Idag är det Sveriges nationaldag – är det något att fira?

Stefan Pedersen hyllar ett Sverige som han menar inte längre finns. Vi hade ett folkhemsbygge, vi hade värdiga arbetsvillkor, vi hade samhällsservice och vi hade självständighet och beredskap.

Men så under senare hälften av 80-talet dundrade nyliberalismen in. Vi fick avregleringar, privatiseringar, kriminalitet och ett flyktingmottagande i kaos.

LÄs Stefan Pedersens tankar inför vår nationaldag och hur vi ska kunna bygga upp allt igen!

Idag på Sveriges nationaldag hyllar jag och många med mig ett Sverige som inte längre finns, ett Sverige som absolut inte var perfekt men som vi ändå kan dra lärdom av, ett folkhemsbygge, en starkt stat och värdiga arbetsvillkor. Ett Sverige som faktiskt fungerade trots alla sina fel och brister. Där posten delades ut varje dag, gruvorna och industrierna innebar jobb och välfärd, lanthandlarna var öppna och samhällsservicen nådde varje del av vårt land.

Med detta folkhem som grund är det med en ödmjuk förhoppning att vi kan återuppväcka det vi en gång i tiden hade, lära av misstagen och bli ett Sverige värt att hylla fullt ut. Ett välfärdssverige byggt på värdiga villkor för oss som bygger landet, på självständighet, beredskap och fritt från det som de senaste trettio åren sänkt vårt rike - nyliberalism kombinerat med identitetspolitik, splittringar, privatiseringar, uppstyckningar, kriminalitet och ett kaosartat flyktingmottagande.

Sverige - ett i grund och botten underbart land med våra besjungna milsvida skogar, fjäll, hembygdsgårdar, kaffestugor, paket ifrån Ellos, fabriker och gruvor, hamnar och sjöfart, järnvägar, en värdig samhällsservice och under folkhemsbygget en välfärd och självständighet att vara stolta över. Men sedan hände något förödande, sedan dundrade nyliberalismen in och med kraft steg för steg slog sönder vår stat och vårt land. Plötsligt var det högsta mode med avregleringar och med lockrop om ökad valfrihet började skiten tränga sig in under socialdemokratisk flagg under senare hälften av 80-talet och sedan dess har det bara fortsatt. Järnvägen är i spillror, sjukvården i förfall, landsbygden har nedmonterats, gruvorna stängts, beredskapen offrats och kriminaliteten skenat.

Under 90-talet lyckades de få med oss i EU varvid vår självständiga röst och självstyre ersattes med än mer nedmontering av beredskapslager, vårt försvar och vårt civilskydd. Nyliberalismen fortsatte så klart att härska under såväl herrarna Person och Reinfeldt för att sedan eskalera ytterligare under Annie Lööfs förödande ”liberala reformer” där Sossarna som de nyttiga idioter de är villigt förverkligade Centerpartiets partiprogram för att behålla sina maktpositioner och hålla SD borta från inflytande till vilket pris som helst. Denna nyliberalism kombinerad med en identitetspolitik och verklighetsfrånvänd MP-politik har fullständigt fördärvat vårt land med å ena sidan en förslummad arbetsmarknad, välfärd i kras, försämrad strejkrätt, höjd pensionsålder, en icke planerbar energipolitik, tusen kockar i alla verksamheter där ingen tar slutgiltigt ansvar, underentreprenörers underentreprenörer och att all sammanhållen verksamhet slagits i spillror.

Och å andra sidan - ett anarkistiskt flyktingmottagande, vekhet mot förbrytare och reaktionära islamistiska strömningar. En skrattretande politisk korrekthet, avsky mot de som säger emot, hot mot yttrandefriheten och ett förakt mot människor på golvet, mot de som bygger detta land. Toppolitiker och företagsledningar dansar arm i arm, går på samma mediaträningar och viftar bort all kritik som en oro (som de har SÅ stor förståelse för..) inför förändringar. Med sig i dansen har de fackförbunden på central nivå och i deras dödsdans är offren välfärden, yttrandefriheten och självständigheten.

Vi på golvet med yrkeskunskaper och kunnande är absolut inte värda att lyssna på och på nationellt plan försvinner nu de sista resterna av självständighet när vi utan debatt tvingas in i NATO. Så, mycket skit är det som händer och hänt de senaste 35 åren. Dock finns det positiva tecken att det börjar röra på sig bland folk och fä vilket stödet för den senaste tidens strejker och protester tydligt visar. Sverige – byggt på lärdomar av folkhemstanken – det är fullt möjligt att vända skutan och bli ett land som är ännu mer värt att vara stolt över än vad vi en gång var. Det går att säga tack och adjö till nyliberalismen, det går att kräva välfärd, beredskap, värdiga arbetsvillkor och respekt för den yrkesskicklighet som alla människor på golvet, på rälsen och på vägarna innehar. Det går att med planering, ordning och reda, återförstatliganden och beslutsamhet bygga upp allt igen, allt det som nyliberalerna med hjälp av sossarna monterat ner!

Med små eller stora steg är varje liten seger för arbetarna och varje motgång för motståndarna värda att fira och lyfta fram.