Nu kommer ett förslag för att organisera ökad arbetskraftsimport till EU. Det är EU-kommissionären Ylva Johansson som presenterat förslaget som innehåller enklare regler och större möjligheter att skräddarsy importen efter arbetsgivarnas önskemål i de olika EU-länderna.

EU:s ”fria rörlighet” för arbetskraft inom unionen har redan ställt till det. Arbetskraftsbrist i länder som Slovenien och Polen. Löne- och villkorsdumpning tillsammans med undanträngning av inhemsk arbetskraft i mottagarländerna. Nu vill Ylva & Co förvärra situationen än mer. Förslaget påstås motverka illegal invandring och att folk tar sig till EU på farliga vägar. Men syftet är nåt annat.

I Sverige, mars i år, var 454000 personer arbetslösa. I EU, är hela 26 miljoner människor utan jobb. Saknas det arbetskraft? Nej syftet är förstås sänkta löner och villkor och därmed högre vinster för ägare och finanskapital. Detta förslag leder också till ännu större motsättningar i vårt samhälle, när jobben inte räcker till, när bostadsbristen är stor, när skolor, vården och omsorgen är i ständig kris på grund av alla nedskärningar. Förutom enklare regler innehåller förslaget något man kallar talang-partnerskap och talangpooler. Det förstnämnda innebär att det sluts avtal med andra länder för import, både av arbetskraft för enklare uppdrag och för mer avancerade arbetsuppgifter. Här nämns länder som Marocko, Tunisien och Egypten som kan bli aktuella redan i år. I nästa svep är Pakistan, Bangla Desh, Senegal och Nigeria aktuella för braindrain och export av sina länders viktigaste tillgång. Sin arbetskraft. Till talangpoolen ska sedan olika förmågor registreras så att arbetsgivarna i olika EU-länder snabbt kan hitta den personal de för stunden behöver.

Egentligen är det hela mer än onödigt knasigt. I de flesta EU-länder finns redan ett stort antal människor från de ovan uppräknade länderna. De har av olika skäl lämnat sina hemländer och många lever nu i bästa fall med osäkra och dåligt betalda jobb, andra i ren misär. Att ta mått och steg för att ytterligare spä på arbetslöshet och utanförskap leder ofelbart till ökad förslumning av arbetsmarknaden, press nedåt på löner och villkor och fler sociala problem. Att återinföra arbetsmarknadsprövning, med fackligt veto, som först och främst ger jobben till de som bor i landet är nödvändigt. För Sverige och för andra länder i EU. Liksom att kräva och driva på att den nationella lagstiftningen på arbetsmarknaden alltid ska stå över EU:s lagar och regler.