Idag har Stora Enso aviserat nedläggning av massafabriken i Kvarnsveden. 440 anställda förlorar jobben och en 123 - årig historia går i graven (800 år om man räknar med ursprunget i Kopparberget). Detta är bara en i raden av fabriksnedläggningar den senaste tiden. Partiet och folkrörelsen 24:7 uppmärksammade industrislakten i ett inlägg från den 4:e april. Nu kan ytterligare en fabrik läggas till listan. De skriver:

Den norska koncernen Orkla har beslutat lägga ner fabriken Orkla Foods i Örebro. Fabriken startade 1848, Ekströms produkter känner ni till, nyponsoppa, marsansås, frasvåfflor med mera. Genom att pressa de anställda och utebliven investering i fabriken, har vinstnivåerna kunnat hållas på hög nivå.

De anställda känner sig utnyttjade. De säger: ”Vi känner oss mindre och mindre som människor och mer som maskindelar”. Samma sak kommer att hända i Kungälv där Göteborgs Kexfabrik, som också ägs av Orkla, läggs ner 2022. Produktionen flyttas till Lettland. Enligt Livsmedelsarbetareförbundets ordförande Eva Gouvelin är ägarna enbart intresserade av lägre löner och större vinst. Nån hänsyn till de anställda i Kungälv tas inte.

Minns ni ärtfabriken i Bjuv? Sveriges enda (och toppmoderna) ärtfabrik. Den köptes upp av tyska riskkapitalister och gick i graven 2016. En hel bygd påverkades men inte brydde sig ägarna, inte ett dugg.

Sverige avindustrialiseras och det är mycket farligt för vårt land.

Vad gör då facken?
Det går enkelt att sammanfatta. De gör i princip ingenting som sätter kraft bakom kraven på att produktion och arbetstillfällen ska vara kvar. De tar in löntagarkonsulter, de vädjar och så vidare.

Har det hjälpt? Svaret är förstås nej.

Det som hjälper är att sätta hårt mot hårt. Det som hjälper är att hota ägarnas vinster. Det har bevisats bortom allt tvivel efter alla nedläggningar och industriflyttar som vårt land blivit utsatt för. I Örebro såväl som i Kungälv, båda fabrikerna ägs av norska Orkla, finns fortfarande möjligheten att slåss för jobben och tryggheten. Hade facket varit ett riktigt fack, alltså stridbart, kunde de samordna aktioner både i Örebro och Kungälv. Man kan ta till strejk, eller ockupation. Se till att inte en enda maskin kan tas därifrån. Sök stöd hos andra svenska fack och norska fack. Facken borde gemensamt sätta ekonomisk press på Orkla.

Pengar och vinster är det enda språk de förstår. Detta vet alla.

När ska ryggarna rätas upp?