemma i Sverige om vad blir kostnaden för detta. Jag kan redan nu säga att det kommer att bli omfattande kostnader kopplade till de människor som redan kommer och kommer att komma de närmaste åren. De är så pass omfattande att det kommer att lägga ytterligare restriktioner för vad det finns utrymmer för i offentlig finansiering och jag kommer att vara helt rak och öppen med detta. Därför säger jag att vi lovar nära nog ingenting i den här valrörelsen för det kommer inte att finnas utrymme för det”.

Den 2/3 2016 skrev Christer Wretborn, f.d. ambassadör, regerings-utredare och författare, i Dagens Arena ”Reinfeldts politik var genomtänkt och en ökad invandring var en av nyckelfaktorerna för att för-verkliga den/…../ Ingenstans i västvärlden, mig veterligen, har ett klassiskt högerparti drivit på för att liberalisera och underlätta invandring. Det är normalt vänsterpolitik.”

Wretborn ställer sig frågan ”om (detta) var humanistisk övertygelse eller fanns det andra motiv?” Wretborn menar att Reinfeldt, i Davos 2011, blev uppmärksammad på att Sverige var relativt ensamt om att ha få låglönejobb. Sett till andra jämförbara länder som hade ett genomsnitt på 17% hade Sverige endast 2,5%. Detta, menar Wretborn, nappade Reinfeldt på. Hans företrädare Bo Lundgren hade nämligen misslyckats med sitt valbudskap 2002 om systemskifte. Reinfeldt och hans närmaste, som hade samma syfte, var smartare. De utmanade inte facken, angrep inte anställningstryggheten eller kampanjade för löne-sänkningar. Lönesänkningarna skulle i stället ske genom ett ökat utbud av arbetskraft, menar Wretborn.

Detta ökade utbud skulle leda till att ”De fackliga organisationerna försvagas, anställningstryggheten kommer på sikt att urholkas och lönespridningen öka. Kombineras politiken med kraftfulla skattesänkningar kan det också bli slutet på den för nyliberaler så förhatliga socialdemokratiska generella välfärdspolitiken/……/ Politiken var genomtänkt och en ökad invandring var en av nyckelfaktorerna för att förverkliga den.

De fackliga organisationerna skulle försvagas, anställningstryggheten urholkas

Den tidigare ledarskribenten på Dagens Nyheter, Svante Nycander skrev i mars 2018 i Dagens Industri att det var just en ohelig allians mellan nyliberaler och den humanitära asylopinionen som gjorde det möjligt att genomföra detta gigantiska mottagande. Han skrev:

"Vad som hänt är bland annat att en nyliberal opinion för fri invandring och öppna gränser har vuxit sig stark, tidigast bland yngre moderater och snart också inom mittpartierna.”/…../ det bildades en ohelig allians mellan nyliberalismen och den humanitära asylopinionen. Dess företrädare gled mellan asylrätt och öppna gränser, mellan flyktingar och självförsörjande arbetskraft som Sverige har behov av.”/…../ "

Idén om öppna gränser och fri global migration har bejakats inte bara av borgerliga ungdomsförbund, studentförbund och tankesmedjor. Den skrevs in i flera partiprogram 2013. Moderaterna: ”Vi tror på en värld utan gränser och med fri rörlighet.” Centern: ” Den ömsesidiga fria rörligheten inom EU bör utvidgas så att den omfattar hela världen.” Liberalerna: ”Vår vision är att fri rörlighet världen över erkänns som en mänsklig rättighet.”

Nycander fortsätter ”De flesta som verkar för en generös asylpolitik resonerar humanitärt, men nyliberalerna har ett annat motiv. Deras mål är att montera ner välfärdsstaten och i synnerhet att lagstifta mot facket. De hoppas att invandringen ska lägga en hårdare press på politikerna än vad enbart saklig opinionsbildning förmår. Deras allians med den humanitära asylopinionen är ohelig.”

Visst framstår ovanstående som fullständigt heltokigt? Den svenska arbetarklassen, oavsett etnicitet, har blivit grundlurade av kapitalister och nyliberaler. Dessa senare har till sin hjälp haft en stor del av den humanitära asylopinionen som ridit spärr mot alla som kritiserat. De har även haft stöd från den socialdemokratiska regeringen i sin politik. Kristerson, som idag säger sig vilja stoppa invandringen och som anser att den var fel, han går fri tillsammans med Reinfeldt. Men det är de, och deras uppdragsgivare i den svenska överklassen, som är skyldiga till den politik som har upprört så många i arbetarklassen.

Till sin hjälp har kapitalister och nyliberaler också haft en högljudd vänster inklusive mindre kommunistiska organisationer som mer har präglats av humanism än ett ställningstagande för de arbetare som redan är här. Den vänster som vägrat se att den stora invandringen har varit och är förödande för de flesta som bor och arbetar i Sverige och vars uppenbara syfte varit att krossa välfärdsstaten. Istället har de varit på tå varje gång någon öppet kritiserat den stora invandringen och kallat dessa för SD:are, fascister, nazister eller allmänt främlingsfientliga. Mot bakgrund av vad som kommit fram framstår den del av arbetarklassen som protesterat eller ställt sig negativa till den stora invandringen som de enda sunda och rättänkande. Arbetarklassens intresse (oavsett etnicitet) av att försvara det den uppnått är självklart stort. Allt fler har protesterat på det enda sätt de kunnat finna och det är att rösta på det enda parti som varit uttalat negativa till den stora invandringen, nämligen SD. Detta i avsaknad av ett verkligt arbetaralternativ.

För att föra saken vidare så anser jag att ett stopp för all invandring är nödvändig tills vi har ordnat för de som redan är här. Dessutom bör man överväga en återvandring för de som kommit hit på felaktiga grunder eller för de som vägrar följa de lagar och regler som majoritetssamhället står för.

Krav måste också ställas på de som är här och som inte kommit ut i arbete. Det ska inte ligga på arbetarklassen här att försörja dessa livet ut. Det finns behov av arbetskraft och de skall hänvisas till arbete. Men de ska ha avtalsenliga löner!

Med en sådan politik går man emot överhetens strategi om fortsatt nedmontering av välfärden. Med krav på arbete för de som är här och till avtalsenliga löner undergräver du överhetens och sossarnas önskan om ett låglöneproletariat.

Med sådana krav kommer också liberalvänstern att ställas åt sidan.