Samhället

Vänstersväng förbjuden

Ulf Nilsson, plåtslagare och fackligt aktiv har inga förhoppningar på Magdalena Andersson som hela tiden stått vid Stefan Löfvens sida. Och kanske är det bildandet av ett annat parti som behövs, ett parti som står upp för arbetarna.

Förväntningarna på en tydlig vänsteropposition från Reformisterna och andra missnöjda i partiet uppfylldes inte på den nyss avslutade socialdemokratiska partikongressen. Den välregisserade tillställningen gick (som vanligt) partiledningens väg. Uppmärksamheten kring valet av den nya partiledaren, Magdalena Andersson, överskuggade denna gången allt.

Daniel Suhonen från reformisterna var lyrisk över hennes installationstal. Förmodligen hoppas många av de tidigare kritikerna, liksom Suhonen, att partiledarebytet skall innebära den efterlängtade vänstersvängen som gör partiet till ”riktiga” socialdemokrater igen.

På många sätt blir det patetiskt att höra samma fraser på nytt, om jämlikhet och socialdemokraternas förträfflighet. Med lite nya ordvändningar och större självförtroende, åtminstone väl spelat sådant.

Stefan Löfvens installationstal 2013 var flummigare. Han rabblade den tidens ideologiska mantran om feminism, mänskliga rättigheter och öppna gränser. Andersson vill mer framstå som en konkretare gråsosse, med batong att svinga mot dagens växande samhällsproblem. Men

även Löfven påstod sig, liksom henne, vilja rensa välfärden från vinstjakt, skapa trygga jobb utan tillfälliga anställningar, bättre pensioner och en hel del annat som det bara blev skit och pannkaka av.

Under Löfven blev det uppenbart att partiet satte makten främst och föredrog Centerns och Miljöpartiets verklighetsfrämmande och arbetarföraktande politik framför sina tidigare kärnväljare i arbetarklassen. Hela tiden hade han Magdalena Andersson vid sin sida. Om hon kan, vill eller vågar gå en annan väg nu återstår att se. Men jag tvivlar. Om inte annat skulle det övriga ledargarnityret i partiet, som ser fram mot välavlönade uppdrag inom näringslivet efter den politska karriären, sätta hinder i vägen för det.

För sveket mot arbetarklassen går längre tillbaka än Löfven. Besvikelsen på landets arbetsplatser stillas inte av ord och retoriska färdigheter. För alla de som vänt Socialdemokraterna ryggen krävs det mer än så. Eller som Aleksander Srndovic, klubbordförande på bruket i Hallstavik uttryckte det i en intervju i tidningen Arbetet nyligen:

- Blir det värre får vi i LO-kollektivet tänka till. Och kanske bilda ett annat parti. Ett parti som är villigt att jobba för arbetarna.

Fakta: Från partiledningen inget nytt.

Alla förslag om skatt på arv, gåvor, förmögenhet och fastigheter röstades ner. Även att ta bort rut-avdraget.

Inga förslag om bättre pensioner eller anställningsskydd gick heller igenom. Krav på att tandvården ska vara en del av hälso- och sjukvården blev att den ”på sikt bör” vara det.

Inte heller kravet att avskaffa karensavdraget vann gehör. Här nöjde sig kongressen med att systemet ska ”ses över”.

Detta är ett diskussionsinlägg. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vad tycker du? Kommentera gärna i kommentarsfältet nedanför!