MORFAR OCH JAG
(eller finns det något "svenskt"?)

Då är både Nationaldagen och Midsommarhelgen överstökade men ännu har den liberala vänstern mycket "svensk nationalism" att förfasa sig över i och med engagemanget för det svenska fotbollslandslagets VM-matcher..

Jag har fått många kritiska kommentarer och ibland även hatiska angrepp från de som kallar sig vänster, därför att jag sagt att man kan vara både stolt svensk och internationalist samtidigt. Jag har dessutom hävdat att internationell solidaritet först och främst handlar om att stödja arbetar- och frihetskampen i andra länder. Den får inte inskränkas till generöst flyktingmottagande.

Göran Gustavsson

Jag har även hävdat att det finns en svensk kultur (!) och ett svenskt självbestämmande (!) att slå vakt om, bland annat genom att motverka segregation och skapa förutsättningar för assimilering av nya invandrargrupper, samt sträva efter att Sverige lämnar EU. I och med detta stämplas jag av somliga som SD-medlöpare trots att jag tillhört arbetarrörelsens yttersta vänster hela mitt liv. Vad dessa "intellektuella" anti-nationalister inte begriper är att de sedan länge driver allt fler svenska och faktiskt även nysvenska arbetare i Sverigedemokraternas armar.

Genom att förneka att det skulle finnas någon speciell svensk kultur med egna traditioner och värderingar som är värt att bevara, samtidigt som det vurmas för alla andra kulturer som kommit till Sverige, så blir den liberala vänstern de facto SDs bästa valarbetare. Men det är svårt att förstå för dem som inte har någon förankring i arbetarklassen och har en mycket ytlig bekantskap med marxismens syn på den nationella frågan och marxismen överhuvudtaget.

Mina "normer och värderingar" har ett svenskt arbetarhem som källa. Liknande arbetarmoral finns i många kulturer, men den förmedlades till oss barn på svenska språket i en svensk kontext med berättelser, musik och traditioner från generationer av arbetsfolk i industri och jordbruk. Att förneka att Sverige har en egen historia är att skymfa dem som gått före oss i kampen för ett anständigt någorlunda jämlikt samhälle.

För mig är min morfar Knut Arvid Gustavsson sinnebilden för en strävsam svensk arbetare. Han lyfte och bar genom livet som grovarbetare och flyttkarl och var svårt sliten på gamla dagar. Han bar upp möbler och flyglar till överklassens paradvåningar på Strandvägen och gick sedan, eller tog spårvagnen om han fått dricks och hade råd, hem till Söder. Men han bar även Handelsanställdas fana på Första Maj. Det var på Gärdet jag som liten gosse hörde Internationalen för första gången och mormor förklarade varför den var så viktig att sjunga. Men när morfar tog fram handklaveret var det svenska dragspelslåtar från folkparkernas dansbanor som gällde.

Morfar

Varför kan vi inte få känna stolthet över det Sverige som finns i våra hjärtan utan att beskyllas för att missakta och förakta andra nationer? Varför måste det gå så långt att vårt kulturarv ska förnekas för att vi inte ska framstå som nationalistiska chauvinister? Jag tycker att det är ett självskadebeteende från vänsterns sida att inte ta till vara det bästa ur svensk kultur istället för att förlöjliga och förneka den. I själva verket är det ju överheten och kapitalisterna som inte känner något "hemma" och istället blivit globalister utan något som helst samhällsansvar.

Vi måste vara välkomnande till människor av andra nationaliteter som har skäl att söka skydd hos oss. Även till de som bara vill få ett bättre liv, men huset är inte hur stort som helst. Samtidigt får inte vidöppna dörrar ersätta stöd till den kamp som bedrivs av arbetar- och frihetsrörelser i världen. De som kommer till oss måste ha ett ständigt erbjudande om att bli en del av vår svenska kultur. Det svenska är naturligtvis en blandning av många influenser och utvecklas hela tiden, men det är ändå en särskild "blend". Det förutsätter att vi är medvetna om att det svenska faktiskt finns och duger åt både oss och andra. Att med "mångkulturell" stödpolitik försöka hålla olika invandrargruppers kulturer från hemländerna intakta är dock fullkomligt kontraproduktivt om man vill ha ett samhälle utan segregation, nationalism och rasism.

Saxat från författaren Knut Lindelöfs blogg:

När Mona Sahlin var integrationsminister frågade det turkiska ungdomsförbundets tidskrift Euroturk vad svensk kultur är. Hon svarade:

"Jag har ofta fått den frågan men jag kan inte komma på vad svensk kultur är. Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana ”töntiga” saker."....

När Fredrik Reinfeldt hade bildat sin första regering 2006 fick han en liknande fråga och kom med ett liknande svar: “Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.”

Morfar och jag håller inte med....