-Vi tar ansvar, säger ministern Annika Strandhäll, när hon tillkännager regeringens beslut att godkänna slutförvar av mycket radioaktivt avfall vid Forsmark. Hon förklarade att frågan om slutförvar är färdigutredd, med motiveringen att den pågått så länge. Kärnkraftindustrin har funnits i 50 år, slutförvaret ska verka i 100.000 år, det är till att ha perspektiv på frågan. Strandvall tar därmed ansvar för 4000 generationer, är då ens vår tids skrift begriplig?

Det räcker med att den mäktiga kärnkraftsmaffian pekar med hela handen och med medias hjälp iscensätter en kampanj för att S-regeringen ska slå ihop klackarna. I världsperspektiv den mest lyhörda. Varken i USA, Tyskland, Japan Frankrike eller Storbritannien eller Finland har slutförvarsfrågan avgjorts på grund av folkligt motstånd. I Finland har visserligen arbetet påbörjats, enligt den svenska SKB-metoden, men innan ett politiskt beslut är fattat.

Johan Rudström på Uppsala Nya Tidning påstår att slutförvaret inte tar någon politisk ställning, vilket naturligtvis är osant. Det är att ge klartecken för att frågan var vi ska göra av kärnkraftavfallet är löst. Därmed vill den socialdemokratiska regeringen uppnå sitt (och industrins) politiska mål, att få kärnkraften accepterad som ett sk fossilfritt energialternativ i klimatdebatten.

Det centerpartistiska kommunalrådet i Östhammar, Jacob Spangenberg, är glad över beskedet. Detta kommer att att komma kommunen till gagn på flera sätt kommenterar han. Centerns helomvändningen i kärnkraftsfrågan glider han undan med tillägget att det kommer att ske en stegvis prövning under hela byggets livslängd och säger sig övertygad om att SKB, (dvs. kärnkraftsindustrins intresseorganisation) ”kommer att ta till sig ”ny intressant teknologi”

Forskare på bland annat KTH har påpekat att det finns brister i tekniken. Experiment tyder på att bentonitleran, som omger kopparkapslarna, om den utsätts för tryck kan spricka, då tränger vatten in och kopparkapslarna börjar korrodera.

En av dessa forskare förklarar situationen med den nu godkända metoden med biltillverkning som jämförelse. Det är som efter att ha testat bromsar, hjulupphängning, koppling etc. för sig ger klartecken för produktion utan att provköra bilen. Slutförvaringsmetoden i sin helhet är ju inte ens utsatt för prövning.