Torsdagens sommarpratare, Kim Söderström, var verkligen värd att lyssna på. Äntligen en arbetarröst bland alla sommarpratare, frestas man att säga. Och Kim presenterar ett tankeväckande och inspirerande program. Han är byggnadsarbetare och förtroendevald inom Byggnads och beskriver målande hur branschen förändrats och förslummats. 

Saxat ur Kim Söderströms sommarprat:

"Att jobba som byggnadsarbetare är fantastiskt. Du skapar något med dina händer som är bestående och som har ett värde. Det står kvar i många år och du kan berätta för dina barn att det här har mamma eller pappa varit med och byggt. Jag har minnen från alla byggen jag varit på:"

"När vi i facket granskade arbetsplatsen kom vi fram till att det funnits 119 underentreprenörer i fem led på bygget. Och det hör inte till ovanligheterna på svenska byggen idag.Majoriteten av byggnadsarbetare som jobbar på den här typen av projekt, med massor av underentreprenörer och eller bemanningsbolag, kommer inte från Sverige. De kan inte språket, vet inte vilka rättigheter de har och vågar inte ställa krav av rädsla för att bli hemskickade. Det här gör redan farliga arbetsplatser än farligare. Det är sällan dödsolyckor får sådant mediautrymme som hissolyckan fick. Oftast blir det på sin höjd en notis i tidningen och sällan några ord om bättring från makthavarna: kapitalägarna, byggföretagen och politikerna."

"Så här kan det gå till: En stor byggentreprenör lägger ett lågt anbud och vinner upphandlingen. De säljer vidare jobbet till ett mindre känt svenskt företag, som i sin tur säljer vidare jobbet till ett känt polskt företag, som i sin tur säljer jobbet vidare till ett lettiskt bolag som säljer vidare till ett ukrainskt bolag. Och så vidare, och så vidare. Detta är vad vi kallar underentreprenörskedjor eller UE-kedjor i dagligt tal.

Eller så använder byggföretagen sig av bemanningsföretag, svenska som utländska. Det var förbjudet fram till 1993, då den borgerliga regeringen tog bort förbudet att ersätta fast personal med bemanningsföretag."

"Om ni följer med oss i facket på ett arbetsplatsbesök där vi har varseljacka och röda bygghjälmar på oss skulle ni mötas av arbetare som springer till skogs när de ser oss.Ni får se ostädade byggbaracker som ser ut att komma från 70-talet.Ni får se hur de sover på skitiga madrasser på bygget som inte är färdigställt med byggdamm och bråte. Det är sådan oreda på vissa arbetsplatser att det är en arbetsmiljörisk bara att beträda dem."

"När jag tänker på hur vi arbetare i generationer använts och sen när kropparna går sönder, slängts bort. Då känner jag ibland ett sådant hat. Men framför allt känner jag att vi måste återerövra vår stolthet. Trots hårt slit med oss ungar och jobbet på fabriken var mina föräldrar alltid stolta över att tillhöra arbetarklassen."

"Den klassen som faktiskt bygger hela vårt samhälle. Husen, sjukvården, maten. Ja, allt skapas av människor som arbetar....Om vi gick samman skulle vi kunna skapa bättre arbetsliv, bättre utbildning för våra barn, bättre sjukvård, bättre infrastruktur, bättre kulturliv, bättre omsorg om våra äldre. Helt enkelt ett bättre liv för alla."

Omslagsbild: Sveriges radio/Elinor Wermeling