Jag är ingen gnällig jävel. Jag skulle nog säga att jag är en rätt vanlig kille. Elektriker sedan drygt femton år, och jobbar runtom i västra Skåne. Har hus och flickvän. Jag trivs. Men man kan inte blunda för verkligheten. För den gynnar ofta inte dig och mig, utan någon helt annan.

Man kan tänka stort:
Företagen ligger på stenhårt för att försämra anställningstryggheten.
Eller lite mindre:
Skolan där jag bor är stökig och segregerad – varför ska barn behöva ha det så?

Från fönstret i mitt hus ser jag inte bara skolan utan också husen där det sker öppen narkotikaförsäljning på gathörnet. Och där jag varje morgon hämtar min arbetskamrat sköts en ung man nyligen till döds. Grannarna hörde skott och skrik och polisen gick mitt i natten runt och tog upp vittnesmål.
Ska det vara så?

Ska vi ha underbemanning, coronadöd på äldreboendena, otrygga stadsdelar, otrygga arbetsplatser, otrygga skolor?
Ska vi ha gäng som härjar i bostadsområdena?

I många år har de rika och de stora företagen tillåtits stjäla från vanligt folk. Det krävs en annan fördelning. Men då inte bara till projekt och bidrag till utanförskapsområden utan till att rusta upp samhället och tryggheten för de många. Sjukvården, äldreomsorgen, våra ungars skolor, ja vanligt folk ska få det bättre och vara trygga – gangsters och fifflare ska jagas.

Tyvärr finns så mycket skit att vi borde leva i ett Sverige fullt av kamp!

Men vem står upp idag? Vem organiserar folk till motstånd? Den gamla arbetarrörelsen är en högst opålitlig kamrat.
Jag är därför gärna med och bygger något nytt!
Låt fikasnacket växa till något större! Är det kass på jobb eller i bostadsområdet – ta fajten!

• Vilka problem har du, dina arbetskamrater, grannarna?
• Vilka lösningar vill ni se?
• Hur kämpar vi för att nå våra mål?

Jag är en av dem som kommer att engagera mig i frågor som ni kan läsa om på Vi Som Bygger Landet!