I artikeln "Är det kornas fel?" som vi publicerade förra veckan skriver Ulf Sandberg om den stora bluffen att utpeka kon som den stora miljöboven. Han går till storms mot den snedvridna debatten där koldioxidteorin är förhärskande och som gör att argument inte kan brytas mot varandra. Catarina Östlund har reagerat och skriver här hur koldioxidhalten i atmosfären driver på den globala uppvärmningen och att den beror på mänsklig aktivitet.

Redan för 125 år sedan, år 1896 kopplade kemisten Svante Arrhenius, ihop sambandet mellan ökad koldioxidhalt (CO2) i atmosfären med global temperaturhöjning. Så hög koldioxidhalt som vi har nu i atmosfären har vi inte haft på minst 800 000 år. Koldioxid är en växthusgas, andra växthusgaser är ex. vattenånga, metan och lustgas. Växthusgaser gör så att den värmestrålning som är på väg bort från jorden stannar kvar i atmosfären, och då höjs den globala medeltemperaturen på jordytan. Det är som att en extra filt sveps runt atmosfären. Dessa olika växthusgaser bryts ner olika fort, men den som är mest skadlig är koldioxiden för att utsläppen av den är så stora.

Forskarna är nu eniga om att mänsklig aktivitet bidrar till en förhöjd koldioxidhalt i atmosfären, och att den driver på den globala uppvärmningen.
Det finns flera anledningar till att mängden koldioxid ökar i atmosfären, den största är förbränningen av fossila bränslen (kol olja gas). En annan är skogsavverkning, och även jordbruket orsakar stora utsläpp.

Den globala medeltemperaturen har höjts med drygt 1grad C sedan 1850. Och vi måste hålla oss under 1,5 grader  för att undvika allt mer djupgående effekter och allvarliga störningar för människan och naturen.

Ökningen av atmosfärens koldioxidhalt skedde i och med industrialismens framväxt, främst i England, man började använda  fossila bränslen, trä och stenkol vid tillverkning av järn. I mitten av 1800-talet startade oljeindustrin, först hinkades oljan upp men ganska snart kom man på att börja borra efter olja.
I Sverige, har vi inte som i många andra länder, fått uppleva dramatiska händelser som direkt har kunnat kopplas ihop med klimatförändringarna. I åratal  har de flesta medier varit ganska tysta eller  kommit med lugnande rapporter...utom i kvällspressen där det ofta har förekommit domedagsrapporter. Först på senare tid har frågan om klimatet börjat diskuteras på allvar.
Därför är det inte konstigt att det är svårt att bilda sig en uppfattning om vad vi har att förhålla oss till.  Det bästa sättet att ta reda på det är att lyssna på den vetenskapliga forskningen.

I augusti i år släppte FN:s klimatpanel, IPCC den senaste rapporten. Den bygger på 14 000 vetenskapligt publicerade studier. Den säger det här:

1.Läget är mycket allvarligt och vi kommer att få uppleva stora klimatförändringar.

2.Vi riskerar att passera 1, 5-gradersmålet inom 10-20 år.

3.Människans utsläpp av fossilgaser är huvudorsaken som driver på extremväder.

4.Vi närmar oss tröskeleffekter med större risker och oåterkalleliga effekter. De kan förstärka klimatförändringarna. Ett exempel på tröskeleffekter är smältandet av Arktis, istäcke och glaciärer, havsnivåhöjningar på 1-2 m till år 2100, att Amazonas börjar läcka mer koldioxid än den tar upp, och smältande permafrost som frigör stora mängder metan.

5.Kraftiga och snabba utsläppsminskningar behövs nu för att minimera temperaturökningen och är avgörande för  miljön, biologisk mångfald, liv på jorden och luftkvaliteteten.

IPCC:s teorier understöds av en lång rad experiment som inte bara ger ökat stöd åt deras teorier, experimenten dementerar dessutom alternativa förklaringar.

Allt fler börjar förstå att vi måste låta det fossila bränslet, nämligen kol, olja och gas stanna kvar i marken. Men det fossila bränslet är oerhört viktigt, ja själva grundförutsättningen för nästan all produktion i världen.
Den kända klimataktivisten Naomi Klein skriver i sin bok  “I lågor” att många av de här forskarna ägnade sig bara stillsamt åt sina jobb-mätte iskärnor, prövade globala klimatmodeller och studerade försurningen av havet- bara för att upptäcka att de “ovetande destabiliserade den politiska och sociala ordningen”.

För det var exakt det som hände. Ägarna till oljeindustrierna och tillverkningsindustrierna, och hela den industri som byggts upp kring det fossila bränslet, insåg genast vad som var på gång, och det gjorde dem naturligtvis mycket skärrade.

Så här kunde det gå till.
Redan 1977 kände oljeindustrin Exxon (numera Exxon Mobil, världens största olje- och gasföretag) till klimatförändringarna.   Men i årtionden vägrade dom att offentligt erkänna det. Under 70-80-talen anställde man  toppforskare för att undersöka frågan. 1977 talade deras seniorforskare James Black om för Exxons ledningsgrupp att “ Forskarna är tämligen eniga om att det mest sannolika är att mänskligheten påverkar det globala klimatet  genom att  koldioxid släpps ut  när man använder fossila bränslen.”
Ett år senare varnade James Black återigen Exxon för att en fördubbling av CO2-gaser i atmosfären skulle öka den genomsnittliga globala temperaturen med två eller tre grader- en skattning som stämmer överens med det som vetenskapen kommit fram till idag. James Black fortsatte att varna  för att “numera anser man att man har ett tidsfönster på fem till tio år innan behovet av svåra beslut om förändringar i energistrategier kan bli kritiskt”, och han uppmanade Exxon att agera. Exxon hoppades kunna  motbevisa det här, man använde exempelvis en miljon dollar för att låta forskare ta reda på hur mycket koldioxid som skulle kunna absorberas av haven.... men forskarna kom fram till samma resultat som James Black. ” (Ur Inside Climate News som använde 7 månader åt att gå igenom alla tillgängliga dokument för att kunna rekonstruera Exxons agerande.)
Vad gjorde Exxon? Jo, den framtidsforskning som företaget hade bedrivit lades ner, forskarna avskedades och Exxon  började istället finansiera cirka 40 tankesmedjor och särintressegrupper som arbetat i flera år på att blockera  meningsfulla amerikanska åtgärder mot klimatförändringar.
“De förorenade inte bara luften, “sa Naomi Oreskes, en vetenskapshistoriker från universitetet i Harvard . ”De förorenade också informationslandskapet.”

"De förorenade också informationslandskapet", skriver artikelförfattaren. I somras kunde Greenpeace avslöja hur Exxons lobbyister arbetar. Länk till film i hittar du här och i slutet av texten

IPCC rapporten säger alltså att utsläppen av koldioxid måste minska för att målet om 1,5 grader  ska kunna nås. “Om vi vill nå det målet med 50%.s sannolikhet, så kan vi inte släppa ut mer än ytterligare 500 miljarder ton CO2, dvs  av den så kallade kolbudgeten. Om vi släpper ut 400 miljarder ton är sannolikheten i stället 67 %. I jämförelse uppgår utsläppen idag till omkring 40 miljarder ton om året.” säger  Markku Rummukainen professor i klimatologi vid Lunds Universitet.

Och trots att ägarna till ex  till oljeindustrierna och tillverkningsindustrierna, och hela den industri som byggts upp kring det fossila bränslet är mycket väl medvetna om att utsläppen måste minska så fortsätter man att borra efter nya oljefyndigheter i norska Arktis och Barends hav..

Avslutningsvis, det finns all anledning att lita på den vetenskaplig forskningen. Men den globala uppvärmningen kommer inte att stoppas av att aktivister limmar fast sig på tunnelbanetåg eller flygplan, eller att alla börjar äta veganmat, och sorterar sopor.

Greenpeace smygfilmar Keith McCoy - Lobbyist på Exxon