Catarina Östlund reagerade på Ulf Nilssons krönika den 19:e Juli och hon vill trycka på att vi faktiskt står inför en kris. Eftersom många idag tenderar att söka sig till det som skiljer, snarare än förenar, publicerar vi nu hennes replik. Många frågor blir idag en slags värdemätare på vem du är, vilket är en slags moralism. Samhällsdebatten skulle må bra av att vi lyfter blicken och också ser denna tendens i sig självt som en viktig faktor för splittring. Så, vad förenar? Så vitt vi kan se lyfter de båda kritik mot den s.k. ”new green deal”. Låt oss börja där…

Vad tycker du? Hur går man vidare i debatten?

Först några ord om IPCC, FN:s klimatpanel.
IPCC sammanställer det vetenskapliga kunskapsläget kring klimatförändringar, vilka konsekvenser de har och möjliga lösningar. Tusentals forskare och experter från hela världen bildar underlag för IPCC:s rapporter. IPCC:s rapporter är omfattande och därför skrivs särskilda sammanställningar för dem som drar upp strategiska riktlinjer och formulerar politik för politiker, tjänstemän och experter i olika organisationer, de får kommentera men de kan inte vara i konflikt med den forskning som ligger till grund för rapporterna. Dessa rapporter kan konstatera att vissa slutsatser bygger på "liten konsensus, bristande bevis". De nämns för att framtida forskning kan minska på osäkerheten och tillföra ny kunskap. Mikael Hildén, professor, Finlands miljöcentral, säger att ”svaret på frågan OM klimatförändringen är en genuin utmaning för mänskligheten hör dock inte till kategorin osäkra slutsatser”.

Vad betyder då konsensus?
Lars Karlsson, professor i datavetenskap på Örebro Universitet, konstaterar att ”teorin om växthusgasernas påverkan på klimatet är gammal och går tillbaka till mitten av 1800-talet”, vilket gör den jämngammal med evolutionsteorin. Man kan konstatera att det råder koncensus i båda dessa frågor, evolutionsteorin möter också fortfarande motstånd i vissa kretsar. Karlsson berättar att ”konsensus innebär visserligen inte att frågan är avgjord till 100%, det kan i princip komma fram ny evidens och nya teorier som bättre förklarar dem”. Det är dock ovanligt att så sker. Karlssons huvudsakliga poäng är därför att ”om man inte kan utgå från konsensus i vetenskapen så hade man fortfarande inte kunnat säga att evolutionsteorin är giltig. Konsensus är alltså lika viktigt som nytänkande för att vetenskapen ska kunna göra framsteg..."

Greta Thunbergs budskap i sitt sommarprat är att vi ska lyssna på vetenskapen. Hon föreslår att vi börjar med att genomföra det som alla världens regeringar har beslutat i och med Parisavtalet. Med andra ord att utgå ifrån den mest exakta, officiella forskning där konsensus råder. Avgörande för att förstå allvaret är det ständigt krympande utrymmet för CO2-utsläpp. Den 1/1 2018 hade vi globalt 420 gigaton CO2 att släppa ut, för att ha en 66 %s chans att hålla oss under 1,5 grader C. Vi släpper idag ut 42 gigaton CO2 varje år och vi är snart nere på 300 gigaton CO2 kvar." Denna utsläppstakt ger oss mindre än 7,5 år innan budgeten är slut.

Tyvärr Ulf, det är den verklighet vi har att förhålla oss till, hur svår den än ter sig. Vi har helt enkelt inte tid att vänta på att oljan ska ta slut . Vi är tvungna att agera nu. Greta talar om ”s.k. tipping points och kedjereaktioner, som förutspås inträffa inom en snar framtid. Vissa kan vi uppleva redan idag, tex. tinande permafrost som frigör metangas, skövlade skogar, döende korallrev, försvagade havsströmmar, algutbredning i Antarktis, förändringar i monsunsäsonger, och inte minst smältande glaciärer som utgör ett direkt hot mot stora delar av världens befolkning. Affapaskaglaciären t ex, som förser hela västra Nordamerika med dricksvatten krymper med 5 meter per år, glaciärerna i Himalaya som förser uppemot 2 miljarder människor med livsnödvändigt vatten hotas likaså. Hela världen påverkas när haven värms upp; isblock och glaciärer smälter, vilket leder till förhöjningar av havsnivåerna. Det kommer i sin tur att skapa uppemot 1 miljard klimatflyktingar redan 2050 – vilket genererar stora flyktingströmmar."

Greta fortsätter :"Klimat och hållbarhetskrisen är ingen rättvis kris, dom som lider mest av dess konsekvenser är nästan alltid dom som har gjort minst för att orsaka den... och rättviseaspekten utgör, själva hjärtat i Parisavtalet...rikare länder har skrivit under på att dom ska gå före, det betyder att utvecklingsländer får en större andel av vår resterande CO2-budget, för att kunna höja folkets levnadsstandard, och bygga infrastruktur, som vi i industriländerna redan har, som tex vägar, sjukhus, skolor, elektricitet, avloppssystem, och rent dricksvatten.... "

Ulf skriver att "paniken spelar mäktiga krafter i händerna. Storföretag och globalister…”. Jag vill mena att det omvända förhållandet råder, att det är just genom att INTE lyssna på forskarna som vi har spelat dessa mäktiga krafter i händerna. Ett exempel som belyser frågan är oljejätten Exxons agerande. 1982 förutspådde företagets egna forskare att atmosfären år 2019 skulle uppnå en koldioxidkoncentration på 415 delar per miljon, och en temperaturökning på 1 grad C. Det vill säga nästan exakt som utfallet blev. Då stängde man genast ned all forskning om detta och började medvetet skapa tvivel. Finansiering av tankesmedjor och intressegrupper inleddes, de arbetade i åratal med att blockera meningsfulla amerikanska åtgärder mot klimatförändringar.

Kapitalister är ständigt på jakt efter att öka sina vinster, de är beredda att gå över lik för att garantera dem och hittar på de mest utstuderade konspirationsteorier för att förlama motståndet. Man har också kunnat ana en rädsla hos dem, främst i utländska högerartiklar har man kunnat läsa att ”frågan om klimatet är en trojansk häst för socialism”. Vi kan vara övertygade om att det arbetas för högtryck för att kunna presentera olika systembevarande lösningar, varav en heter ”New green deal”.

Sammanfattningsvis, Ulf, i forskarvärlden råder konsensus om att klimatförändringen är en genuin utmaning för mänskligheten. Alltså måste vi också börja betrakta den som en kris. Fler och fler forskare talar om systemskifte, världens ungdomar låter sig inte manipuleras, allt fler börjar inse att kapitalismens behov av tillväxt är förödande för vår planet. För oss som är övertygade socialister är det särskilt viktigt att vi inte överlåter diskussionen åt dem som bara ser lösningar på krisen inom kapitalismen, och att vi är med och påverkar så att åtgärderna drabbar rättvist. Och viktigast av allt: vi har svaret på hur vi ska bära oss åt för att verkligen få en förändring till stånd, vi vet vilken klass det är som kan klara oss ur den här krisen. För en kris är det. Det är vår uppgift att ställa krav på beslutsfattare att börja inse allvaret.

Det är vårt ansvar för både nuet och framtiden.