Redaktör Rudström (Uppsala Nya Tidning) med bra lön, arbetsplats i centrum och cykelavstånd till jobbet lär väl inte ha något större problem, men ett villahushåll på landsbygden som är beroende av bil, eller en ensamstående förälder i hyreslägenhet har inte de marginalerna när levnadskostnaderna ökar med 5000 kr i månaden skriver Hans Johansson med anledning av elkrisen.

Det är vanliga hushåll som ska betala elkrisen med rekommendationen att sänka sin elförbrukning med 5 procent. ”Minskad elförbrukning skulle kunna halvera elpriserna” citerar ledarredaktören Johan Rudström, Uppsala Nya tidning, Energiforsk. (energiföretagens eget forskningsföretag). Helt bortsett från att 30 procent av landets villor fortfarande värms upp med el. Ett resultat av kärnkraftssamhällets uppvärmningspolitik under gången tid.

Alla behöver spara på på elen hävdar Rudström förnumstig. En hushåll där båda vuxna jobbar med stadig anställning lär ” klara sig trots att maten villalånet och fjärrvärme också blivit dyrare”, anser ledarskribenten, ”det ryms för de flesta inom budgeten och besparingar kan göras tämligen enkelt genom förändrade levnadsvanor”. Redaktör Rudström med bra lön, arbetsplats i centrum och cykelavstånd till jobbet lär väl inte ha något större problem, men ett villahushåll på landsbygden som är beroende av bil, eller en ensamstående förälder i hyreslägenhet har inte de marginalerna när levnadskostnaderna ökar med 5000 kr i månaden. Men det är istället småföretagarna som Rundström oroar sig för. Roy och Roger med macken hotas gå i konkurs p.g.a. elprischocken. Biltvätten drar höga kostnader! Någon tanke på lönekamp som i andra länder finns inte på kartan i denna krämarfilosofiska tankesnurra.

Istället ska enligt Rudström staten och skattebetalarna rycka in som hjälpgumma. Den samhälleliga makt som det i alla andra sammanhang ständigt klankas på. För stunden tvingas skribenten smyga med den liberala agendan vilken innebär privatisering, avregleringen och EU-fanatism. Inte då skylta i onödan med de krafter som skapat nuvarande elände.

EU:s påbjudna elmarknad som Sverige började ansluta sig till 1996 och den rent destruktiva prispolitiken med olika elområden och prissättning efter dyraste energislag. Export som ger storprofit åt elbolagen och innebär att Sverige exporterar el motsvarande en hel kärnkraftsanläggning till det land som betalar mest, kombinerad med masochistisk sanktionspolitik mot rysk gas och olja. Trots att elbolagen tjänar storkovan behöver företagen enligt statsmakten backas upp med statliga lånegarantier i mångmiljardklassen p.g.a. av elhandelsvillkoren när producenterna (som också är handlare) gör affärer på Nordpool med spekulativ derivathandel.

Enligt den liberala skribenten är det upp till staten att inför kommande vintrar fixa ”utbyggt elnät och nya energikällor” och ”värna företagen och jobben”. Något som beslutande politiker (Liberaler som Socialdemokrater) hittills högaktningen struntat i, trots kärnkraftsomröstning och klimatkris, utan istället lagt den strategiskt viktiga energiproduktionen (liksom annan produktion) i händerna på ”marknaden”.

Nu propagerar Liberalerna för ny kärnkraft, vars säkerhets och avfallsfrågor ej är lösta och som tar minst 15-20 år att bygga. Hellre kaos och kris än att dra den uppenbara slutsatsen att marknaden (kapitalet) inte förmår trygga ett långsiktig behov av livsnödvändig infrastruktur. ” Rudström målar upp ett framtidsscenario där ”företag kan tvingas stänga på grund av skyhöga elräkningar” Någon konklusion när kapitalet lägger krokben på sig själv drar han inte. För det krävs en politik som innebär nationalisering av energisektorn och planmässighet i omställning till förnyelsebar energi och rätten för alla medborgare att få tillgång utan att ruineras.