Först var LO emot i LAS-frågan. Men så plötsligt handlade det inte längre om rätten att behålla jobbet utan om rätten att få ett nytt. "Vilket nytt jobb ska en 60-åring satsa på?" frågar Ingemar Ericsson. Och nu är det minimilöner. Först är man emot, absolut. Ingen tvekan! Men så kommer resonemanget och vips är sossarna för ett lagförslag om minimilöner.

Riksteatern sätter upp ny föreställning Trots nya pjäser, känns det som samma manus hela tiden: Först är de emot, sedan blir det ett resonemang och till sist är de för. Och innan ridån går ner kommer avslutningsrepliken: För ni tror väl inte det blir bättre om SD får bestämma? Så blev det i LAS-frågan. Först var LO emot. Sedan kom resonemanget och så var de plötsligt för.

”Det handlar inte längre om rätten att behålla jobbet utan om rätten att få ett nytt”, skriver tidningen Kommunalarbetaren, och är plötsligt positiva till LAS-förändringen. Ute i teaterfoajen skålar Svenskt Näringsliv: ”Nu är vi tillbaka till tiden innan LAS”. Och i sminklogen så byter Vänsterpartiet ansiktsmasker: Först pratas det högt mot LAS-försämring, sedan blir de helt tysta i frågan, och så börjar de prata högt om något helt annat istället, pensionerna, precis som LAS-frågan aldrig har funnits, och så plötsligt röstar de fram en regering som har lemlästat LAS: Det handlar inte längre om rätten att behålla jobbet utan om rätten att få ett nytt. Hur många fler avsked runt omkring i landet kommer vi nu att få uppleva?

Vilket nytt jobb ska en 60-åring satsa på? Har Vänsterpartiet några förslag?

Och nu sätts pjäsen om minimilöner upp. Givetvis är sossarna i regeringen motståndare till detta. Absolut! Inte minsta tvekan! Absolut motståndare! Liksom LO! Absolut motståndare! Men efter den första hoppingivande akten så händer det något. Precis som i alla de andra teaterföreställningarna: Nu kommer resonemanget:

”Om det är på det viset att det fortsatt finns bestämmelser där övriga länder lovar att i länder där parterna sätter lönerna genom kollektivavtal, där finns det ett starkt skydd för den modellen.” Och vips är sossarna för ett lagförslag om minimilöner och kommer att rösta ja på EU:s ministermöte i nästa vecka. Och LO? ”Det är det bästa vi sett hittills” säger LO:s vice ordförande, Therese Guovelin. Bistår Vänsterpartiet ute i sminket med ett extra lager rödfärg? Och vad säger sufflören? ”Glöm inte att påminna om SD!” Vad härligt med ett löfte om att den svenska modellen med förhandlande parterna kommer att bibehållas!

Är det löftet lika starkt som vid det svenska EU-inträdet, då inga lönedumpningar skulle äga rum i vårt land? Arbetarrörelsen har brutit samman. Höger och vänster är inte längre definitioner på bra och dåligt. Att sitta passiv publik är inte längre ett möjligt förhållningssätt. Lokala initiativ, med en helhetspolitik som sätter demokrati och trygghet i förgrunden, som syftar till en folkrörelse, folk i rörelse, är vårt svar mot det folkförakt vi möts av från de välavlönade estradörerna. Det är där vi måste mötas.