Efter publiceringen av Jennys berättelse från äldrevården fick vi ett mail. Det kommer från en undersköterska som arbetar inom Lss. Där är situationen också helt uppåt väggarna. Även denna undersköterska vill vara anonym, av rädsla för repressalier. Här följer hennes mail i sin helhet. Namnet är dock fingerat.

”Jag såg inlägget och är tvungen att tillägga att man glömmer oss som jobbar som uska inom lss på gruppboende. I min kommun så jobbade personalen gratis när brukarna hade semester. Personalen sov borta med brukarna men ingen av oss fick betalt på natten. Ledig personal skulle vara tillgänglig vid behov på dagtid och hålla sig i närheten.

4 av 5 brukare är våldsamma. Trots dom på att vi inte får jobba själva pga. överhängande risk för våld mot personal så gör vi det både dagtid, men framför allt alla nattpass är ensamma eftersom timmarna inte räcker. Vid akut inläggning och planerad sjukhusvård av brukare så förväntas vi släppa allt och bo med dem på sjukhus för att ta hand om dem, även under Corona. När andra jobbar hemifrån och Sveriges regering går ut med att vi inte får köa för nära varandra så skickas vi till sjukhus utan skyddsutrustning eller ombyte. Utan att vi har tillgång till egen toalett, dusch eller ombyteskläder i ett dygn, ibland längre, trots att vi hanterar kroppsvätskor och brukaren smittar, så tvingas vi använda samma toa. Brukaren kan inte lämnas själv och vi förväntas bara lösa det.

Fackets svar är att det är arbetsgivarens rätt att fördela arbetet. Brist på tid för arbetssysslor, då taxi nästan aldrig fungerar gör att användande av egna bilar för att skjutsa brukarna och utföra sysslor utanför verksamheten blir lösningen, trots att vi inte får använda egna bilar egentligen. Vi har inget val för annars blir brukarna utan mat och medicin eller kollegan lämnas själv i flera timmar då taxi och busstider inte fungerar.

"När andra jobbar hemifrån och Sveriges regering går ut med att vi inte får köa för nära varandra så skickas vi till sjukhus utan skyddsutrustning eller ombyte."

Rast finns väldigt sällan och om vi tar ut övertid under rasten får vi påbackning. De (ledningen, reds. anm.) tycker att rasten ska jämkas med att vi kan gå tidigare ibland. Men att vi även stannar längre, det syns inte, nämns inte. När vi börjar vårt pass så vet vi inte om vi kommer att kunna gå hem den dagen. Så ofta ändras våra timmar. Corona har inte gjort att vi får mer jobb. Massor med övertid varje månad är inget nytt för oss. Vi befinner oss i en krigszon varje dag där vi löser brutna ben med plåster och öser läckande båtar med såll. Allt är en quickfix, en kortsiktig lösning idag.

Vårdens utveckling har gått bakåt. Det behövs en oberoende tillsynsmyndighet och ett nytt fack som gör skäliga arbetsvillkor så personalen orkar. Vi behandlas som förbrukningsvara och slavar.

Tack för att ni uppmärksammar vårdens dolda kaos och bryter den tystnadskultur som råder. Det ger oss en chans att åtminstone få ut våra historier. Det ger oss en chans att visa hur våld mot personal accepteras som vardag och att vi är förbrukningsvaror, fullt utbytbara om det inte passar. För det finns alltid någon annan som vill ha jobbet. Vi byts ut när vi går in i väggen eller blir sjukskrivna pga. våld från brukare, mot folk som inte borde jobba inom vården alls. Detta sätter ännu mer press på den personal som är kvar. Allt med livet som insats.

Mvh Lotta ”

Tack Lotta för ditt mail. Om du som läser detta känner igen dig, eller har något annat att berätta om din situation så tveka inte att höra av dig. Vi garanterar att hålla dig anonym om du så önskar.