För drygt en vecka sen kunde vi läsa i Borås Tidning om schemaändringar för Nobinas busschaufförer som innebär att de kan ha pass med drygt 11 timmars körtid i stadstrafik. Det berör alla 440 anställda vid Nobina i Sjuhärad.

Det är farliga och omänskliga tider säger huvudskyddsombudet Mohamed Ben Maaouia med all rätt till Borås Tidning. Under ett 13 timmar långt arbetspass kan alltså drygt 11 timmar vara bakom ratten. Man blir trött, tappar koncentrationen och är helt slut efter ett så lång pass. Facket har skickat in en begäran om att arbetstiden ska kortas till Arbetsmiljöverket.

Nobina försvarar sig med att de måste effektivisera och vara mer ute i trafiken när det behövs och menar också att dessa förändringar följer kollektivavtalet.

Men vad säger Kommunal Väst, hur stöttar de sina medlemmar? När man läser den insändare som de skrivit i Borås Tidning blir man både förskräckt och förbannad.

Insändare från Kommunal

Man är oroad och skriver om det stora ansvaret busschafförer har. Man frågar om det måste gå så långt att personalen blir sjukskriven.

Är det allt de har att komma med? En vädjan till Nobina att tänka om? Vart tog kampen och kraven för bättre arbetsvillkor vägen? Det existerar tydligen inte i deras tankevärld och kollektivavtalet med dessa tolkningar är förhandlat och godkänt av facket.

Chaffisen skriver i en annan insändare att "jag är stolt att vara chaffis och få Sverige att rulla och fungera. Utan oss hade många inte kommit till sina yrken och kunnat lära eller vårda nära och kära."

Så sant. Men för att vi som reser med kollektivtrafiken ska bli bemötta med ett hej och ett leende krävs bra arbetsvillkor för busschaufförerna. Som resenär vill man känna trygghet och med de schema som nu införts ökar risken för olyckor och busschauffören får inte den återhämtning som behövs.
När det har gått så långt att man har en fackförening som bara vädjar har de grävt sin egen grav.