Samhället

Vi måste själva slåss för Kiruna

Vad hände med sossarnas egen slogan ’hela Sverige ska leva’? frågar August Tapojärvi i Kiruna. En sjukvård att känna sig trygg, med finns inte här. Man måste färdas 12 mil till Gällivare på det som kallas dödens väg. -Jag är arbetare och jag är vanligt folk. Jag jobbar och gör så gott jag kan för att min fritid ska vara så trivsam som möjligt. Jag betalar skatt och tar mitt ansvar i min lilla bubbla här i världen. Men var är mitt värde som vanlig arbetare? Var är människovärdet för alla oss som genererar miljarder till statskassan varje år?

Jag är 30 år gammal. Jag är född och uppvuxen i Kiruna. Precis som många andra i Kiruna jobbar jag inom gruvindustrin där vi generar välfärd för hela Sverige. Jag är en stolt Kirunabo och här tänker jag leva resten av mitt liv, om så bara för att jävlas. Finns det fler som vill eller ens kan stanna kvar här? Låt se.

Kiruna är en av de kommuner i Sverige med lägst arbetslöshet. Så jobb finns att ta, check på den, jättebra. Finns förutsättningar för att leva och bilda familj i vår kommun? Spoilervarning, inte så mycket check på den.

Vi har ingen gynekologi, akutkirurgi eller förlossningsvård. Vi måste färdas 12 mil efter det som i folkmun kallas dödens väg till Gällivare, eller ännu längre till Sunderbyn, för att ta del av vård värdig en människa. Turligt nog överlever de flesta panikfärderna. Tur. Nej, jag förstår varför unga flyttar härifrån och varför ingen flyttar hit. Här finns ingen trygghet. Här avgör tur om livet ska gå vidare eller inte längs dödens väg.

Nu står vi dessutom inför Sveriges genom tiderna största industrisatsning. Folk måste lockas till Kiruna och för det krävs vissa förutsättningar. Ett första steg i utvecklingen är en sjukvård för alla att känna sig trygg med. Gynekologi, akutkirurgi och förlossningsvård är grundförutsättningar för att Kiruna även i framtiden ska generera välfärd för hela Sverige.

Besluten som krävs fattas av Regionen. Så sent som inför förra valet kom löften från Sjukvårdspartiet. De tog makten men inget hände. Inte ens det parti jag själv är medlem i, Socialdemokraterna, verkar ha kraften eller viljan att göra något på riktigt. Partiet på regionnivå leds av Fredrik Lundh Sammeli och Anders Öberg men från dessa herrar syns inte röken av engagemang i frågan. Det är över 20 år sedan BB i Kiruna lades ner och ingenting har hänt oavsett vilket parti som har styrt i regionen.

Att högern försöker lura i oss vanligt folk både det ena och det andra är lika gamla nyheter som högerpartierna själva. Men att det som en gång var arbetarepartiet sviker oss vanligt folk på detta sätt är inget mindre än en skandal. Vad hände med sossarnas egen slogan ’hela Sverige ska leva’?

Gruvbergen Kiirunavaara (förgrund) och Luossavaara (bakgrund) 2017.

Foto. Arild Vågen, Wikipedia Creative Commons

Trots detta svek är jag fortsatt Socialdemokrat. Jag är arbetare och jag är vanligt folk. Jag jobbar och gör så gott jag kan för att min fritid ska vara så trivsam som möjligt. Jag betalar skatt och tar mitt ansvar i min lilla bubbla här i världen. Men var är mitt värde som vanlig arbetare? Var är människovärdet för alla oss som genererar miljarder till statskassan varje år? Vi ger dagligen av våra kroppar och liv för att göra vinst för staten på rikedomarna vi har i vår mark. Vad mer vill ni ha av oss innan vi åtminstone kan få vettig sjukvård?

Så, vem slåss för Kiruna?

Vaga muntliga löften har kommit från både höger- och vänsterpartier men trots det är det fortfarande dödens väg som är vår enda väg ut. Regionpolitiker från samtliga partier, vars lön jag och alla andra betalar, ni borde fan i mig skämmas.

Nej, ingen slåss för Kiruna. Så nu måste vi göra det själva! Vi kan inte fortsätta tiga och tro att någon annan ska rädda oss. Vi måste vakna, höja rösten och gemensamt börja ställa krav. Det finns inga genvägar.

Så länge vi har en röst finns det faktiskt hopp och är rösten gemensam kan vi flytta bergen och betongarslena till politiker som står i vägen för vanligt folks ve och väl.