Sonja Persson i Borås firade nationaldagen med ett morgondopp i en av Sveriges många vackra insjöar. Här reflekterar hon kring svenska flaggans betydelse och tipsar om en artikel av Nalin Pekgul.

När jag var barn var det tåg som gällde när vi skulle åka till släkt och bekanta. Minns hur jag stod vid fönstret i gången utanför kupén och tittade ut på landskapet som gled förbi. Och några strofer från en sång vi måste lärt oss i skolan sjöng inom mig: ”från Skånes rika slätter till Lapplands höga fjäll, ja fagert är det landet vid jordens norra pol”. Kanske minns jag texten lite fel men känslan jag hade där på tåget minns jag, den var glad, positiv, härlig.

Nu har jag precis tagit ett morgondopp i sjön, solbelyst och alldeles stilla och blank. Man försöker glida i så sakta, sakta för att inte störa.

Idag är det 6:e juni. I många år var svenska flaggan för mig förknippad med borgerlighet, något som jag inte ville stå för. Men kan det inte bara vara en symbol för det land jag lever och bor i?

Nalin Pekgul skriver i Expressen:

”I vårt mångkulturella samhälle finns som tur är saker som skiljer oss åt men det måste också finnas några saker som är gemensamt. Dit hör det svenska språket, den svenska flaggan och vårt gemensamma demokratiska system.”