Jag har två skärpta unga arbetskamrater. Mycket duktiga i sitt värv och serviceminded till tusen. MEN! De har en akilleshäl. De är tjejer i en gubbdominerad arbetsmiljö.

En av tjejerna är lite mer hårdhudad, kan ta för sig och ryta till. Tjej nummer två är lite blygare och lite mer tillbakadragen. Sexförslag, snuskiga skämt, sliskiga antydningar och tafs hör till vardagen. När stressen är på topp, så är det inte sällan att de kommer ut i köket snyftande för att de inte orkar ta skiten.

När jag pressar på och vill veta vilka det är, så tar det oftast totalstopp. Rädslan för att vara pryd och skitsnacket som oftast går i raketfart i byn, sätter käppar i hjulet. I stället för att utnyttja skitsnacksfaktorn till egen fördel och låta mig eller chefen handgripligt kasta ut sådana idioter, så hänger de istället skiten för egen rygg.

Vad är det för fel på femtio-sjuttioåriga gubbslem som föreslår sex med arbetande tonårstjejer? Varför ser de, när alkoholen tar över, sig själva som guds gåva till mänskligheten?

Jag arbetar i en liten by där alla vet på nolltid om någon gjort bort sig på fyllan. Detta gör saken än mer obegriplig. För det är i stort sett samma jävla fyllon som gör sig skyldiga till dessa övergrepp. Vad vi kan göra åt det är att chefen, arbetskamrater, bordsgrannar och kompisar till skitskallen (framför allt dessa) omedelbart straffar beteenden som dessa. Inte lite småblygt skämta bort skiten och lägga locket på, som om det vore någon tillfällig fyllegrej.

För tjejerna ter sig inte sextrakasserier som så, utan det tär allvarligt på arbetsglädjen, självförtroendet och lusten att överhuvudtaget gå till jobbet. Övergreppen på servicepersonal tar sig många uttryck, men detta är nog av det vidrigare slaget. Jag skall för all del inte glömma sextrakasserierna som rikligt förekommer även inom arbetsplatsens ramar. ”Arbetskamrater” som beter sig på ett otillbörligt sätt i nyktert tillstånd ska ha en stor jävla spark i arslet och ut i kylan på studs!

Ibland får man ryta i på allvar och visa var skåpet ska stå. Det är lätt för mig, som är man och har det i ryggraden, men det är sannerligen inte fallet hos tonårstjejer.

Låt tjejerna vara, gubbslem! Ni är inte roliga, bara äckliga! Hör jag dig, så har du skitit i det blå skåpet!

Med, till vissa inte alltför varma, hälsningar...