Fjuttgasen – ett pensionslyft som knappt räcker till en kopp kaffe, skriver den pensionerade busschauffören Kaj Allestad.

Riksdagens pensionsgrupp har enats om att införa en så kallad gas i pensionssystemet. Det låter kanske som ett efterlängtat lyft för oss pensionärer – ett sätt att väga upp den ökända bromsen som sänker pensionerna i dåliga tider. Men när man skrapar lite på ytan visar det sig att gasen är just det: ytlig.

Från och med januari 2027 ska pensionärer få ta del av överskott i inkomstpensionssystemet. Det är i grunden en god idé. Problemet? Det handlar om cirka 100 kronor i månaden – före skatt. Efter att Skatteverket fått sitt, återstår ungefär 68–70 kronor. Det räcker knappt till ett besök på ett kondis. En kopp kaffe och en dammsugare, om man har tur. Och då får man hoppas att det inte är storstadstillägg på menyn.

Skärmdump från Socialdemokraterna, även de andra 7 riksdagspartierna lovordar hundringen.

Ett system som lovar mycket – men levererar lite

Gasens införande är tänkt att skapa balans i ett system som hittills bara haft en broms. Men balansen haltar. För att gasen ska slå till krävs att pensionssystemet har ett överskott på minst 15 procent – ett högt tröskelvärde som inte garanterar någon stadig utdelning. Och även när gasen väl aktiveras, är utdelningen så låg att den knappt märks i plånboken.

Det är som att få en applåd för att man överlevt ett maraton – men utan medalj, utan vatten, och utan buss hem.

Symbolpolitik i pensionärskläder

Pensionsgruppen, där samtliga riksdagspartier ingår, har kallat detta för en “principiellt viktig reform”. Det må vara sant på pappret. Men i verkligheten är det svårt att se gasen som något annat än symbolpolitik. Ett sätt att säga “vi gör något”, utan att faktiskt göra tillräckligt.

Vi som har arbetat ett helt liv för att bygga landet förtjänar mer än en hundralapp i månaden. Vi förtjänar ett pensionssystem som ger trygghet, värdighet och möjlighet att leva – inte bara överleva.