Så blev det ingen strejk den här gången heller. Förhandlarna från industrifacken och arbetsgivarna ”lyckades” på utsatt tid enas om ett avtal och därmed försvann strejkutrymmet. Hur lätt man bör ta till strejk kan man ha olika åsikter om, men nog är det viktigt att den kollektiva styrkan får luftas emellanåt? Att låta höga ombud sitta och dryfta med kostymklädda universitetsekonomer och jurister skapar knappast någon wow-känsla.

Industrins avtal, eller det så kallade ”märket”, bestämmer löneökningarnas storlek för alla anställda i hela Sverige. Modellen skapades för att lönerna inte ska hota industrins konkurrenskraft. Det står till och med inskrivet i industrins kollektivavtal att det inte är tillåtet att kräva mer! Snacka om att facken bakbinder sig själva!

Åter till vad som blev resultatet av helgens avtal. Det blir 5,4 procents löneökning på 29 månader. IF Metalls ordförande var stolt över att de lyckats förhandla till sig mer än i förra lönerörelsen. Nu rör det sig om decimaler så segern får nog ses som måttlig. Om man ska vara vänligt inställd. På Svenskt Näringsliv är man bekymrade. De undrar hur det ska gå framöver med sådana enorma löneökningar. Minnet av den sanslösa högkonjunkturen verkar vara som bortblåst.

För oss vanliga människor som ska jobba under avtalet finns en fråga som bränner till. Hur går det med löneökningen som inte blev av i våras, får vi den nu i vinter? Nja, den blev vi snuvade på. Vilken facklig seger det blev till slut!

Hur blir det då med låglönesatsningen? Jo, det blir ett påslag för de som tjänar under 26.100 kronor. Små, små steg i rätt riktning samtidigt som tjänstemännen drar ifrån. Ska det vara höjden av facklig demokrati att industritopparna bestämmer över undersköterskornas och vårdbiträdenas löner? Man kan fråga sig hur Kommunals medlemmar ser på den saken.

Å andra sidan kan man fråga sig om inte arbetarna inom industrin gärna hade visat sin solidaritet med undersköterskorna och vårdbiträdena om de krävde högre löner?

Det finns förstås en anledning att förhandlarna var så måna om att hinna klart i tid. För hur skulle det se ut om det faktiskt blev lite strejker i vårt lilla land? Alldeles för uppfriskande antar jag. Sådana humörsvängningar är farliga om lönerna ska förbli ”rimliga”.