Johannes Wahlström, har tillsammans med Jan Persson skrivit boken Klanerna - den systemhotande brottsligheten. Här samtalar han med Ubbe och Uffe om bakgrunden till många av dödsskjutningarna över hela vårt land.

Författarna, som har en bakgrund inom såväl grävande journalistik som polis och säkerhetsarbete, har gått igenom många rättsfall i arbetet med boken.

-Det är inte enskilda kriminella som begår brott, utan det är extremt organiserat, som välutvecklade storföretag med transnationella strukturer, säger Johannes. De här storföretagen visar sig i så gott som i alla de här fallenvi tittar på att vara familjebaserade. Och då pratar jag inte om familj som bröder och systrar eller mamma och barn utan en utökad familj. Kusiner, farbröder, långt borta kusiner, men också extremt hierarkiskt.

Det visade sig helt enkelt, att när vi tittade på materialet, kom vi fram till att vi kunde se extremt välorganiserade klanstrukturer som bedriver väldigt väl planerad storskalig kriminalitet. Där kommer vi tillbaka till frågan om varför vi i boken beskrev detta som systemhotande.

Jo, när vi tittar i källmaterialet ser vi hur den här verksamheten inte enbart bedriver kriminalitet. Den skapar sig makt och det vi ser är någonting som på sätt och vis motsvarar 1920-talets USA. Grunden till skapandet av de här dynastierna och deras makt, gör att de sen kan göra anspråk på staten som sådan.

Skulle ni påstå att det här är importerad brottslighet, som det har varit lite tabubelagt att prata om?

– Det vi kan se är att de här konkreta brotten vi talar om som skjutningar, mord, narkotikaförsäljning och dylikt begås utav samhällets absolut svagaste individer. Det kan vara till exempel att ett mord kan utföras av en 15-årig svensk tjej. En narkotikadistribution kan utföras av en afghansk flykting.

– Det vi noterar är själva klanstrukturerna som sådana. Det är de som ser till att administrera verksamheten, som ser till att grossiststrukturerna för narkotikan fungerar, som äger själva kedjorna utav upphämtning och leverans eller som beställer morden. De är klaner och de klanerna är i sitt väsen, framförallt då när vi pratar om de som är lägre ner i samhällshierarkin, vilket gäller de mer kriminellt agerande klanerna, de är importerade. Och det är i stor utsträckning från länder där vi har bedrivit en massimport utav framförallt väldigt billig arbetskraft.

Men är klanerna i sin tur transnationella på det viset att de har verksamhet i flera länder?

– Väldigt ofta ser vi det i källmaterialet. Vi ser att en klan i Sverige, samtidigt bedriver verksamhet i Norge, Tyskland och Danmark. Det kan vara att själva chefen för den här klanen, det vill säga klanöverhuvudet kanske befinner sig och bor i Norge, i Danmark eller ibland Turkiet eller någon annanstans. Men när besluten sipprar ner, då finns det en verkställare i Sverige som ser till att ordern genomförs.

Man får ju verkligen intrycket av 1920-talets USA och man tänker lite grann på de här maffiafilmerna där en del av verksamheten är laglig på pappret och att det sker någon form av korsvis befruktning mellan det som är rent kriminellt och det som i princip är nästan lagligt. I de här strukturerna finns det människor som jobbar i vanliga yrken men som är klanen behjälplig när man tycker att man har någon nytta av deras position i samhället.

– Det är mycket riktigt och det här är väl en av grundorsakerna till att klanväsendet är så oerhört framgångsrikt och så konkurrenskraftig i förhållande till andra organiserade strukturer. Är man en tillräckligt stor klan, med ett antal hundra medlemmar som ser på sig själva som medlemmar av en klan och ser det som sin viktigaste beståndsdel har man också tillgång till att kunna hjälpa till och placera de här medlemmarna exempelvis på bank eller inom Försäkringskassa eller inom kommunal eller riksdagspolitik. Den kriminella delen utav klanens verksamhet korsbefruktas utav den andra sidan. Det kan vara ganska enkla saker.

Som exempel kan man tänka sig att en person rent juridiskt driver ett bostadsbolag. Huset som han ofta hyr ut har ju ett specifikt värde och det värdet baseras på att de här lokalerna är uthyrda. Ju högre hyra man kan ta ut för en lokal, desto bättre är bostaden värderad. Då kommer plötsligt en annan del av klanen, den som bedriver den direkta narkotikaförsäljningen in och genom ett företag så hyr de en lokal i den här bostaden.

– Och den lokalen kanske man hyr för tio gånger mer än marknadsvärdet. Tack vare att man hyr den lokalen för mer än marknadsvärdet så blir plötsligt fastighetens värde tio gånger högre. Det gör att ägaren utav fastigheten kan gå till banken och låna upp en massa pengar för den fastigheten.

Eller gå till ett pensionsbolag och säga hej vill ni köpa våra aktier för att vi är värda jättemycket. Titta hur mycket vi har växt.

Den korsbefruktningen är det fundamentala i klanstrukturerna, som gör att klanen blir extremt konkurrenskraftig.

Det låter ju nästan likadant som Ilija Batljans SBB?

– Det är väldigt snarlikt den organiserade korruptionen som finns i det högre samhällsskiktet. Och de är... De är besläktade, det är väldigt riktigt, och just när det kommer till SBB så vet inte jag i vilken mån som det finns en organiserad kriminell struktur bakom hans verksamhet.

Jag har inte tittat på det, men det vi har sett är att många andra väldigt framgångsrika svenska företagssfärer också är klanbaserade och de är extremt framgångsrika. Det är klart att vi känner till namnet på de flesta av dem. De bedriver sin verksamhet på ett väldigt liknande sätt. Men med den stora skillnaden är att de har funnits i många år, i flera generationer. Och att de ursprungliga lågkriminella verksamheterna, de ligger många generationer bak i tiden.

– Det finns ju fortfarande så klart brott som behöver begås. Det finns fortfarande ett behov av att korrumpera det politiska livet och att stödja specifika politiska kandidater. Men det är ett väldigt snarlikt system.

Sen beskriver ni i boken också att man utnyttjar klanernas makt i andra länder, som Irak och Afghanistan, för svenska storföretags räkning?

– Det är mycket riktigt att det finns liksom en kommersiell gångbarhet i det här klanväsendet och det är någonting som svenska företag, som också då är klanbaserade, har använt sig av i väldigt stor utsträckning.

Det ser vi både i Afghanistan och i Irak och i princip i alla de länder där svenska företag har gett sig in under de senaste 20 åren har det varit involverat med krig av något slag.

Sen så har samhällsmakten raserats, centralstaten har raserats. Då har företag som Lundin Petroleum kunnat gå in och göra en direktöverenskommelse med någon form av klanöverhuvud. Samtidigt har klanledarna fått Sidafinansiering (via svenska staten) till några av sina egna projekt.

Lundin Oils ägare är svåger med Wallenbergs.

Så det är ju systemhotande inte bara i Sverige, utan även i utlandet?

– I utlandet är det konsekvenserna av krig och då har det funnits en väldigt stark medvetenhet, får man väl anta, att exempelvis anfallskriget mot Libyen eller Irak har syftat till att förgöra centralmakten, att förgöra staten, förgöra dess möjlighet att kunna kontrollera sina naturresurser och annat.

I vårt fall har inte det varit syftet. I Sveriges fall har syftet varit att vi ska ha ett blomstrande samhälle, som bedriver internationell handel. Inte nödvändigtvis ett samhälle som är byggt på klanstrukturer där de respektive klanerna tjänar på att underminera den egna, det vill säga den svenska samhällskroppen.

– Om vi går tillbaks till den svenska samhällsstrukturen. Den är i stor del byggd på att vi har haft en acceptans till de svenska klanerna. Den acceptansen, vilken inneburit att familjen Wallenberg äger industrierna, familjen Ax:son Jonsson äger all shipping och alla affärer, familjen Stenbeck ägde media har balanserats upp av en stark, fungerande nationalstat.

Den har gett de här klanerna på fingrarna om de har försökt att blanda sig i politiken eller att försökt att lobba för intressen för sig själva och smita med skatten.

Det har funnits en väldigt konkret överenskommelse att, fine, ni får äga allt det här, men allt det här ägandet måste komma samhället till godo. I annat fall blir ni av med det ägandet.

Men någonstans på vägen händer någonting vilket gör att det blir mer och mer ekonomiskt intressant för de här klanstrukturerna att skapa sig ett egenintresse och en egen vinst, som inte har att göra med vinsten för samhället i stort.

Och däri finns det en likhet, menar jag, mellan det som vi ser i den undre världens kriminella klanväsende och i den övre världens klansystem, som då är hur de här storfamiljernas makt har förändrats över de senaste 20-30 åren.

Men menar du också att det finns en ökande risk för att de här gränserna mellan det kriminella och det som vi kan betrakta som vanlig affärsverksamhet utplånas eller blir skörare?

– Absolut, och det är det vi ser på väldigt liten nivå men också på större nivå. Vi kan ta ett exempel hur kriminaliteten kan se ut i en genomsnittlig stor svensk stad, låt säga 30 000 invånare. Då kan vi se i källmaterialet hur en person bedriver narkotikahandel på gatan.

– Den här personen blir ertappad med en viss mängd narkotika. Så går det till domstol. Det resulterar antingen i ringa narkotikabrott eller någonting åt det här hållet. Det betyder förmodligen penningböter, alternativt någon månads fängelsestraff. Så fungerar själva systemet.

Men det vi kan se är att den här enskilda narkotikaförsäljaren omsätter ungefär en miljon kronor per år i sina konton. Det är pengar som helt och hållet kommer från icke- laglig verksamhet.

Förutom den här miljonen så får den här personen även någon form av ersättning från Försäkringskassan. Och den här personens vinst, dvs den här miljonen, den landar i slutändan i ett annat konto, vi kan kalla det för konto X.

Vi tittar vidare på den här mellanstora staden och ser då att det är inte bara är en person som har åkt dit för narkotikabrott och skickat pengar till konto X, utan vi har en till här borta som ser exakt likadan ut. Han omsätter också ungefär en miljon kronor per år och skickar vinsten till konto X. Och här har vi en till och en till och en till. Och vi kan hitta låt säga 20 personer i den här staden som bedriver narkotikahandel och skickar cirka en miljon kronor per år till konto X.-

Nu tittar vi på vems konto X är och det visar sig att det är ett konto som tillhör deras kusin, som i sin tur driver en nattklubb i denna stad. Nattklubben i den här staden är bara en av kusinens verksamhetsfält. Han driver även tre-fyra restauranger och ett kasino. Det visar sig också att de här personerna, allihop har ersättning från Försäkringskassan. Vi ser att en annan av deras kusiner arbetar på Försäkringskassan och delar ut sjukpenning eller vad det är för någonting till de här personerna. Tittar vi vidare så ser vi att de här företagen, som ägs av kusinen har tagit in jättestora lån från banken och de har belånat inredning, exempelvis till att bygga. Inredningen är värderad till jättemycket pengar, vi kan se i andra material att det överensstämmer inte med verkligheten.

– Vi ser att det lånet kommer från ytterligare en kusin som jobbar på bank. Allt det här händer i samma stad. Slutligen hittar vi den person som ser till att ordna bygglov åt den här lilla sfären, som driver restauranger och tydligt. Den personen råkar arbeta som folkvald eller råkar vara folkvald. Den här personen i fråga är ordförande för kommunstyrelsen.

Ungefär så ser liksom ett mikrokosmos av den här verksamheten ut och merparten av det är fullkomligt laglig verksamhet. När vi då har en folkvald, som styr över det som i slutändan blir en kriminell struktur inom den här staden, då blir det en rumsren verksamhet.

Tittar man på motsvarande system på riksnivå så har vi ganska exakt likadana strukturer. Istället för att det är kommunstyrelsens ordförande så är det en riksdagsledamot. Den riksdagsledamoten ser till att hjälpa på sitt håll. Det är det som vi har upptäckt i källmaterialet.

Men även gränserna mellan ett storföretag som tidigare varit inom lagens råmärken och de här rent kriminella företagen, de gränserna riskerar väl att suddas ut?

– Ja, det är riktigt och det är ett stort problem som vi också ser i vårt material och det är helt enkelt hur målmedvetet man rekryterar, det som man kallas för insiders. Det är antingen personer som kan vara inom tjänstemannaväsendet, inom bankväsendet eller politiken.

Och när det kommer till politiker är ju det ett konkret och väldigt stort problem som vi förmodligen inte fullt ut har förstått heller.

Vi har i vissa fall, och vi vet historiskt sett att om det är en politiker som har köpt prostituerade sen kan bli utsatt för en utpressningssituation. I de fallen som det har uppdagats så har man ju ofta försökt i varje fall hantera det på något sätt. Det är en medveten strategi bland de här kriminella strukturerna att helt enkelt korrumpera det politiska systemet på ett eller annat vis. Prostitution är egentligen en enkel väg att ha en hållhake på någon, men det är långt ifrån det enda. Det är klart att mutor och mycket annat är involverat. Det här är ett övergripande problem. Jag tror att man skulle kunna grotta in sig i detaljerna mycket, hur det kommer sig att det är på det här viset.

– Men den viktiga frågan, den grundar sig nog i att vi har de här extremt mäktiga och resursstark strukturerna. Deras intresse är att öka sin egen makt och att få mer kapital. När de finns och har det här intresset kommer de att söka efter olika sätt att stärka sina maktpositioner.

Det här är tillbaka till frågan som vi pratade om tidigare, om tabu. Där finns problemet med att vi i Sverige inte har diskuterat den här saken på många år. Om vi inte pratar om vem som äger vad och hur det inverkar på samhället i stort kommer vi inte veta eller förstå vad som händer med samhället i stort eller kunna göra något åt saken. Vår rättspraxis är byggd på individens ansvar. Det betyder att om du har begått ett brott spelar det egentligen ingen roll vem annan som har dragit fördel av det brottet. Det har att göra med hur lagstiftningen är uppbyggd och vår tro på individen och individens ansvar.

Men det har också inneburit att när sådana här strukturer, det vill säga när klanstrukturer agerar som en enhet, då kan inte det juridiska heller titta på vad dess olika beståndsdelar gör för att gynna den här enheten. Och om vi tittar på det på ett ännu större perspektiv så är det egentligen motsvarande det som sker med den internationella handeln.

Så du kan bedriva folkmordsstödjande näringsverksamhet i ett visst land och ta in jättemånga miljarder i vinst från det och sen omsätta den vinsten i någonting helt annat här. Det är ju så det blir när man delar upp de olika företagssfärerna i olika jurisprudenser och inte tittar på helheten..

Kan man komma åt problemet? Eller är det för sent?

-Jag skulle tveka att svara alldeles för fort på den frågan. Jag tror att det går att komma åt problemet. Men jag tror inte nödvändigtvis att det går att komma åt problemet med enbart hårdare tag. Jag tror att det här är ett grundläggande problem där vi behöver för det första veta var vi är.

Vår bok kan ju inte besvara hela den frågan. Av 20-30 års ickevetande var vi har varit, så behöver vi börja fundera på riktigt. Vad är vårt samhälle i sin essens? Och när vi har gjort det, så behöver vi fråga oss, vad är det som gör att tillhörigheten i nationen, i staten, i medborgarskapet, att den tillhörigheten inte är tillräckligt konkurrenskraftig jämfört med tillhörighet till en klanstruktur. Vad är det som gör att en duktig kille från Halmstad, inte ser en möjlighet att studera och sedan bli toppdiplomat eller att bli chef för Eriksson. Medan någon som är son till någon annan kan bli både extremt rik och extremt framgångsrik, oavsett om det är en invandrad klan eller om det är ett familjeföretag i Sverige.

Så börjar vi tänka på de frågorna: Vad är vår sammanhållning i Sverige generellt och vad innebär det att vara medborgare? Och hur ska vår samhällshierarki se ut, om vi ska ha någon? Då har vi nog en viss förhoppning om att vi ska kunna hantera den här saken, om tillräckligt lång tid och tillräckligt mycket tankekraft har gått till att göra det.

Om vi däremot... enbart satsar på "hårdare tag", så jag är rädd för att vi kommer att befinna oss i en krigsliknande situation, som vi inte kommer att se ett slut på på länge.

För att man skulle känna gemenskapen med nationen och staten, vad skulle fodras för det?

-Det är en svår fråga, men jag tror att den saken har att göra med väldigt praktiska saker.

Min första journalistiska gärning i min karriär var för snart 20 år sedan. Det är en dokumentär på Sveriges Television som heter Blåst på karriären. Och den här dokumentären, gick vi igenom alla nyanställda på utrikesdepartementet i Sverige under ett år.

Och så tittade vi då på hur många personer som har blivit nyanställda och hur har de blivit diplomater. Det var cirka hundra personer som hade blivit nyanställda under det här specifika året. Det vi kunde se var att det fanns väldigt praktiska saker. En av dem var att för att kunna bli diplomat måste man gå igenom något som kallas diplomatprovet.

Det här provet är en av de svåraste proven som man kan gå igenom i Sverige. Vid den här tidpunkten var tjänsten att bli diplomat det mest eftertraktade i vårt land. Det var det som bland studenter placerades allra högst upp över det som man ville kunna bli.

Du måste klara av provet. Med så här och så här många rätt och fel, och om du har gjort det, varsågod, så blir du en del av det mest eftertraktade yrket i Sverige. Så vi tittade på 100 personer och deras väg till diplomatin. Och så kunde vi se att utav de 100 personerna så var det två som inte var kompisar eller släkt till andra diplomater.

Och de två, de hade disputerat genom internationella relationer. De hade skrivit sina avhandlingar redan inom det. Så när vi pratade om de studenter som var nyexaminerade och skulle försöka göra anspråk på att också kunna få bli en del av den svenska utrikesförvaltningen, dom hade inte en suck.

Och när vi jämförde deras provresultat, de vanliga personerna som skrev diplomatprovet, jämfört med de som kom in, så kunde vi se att de som kom in, som var släkt och kompisar med andra diplomater, de hade mycket sämre resultat, men de kom in ändå, likt förbannat.

Välkomna tillbaks då till frågan. Det finns någonstans i vårt samhälle en struktur, som har gjort att många av oss upplever att de här sociala hissarna inte fungerar. Och om sociala hissarna inte fungerar, om du som vanlig människa som studerar hårt och arbetar hårt inte kan komma upp och bli någonting i samhället. Utan din bästa chans är att skura toaletter eller att jobba som konsult åt någon, som då är fast anställd.

Om man ser på det system, som vi håller på att bygga upp, så tror jag att det rör sig om ett legitimitetsproblem. Och däri ligger någonstans, gömmer sig tror jag, frågan om vår gemenskap. Men det är inte riktigt mitt kunskapsfält, så jag vågar inte gå in alldeles för djupt i det. Men om jag skulle spekulera så är det någonstans där.

En fungerande meritokrati alltså. I konstrast till den form av klanvälde som du ( i podden) beskriver i utrikesdepartementet eller utrikesnämnden egentligen?

-Det är klart. Det är en del av ett system som är korrupt.

Meritokratin är en idé. Och klanstrukturerna är motsatsen mot meritokratin som idé. De kan egentligen inte samleva. Det finns i dess grundläggande filosofiska värdering, att de inte kan det. Men så tittar du då på de allra mäktigaste och rikaste människorna i Sverige. Hur många av dem har kommit till de positionerna baserat på sina meriter?

Det är egentligen inga nästan. Och det tror jag inverkar på resten av samhället. Det gör då att människor som befinner sig i utsatta områden, de känner en dragningskraft till den kriminella klanen, på det sättet som den kriminella klanen kan erbjuda dem någonting. Och så länge som den kan erbjuda dem någonting så är klanen konkurrenskraftig.

Den säger kom, var med oss, bli en del av vår klan, vi kommer att skjuta folk och sälja narkotika, det kommer att vara hemskt, men vi håller varandra om ryggen och det kommer att bli bra för dig. Om samhället i stort inte kan erbjuda ett mer konkurrenskraftigt svar, ett bättre erbjudande. Då har vi problem.

Det kanske fanns bättre redskap och möjligheter, innan all avreglering och privatisering av skolväsende och avindustrialisering av landet och sådana saker. Då kanske vi hade lite bättre verktyg för ett bättre erbjudande?

-Det är väl självklart, att så länge som det finns en fungerande stat så har staten någonting att erbjuda.

Men om staten säger att vi ska inte finnas, låt tågen köras av något annat företag och så vidare, då blir det ju så per definition att statens möjlighet att erbjuda en gemenskap fallerar.

Då finns det egentligen bara andra gemenskaper, för människan är ett gemenskapssökande väsen. Som individer blir vi alltid utkonkurrerade.

Som gruppmedlemmar har vi möjligheter att vara starka. Om det inte finns en gemensam grupp som är staten, om det inte finns en gemensam grupp som är byn. Ja, men då finns det andra gemensamma grupper och de gemensamma grupperna visar att de kommer att vinna, de kommer att bli rika och de kommer att bli det på de andras bekostnad, de som inte har den gemenskapen.

Det låter som att vi har ett stort jobb framför oss att baxa in den här stenen. Det var väldigt intressant att snacka med dig. Så att vi får väl uppmana läsarna och lyssnarna att kolla på er bok och fundera vidare. Har du något mer du vill lägga till?

-Jag tror att det är det allra viktigaste som vi som medmänniskor behöver tänka på, det är att för att över taget kunna identifiera problem och göra någonting åt dem, så måste vi först och främst ha ett fungerande system för utbyte av kunskap, tankar, insikter och information. Och däri är det extremt viktigt med två saker. Det ena det är att vi faktiskt, rent fysiskt, behöver arbeta med att skapa den möjligheten.

Och två, det är att vi i alla, i mån det är möjligt, måste se till att att stävja försök till att tysta debatter, oavsett vilka det är. För att det är diskussionerna och det är debatterna och det är meningsutbytet och informationsutbytet som gör att vi har verktygen till att kunna göra någonting med den omgivning vi lever i.

Johannes Wahlström och Jan Persson

I boken säger författarna "Däremot noterar vi att klanstrukturer återfinns i alla Sveriges samhällsskikt från småstädernas fattigaste miljonprogramsområden till huvudstadens absolut dyraste villakvarter. Och även om vi i offentligheten sällan identifierar dem som sådana, drivs många av Sveriges främsta företag av framgångsrika klanliknande strukturer."

Se ex https://www.svt.se/nyheter/inrikes/foxtrot-utpressade-svensk-bors-vd--6fc9n0

Enligt Dagens Industri är fastighetsinvestmentbolaget Fastator, med ex-politikerna Björn Rosengren och Carl Bildt i styrelsen, så pass överbelånat att SBB framstår som ett lågriskbygge.