Tankesmedjan Balans har granskat budgetpropositionen och den del som behandlar statsbidragen till kommuner och regioner. De 6 miljarderna i tillskott i generella statsbidrag motsvarar en ökning på knappt 4 procent. Sveriges Kommuner och Regioner räknar med kostnadsökningar på runt 6% nästa år. Den lagda statsbudgeten innebär helt enkelt sparkrav för kommunerna.

Kommunerna har ”sparat i ladorna” och har i de flesta fall en ganska god grundekonomi. Men oavsett om du bor i en sådan kommun eller i en där pengar faktiskt fattas, så är alla beslut om nedskärningar politiska och demokratiska frågor. Ju fler som bryr sig och engagerar sig, desto mer medvetet kan situationen hanteras nu.

"Vintern är lång och mörk och man kan lika gärna använda den till att vitalisera den lokala demokratin, som vi brukar säga". Vi återpublicerar här deras blogginlägg:

Det är budgetpropositionsdag (och läromedlets dag) och du har förmodligen redan sett en drös kommentarer och analyser. Här kommer vår. Vi vill rikta uppmärksamhet mot fem problem och en lösning. Spoiler alert: lösningen är såna som du.

Problem 1. Staten vill att kommuner och regioner ska ”effektivisera” genom ”nya arbetssätt” och ”digitalisering”

I utgiftsområde 25 behandlas statsbidragen till kommuner och regioner. Där annonseras dels en permanent ökning på 6 miljarder om år, men diverse små avdrag som innebär att totalt sett ökar anslagen till kommuner och regioner med mindre än en halv miljard.

Detta är *inte* ett problem, enligt propositionen, för det skulle ändå inte hjälpa med pengar – det finns helt enkelt inte personal med rätt kompetens att anställa ändå. Enda rimliga lösningen, tycker regeringen, är att effektivisera genom att digitalisera. Så det hoppas regeringen att kommuner och regioner ska göra.

Detta *är* ett problem, enligt tankesmedjan Balans, eftersom idén om att effektivisera genom nya arbetssätt och digitalisering är tagen ur luften och ur några icke vetenskapligt granskade rapporter, medan vardagen med att välfärden består av medarbetare som stöttar medborgare samtidigt som digitaliseringen mest innebär IT-strul och därför inte går att effektivisera pågår på varenda enhet inom vård, skola och omsorg i just din kommun och region.

Problem 2. Staten räknar med att kommunerna kommer att spara

Det är ett problem att regeringen styr med glädjekalkyler och luftslott. Nästa problem består i att de räknar med (och förmodligen har rätt i att) kommuner och regioner kommer att styra som om glädjekalkylerna håller och luftslotten finns.

När regeringen tittar framåt i tiden antar de helt enkelt att kommunerna faktiskt genomför ’effektiviseringar’. Fast nu kalllas de inte längre effektiviseringar utan anpassningar, och det är en lite mindre förskönande omskrivning.

1. Sveriges kommuner och regioner räknar med att kommunerna kommer att skära ner, höja skatter, och gå med underskott

Går vi vidare och lyssnar på vad kommunernas egna ekonomiska talesperson säger så är det ännu tydligare:

”Konsekvensen blir att vissa av kommunerna och regionerna ger upp lite och låter det bli underskott och så kombineras det med en del nedskärningar och skattehöjningar”, säger SKR:s chefsekonom till Svenska Dagbladet idag.

1. Staten räknar med att myndigheterna ska ”effektivisera”

Kommunerna är ju formellt självstyrande, så staten kan inte *kräva* att de ska effektivisera, de kan bara föreslå och anta det. Men vad gäller de egna myndigheterna så kan staten helt enkelt bestämma. För statliga myndigheter så kallas det för ett produktivitetsavdrag. Nästa år kommer alla statliga myndigheter att få ett påslag på 2,31 procent för löneförhöjningar och sen ett avdrag på 1,82 procent utifrån antagandet att alla statliga byråkrater kommer att handlägga 1,82 procent mer produktivt.

Detta betyder att om du är statligt anställd och får en löneförhöjning på mer än 0,49 procent, ja då behöver du — eller någon annan — jobba in mellanskillnaden genom att handlägga snabbare. Lycka till.

1. Facken räknar med att kommunerna ska skära ner

Det här vi har tagit upp är vi inte ensamma om att se i budgeten. TCO:s ordförande Therese Svanström säger att statsbidragen är ”på tok för lite jämfört med innevarande år och effekter av inflation, och kommer att leda till nedskärningar av basverksamhet i regioner och kommuner” och utredaren Karin Pilsäter (fd riksdagsledamot för the parti formerly known as FP) konstaterar att det rikade statsbidraget för läromedel (på läromedlets dag! heja) riskerar att hamna i tomma klassrum: ”Besparingar och nedskärningar kommer att krävas. Det är stor risk att det slutar med att eleverna har böcker, på de lärarlösa lektionerna.” Fackförbundet SSR varnar också för nedskärningar och försämrad arbetsmiljö: ”Ska vi inte se massiva neddragningar i välfärden, höjda kommunala skattesatser och en tuffare arbetsmiljö så skulle det behövas betydligt mer pengar.”

Alternativet till att lägga sig ner och gråta: granska!

Vi står helt enkelt inför en nedskärningsvinter. Kanske flera stycken. Om du läser detta efter att just ha kommit hem från ett arbetspass så är det väldigt förståeligt om du bara vill ge upp.

De 6 miljarderna i tillskott i generella statsbidrag motsvarar en ökning på knappt 4 procent. Sveriges kommuner och regioner räknar med kostnadsökningar på runt 6 procent nästa år.Den lagda statsbudgeten innebär helt enkelt sparkrav för kommunerna.

När tankesmedjan Balans började granska och gasta om kommunala budgetar för en fem-sex år sedan, så var det många kommuner som stolt skickade ut pressmeddelanden om att de satsade på välfärden. Vår analys var då att det var lögn, åtminstone om man såg till hur utfallet i form av arbetsbelastning bland medarbetare utvecklades. Nu har debattklimatet och det ekonomiska läget skiftat och det är inte längre så att politiker pratar så mycket om satsningar och halleluja. Istället hör vi om krig, kris, inflation och nedskärningar.

Det är inte självklart var, hur och om nedskärningar måste göras. Kommunsektorn har gjort rejäla överskott under lång tid. Regeringen skriver en hel del om detta i budgetpropositionen och de har inte fel. Kommunerna har ”sparat i ladorna” och har i de flesta fall en ganska god grundekonomi. Men oavsett om du bor i en sådan kommun eller i en där pengar faktiskt fattas, så är alla beslut om nedskärningar politiska och demokratiska frågor. Ju fler som bryr sig och engagerar sig, desto mer medvetet kan situationen hanteras nu.

Hur gör man för att vara en god medborgare som engagerar sig? En bra start är att läsa sin budget. En bra fortsättning är att prata med någon annan om vad man har läst.

Vi kommer under vintern att hjälpa så många vi kan att läsa, förstå, formulera argument kring sin egen kommuns eller regions budget och att fundera över hur den där insikten kan användas för lokal debatt och opinionsbildning. Här på bloggen kommer du att få en grundkurs i att hitta och förstå dokument, och du är också alltid välkommen att kontakta oss på [email protected] med de dokument du sitter och grubblar över.

Vintern är lång och mörk och man kan lika gärna använda den till att vitalisera den lokala demokratin, som vi brukar säga.

Tankesmedjan Balans: Marcus Larsson och Åsa Plesner Foto: Severus Tenenbaum

Länk till artikeln hittar du här