Ulf Nilsson har skickat in en text angående LAS-utredningen och ”förhandlingen” därom. Han trycker på det nedåtsluttande plan som LO-facken verkar ha gett sig in på. Det är bra att man vill stå upp för frågan om ”saklig grund” men varför ges det som intäkt för att gå med på andra försämringar, undrar Ulf. Vi på VSBL anar en medvetenhet i detta, men vad tycker du? Vad borde facken göra?

LO:s representantskap röstade för halvannan vecka sedan ja till fortsatta förhandlingar om förändringar i LAS med Svenskt Näringsliv. De tidigare avhopparna, Byggnads, Kommunal, Målarna, Fastighets och Elektrikerna är också med på banan. Även Pappers, som stått utanför hela tiden, är med. Samtidigt meddelas att förhandlingarna mellan parterna måste vara klara den 30 september. Annars går regeringen och de andra januaripartierna, L och C, vidare med lagstiftning utifrån LAS-utredningens förslag.

Utredningen var ett rent beställningsverk från arbetsköparna. Så detta är mer än anmärkningsvärt. Den omhuldade ”svenska modellen”, med överenskommelser mellan parterna istället för politiska ingrepp, visas återigen upp mot en fond där facken utsätts för angrepp från två håll.
De fackliga ledarna borde veta bättre än att spela med.
Men tyvärr finns risken att de återigen gör just det. Susanna Gideonsson, LO:s nye ordförande, medgav till exempel tidigare i somras att hon trodde att regeringens LAS-utredning lagt ribban för debatten. Med den utgångspunkten har man förlorat i förväg.
LO-fackens ”big no-no” sägs vara att ”Saklig Grund” för uppsägning ska lämnas orörd i lagen. I gengäld verkar man vara beredda på att förhandla om fler undantag i turordningsreglerna.

Men Nej! Varför då?

Samtliga 14 LO-förbund, Akademikerfacken och Tjänstemännen säger sig vilja stå upp för anställningstryggheten. Då borde förhandlingarna kunna föras med större självförtroende och högre svansföring.

Förbundets ledningar ska skita i utredningens förslag och resa medlemmarnas krav:
Bort med alla undantag i turordningsreglerna! Rensa LAS från alla otrygga behovsanställningar!
De har alltid använts emot oss. Covid-19 har också bevisat att anställningstrygghet över huvud taget inte existerar för tiotusentals anställda. Samtidigt har det lett till dödliga konsekvenser.
Så varför ens snudda vid tanken att medverka till ytterligare försämringar? Presentera istället dessa krav med orden: OK, nu snackar vi.
Skulle förhandlingarna stranda och regeringen försöker gå vidare med sitt hot finns faktiskt den politiska strejken att ta till. En grundlagsfäst rättighet som inte omfattas av fredsplikten.