1991 samlades Romklubben, med familjen Rockefeller i spetsen. Här togs första initiativet till att utnyttja klimat och miljöfrågor i syfte att få överstatlig kontroll. Så här beskriver de sin syn på världens demokrati i ”Den första Globala Revolutionen” (från 1991 som var en uppföljare av skriften Tillväxtens Gränser) att:

• Demokrati är inte ett universalmedel. Den kan inte ordna allt och den är omedveten om sina egna begränsningar. Detta faktum måste tas itu med utan omvägar. Hur respektlöst det än må låta, är demokratin inte längre väl lämpad för de frågor som väntar. Komplexiteten och den tekniska karaktären på många av dagens problem tillåter inte alltid valda representanter att göra kompetenta beslut vid rätt tillfälle.

Riokonferensen 1992 leddes av en av Romklubbens egna. Planen var att få tillstånd överstatligt avtal fram till 2009.

Detta är ju helt i linje med kapitalismens utveckling mot överstatlig kontroll. Hur ska systemet annars överleva? Nå, nu visar oberoende forskare, som inte är knutna till den av Romklubben styrda IPCC, fakta om jordens historia, koldioxidens inverkan på växthuseffekten och dess naturliga cirkulationsvariation samt klimatets cykliska variationer. Dessa visar att inget onaturligt hänt med vare sig klimat eller växthuseffekt. Annat än att i förindustriell tid var koldioxidnivån nära gränsen för vad som krävs för fotosyntesens upprätthållande. Gränsen för fotosyntes går vid 200 ppm och vid dåtiden var atmosfärens koldioxidnivå 280 ppm. Koldioxidnivån i atmosfären hade då sjunkit bl a på grund av fossilisering, där kolet binds, samt kallare klimat som får havet att samla upp koldioxid från atmosfären. Nu har industrialismen kanske, till viss del, snabbat upp jordens naturliga klimatvariation lite, på grund av nyttjandet av fossil energi. När koldioxidhalten ökar till en viss nivå ökar inte dess växthuseffekt mer och planetens klimat balanserar in sig. Den ökade koldioxiden i atmosfären ökar fotosyntesen så att planeten återigen blir grönare. Vilket visar sig genom att skördarna slår det ena världsrekordet efter det andra. Här i Norden växer skogen till med 20% varje år trots avverkning. Tyvärr så har nu, med hjälp av monopolkapitalets representanter i IPCC, lyckats med föresatsen att skrämma upp världens politiker.

Så har vi nu fått global elbrist och och ett ökande behov av elberoende när allt, i klimatanpassningens namn, ska gå med el, Den ”politiska” lösningen heter vindsnurror, med ca 20 års livslängd.

Och som kräver backup som inte finns i tillräcklig volym, när det inte blåser. Vad är då alternativet? Framför allt naturgasdriven elproduktion, som balanskraft, oavsett vindsnurror eller ej. Starka krafter driver även återuppbyggnad av kärnkraft.

Och energi behövs för att bygga demokratiska samhällen, men fördelad efter reella behov i stället för den rådande tillväxtfilosfins.