Simon Renner, sjuksköterska på Östra sjukhuset i Göteborg, är förtroendevald i Vårdförbundet som ska strejka för arbetstidsförkortning. Hör honom berätta varför:

-Jag jobbar på Östra sjukhuset i Göteborg på en avdelning som heter MAVA. Det står för Medicinsk akutvårdsavdelning. Där har jag jobbat snart i två års tid. Och jag tycker jättemycket om att jobba där, det har varit extremt roligt att få börja min yrkeskarriär som sjuksköterska där, jag har lärt mig mycket.

Vi har haft stora budgetbesparingar nu sen snart ett halvår tillbaks vilket har påverkat vår situation mycket. Och till råga på allt detta så är det ju nu konflikt mellan vårdförbundet och SKR. Man får inte jobba mertid och arbetsgivaren får inte heller nyanställa folk.

Drabbar det er hårt då eller? Alltså ni som jobbar? Binder man inte ris till egen rygg på något vis?

-Jo, det gör det. Och det är inte helt enkelt. Förutom att vara anställd så är jag också förtroendevald på min arbetsplats och skyddsombud. Så jag har lite till uppgift att försvara vårdförbundets linje gentemot mina kollegor och medlemmar.

Och det är ju så som man har tydligt kunnat se nu att inom vården i hela landet så arbetar vi jättemycket övertid.

Och nu då när vi inte får arbeta någon övertid, om det är en sjuklucka, då kanske vi helt plötsligt står utan någon kollega som kommer och löser av oss.

Det som gäller nu är att man ska gå hem, man ska inte jobba någon övertid. Sen så är det ju ändå så att vi jobbar ju i många fall med extremt sjuka människor och det känns ju inte helt enkelt kanske att bara lämna jobbet om man står mitt i någonting med en människa framför sig som mår dåligt så det finns ju en möjlighet men det är ju egentligen arbetsgivarens del att beordra att man måste skyddsarbeta som det kallas.

Och då måste man stanna kvar och utföra det arbetet tills man blir avlöst eller tills situationen inte längre är farlig.

Däremot så som arbetsgivaren på vår arbetsplats har valt att lösa situationen, det är att vi blir flyttade på i schemat med väldigt kort varsel, det som kallas för förskjuten arbetstid. Och det är inskrivet i det kollektivavtalet, som nu är uppsagt, men som fortfarande gäller att arbetsgivaren har rätt att flytta på våra arbetsplats med så kort som en dags varsel eller egentligen samma dag kan de göra detta och det är ju inte roligt och det är det som många av mina kollegor har blivit väldigt upprörda på. Att man inte kan planera sina liv för att de vet inte om de kommer kunna vara lediga där det är bestämt.

Så många blir ganska besvikna på Vårdförbundet och menar på att det är Vårdförbundet som har skapat den här konflikten nu. Och att det är Vårdförbundets fel att man inte får vara ledig så som det är sagt och så vidare.

Men det är ju faktiskt arbetsgivarens fel. Det är ju de som inte har något luft i systemet. Schemat och bemanningen är ju redan superpressad så som den är. Och att man nu från vårdsförbundets sida har valt att lägga en sån här blockad exempelvis övertid, det visar ju bara på och att det inte går runt, det visar ju bara på hur fel det är hela systemet, vad gäller bemanningen och så i sjukvården i hela landet

Är det fel av vårdsförbundet att driva den här striden då?

-Nej jag tycker det är jätterätt. Och jag tycker det var väldigt klokt att man från vårdförbundets sida valde att börja med att lägga en blockad för just övertid. För då kontrade arbetsgivaren, politikerna i Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, med att det kommer bli samhällsfarligt. Och då kunde ju vårdförbundets ordförande väldigt enkelt säga: aha så att vi som jobbar inom vården ska gå hem när vår arbetstid är slut, är det samhällsfarligt verkligen?

Sen lite mer än en vecka tillbaka så har man ju dessutom valt att trappa upp konflikten. Och har varslat om strejk. Och det har man gjort i två omgångar. Så om inget nytt avtal kan tecknas så kommer vi gå ut i strejk den fjärde juni.

Och jag tycker att det är bra att man har valt att trappa upp konflikten. Uppenbarligen så är inte SKR beredda att gå Vårdförbundet till mötes. Så jag tror att det kan behövas att man faktiskt strejkar och visar att vi menar allvar med detta.

Förstår jag dig rätt att ett viktigt krav är arbetstidsförkortning?

-Ja.

Hur mycket ska man korta arbetstiderna?

-Det är lite oklart och det är kanske en brist från vårt förbund att man inte har gått ut tydligt och sagt att vi vill ha X antal timmar i veckan eller timmar per dag men det som det har talats om är att man är beredd att göra en successiv förkortning, att man inte kanske vill ha all förkortning på en och samma gång. Och väldigt många som är organiserade i vårdförbundet jobbar inte heltid, de jobbar deltid för att de inte får ihop livspusslet, för att de kanske inte orkar en hundraprocentig anställningsgrad, då måste man förkorta arbetstiden.

Och det är ju lite för att vi jobbar ju väldigt mycket oregelbunden tid. Vi jobbar mycket kvällar, helger, natt och så. Vårdförbundets främsta argument har väl liksom varit att den heltidsnorm som kanske råder på kontor och sånt kanske inte riktigt passar i den här typen av verksamhet. Det kan jag hålla med om.

Sen tycker jag att vi av andra skäl och mer politiska skäl absolut förtjänar att arbeta kortare arbetsvecka. Jag har ju långt innan jag gick med i vårdförbundet varit en varm förespråkare för exempelvis det väldigt allmänna kravet om 6-timmars arbetsdag. Översatt i vården oavsett om man jobbar oregelbundet tid eller inte, så hade väl det varit en rimlig lösning med en 30 timmars vecka och det finns faktiskt många exempel bland annat från Sahlgenska sjukhuset här i Göteborg, där man har infört detta och bara egentligen sett positiva effekter på det allt ifrån patientsäkerhet till att de anställda är nöjda och att man faktiskt lyckas vara mer effektiv än om man jobbar åtta timmars arbetsdag. Så jag tror verkligen att det är fullt rimligt att inte bara vi i vården utan hela samhället är redo för en förkortad arbetsdag, en arbetstid.

Men Simon, då säger ju Sveriges kommuner och regioner, deras ordförande, någon man i Borås, ja men det fattar väl varenda en att man kan ju inte korta arbetstiden för sjuksköterskor, när vi har så ont om dem. Då blir det ju ännu större brist på sjuksköterskor Hur tänker du?

-Då tänker jag att den personen har ett extremt kortsiktigt perspektiv. För visst hade det kostat mer pengar initialt om man förkortade arbetstiden, för då hade man behövt anställa fler. Men så som det ser ut i vården i dagsläget där det är en konstant personalflykt från framförallt regionerna för att de är... Egentligen sämst på att erbjuda god arbetsmiljö, rimliga löner och så vidare så hade man ju faktiskt kunnat lösa det problemet genom att förkorta arbetstiden göra det mer attraktivt att faktiskt jobba inom vården.

Så man hade ju löst det här problemet, att personer inte jobbar kvar på sina arbetsplatser, genom att förkorta arbetstiden Jag tror det hade varit mycket bra både för vårdförbundets medlemmar och också för SKR i det långa loppet. För då hade man kunnat säkra en trygg vård.

De hade inte behövt komma med en massa nödlösningar hela tiden, de olika arbetsgivarna för att lösa bemanningen, utan att det funnits personal som hade trivs på sina arbetsplatser. Så jag tror att alla hade vunnit på det.

En bekant berättade att på en avdelning så var nu den seniora sjuksköterskan, den som hade varit där längst, hon hade varit där i tre år, men nu skulle hon sluta, hon orkar inte mer längre. För att alla kom och frågade om ditten och ratten. Så nu skulle den nya seniora sjuksköterskan bli en som bara hade jobbat där i två år.

-Det blir en orimlig arbetsbelastning. Sjuksköterskeyrket är väldigt speciellt på det sättet att det är en treårig utbildning men den utbildningen är så extremt bred för man kan jobba som sjuksköterska inom tusen och en verksamheter så när man är klar med den utbildningen så kan man egentligen inte så mycket.

Så det krävs ju att man jobbar i flera år för att bli duktig och då förutsätter det att det finns en arbetsplats med erfarna kollegor som kan mycket och som orkar ta emot frågor från nya. Då funkar det inte när den mest erfarne har två års erfarenhet, det är inte alls mycket.

Och jag känner igen mig mycket i det att jag har snart jobbat på min arbetsplats i två år. Och hälften av dem som jobbar där, sjuksköterskorna, de har ju börjat efter mig. Så jag har ju lite den rollen att jag får många frågor om hur man ska göra och sådär. Det känner jag ju mig inte riktigt bekväm med. För jag ser ju på mig själv som fortfarande väldigt ny.

Så det är ju ett generellt problem med den här erfarenhetsflykten som följer med att många säger upp sig.

Det blir väl en psykisk press att när man kommer hem så tänker man, vänta nu här vad sa jag till den? Och när jag själv var mitt uppe i något annat, gjorde jag själv rätt?

-Och det är ju någonting man har börjat tala ganska mycket om på senare tid. Det talade vi om också under min utbildning att det här begreppet etisk stress existerar ju i allra högsta grad och det är just att man Kanske inte förmår att göra allt det under sitt arbetspass som man kanske vill göra.

Man vill hjälpa patienterna med diverse saker men man hinner inte för att det är sån pressad arbetssituation. Det är som tidspress. Vi är så få kollegor och dessutom så ska man då kanske svara på frågor från sina övriga kollegor. Man hinner inte göra ett bra jobb. Det blir inte bra för någon. Det blir inte bra för patienterna. Det blir inte bra för oss som jobbar.

Vi går från jobbet oftast med en känsla av att det här var inget bra arbetspass. Det tar lång tid för oss att hjälpa patienterna med... Det mest basala hygienmässiga saker. För vi måste prioritera det som är mest akut så hela tiden.

Man kan väl ha ett sånt stressande arbete, som en brandman till exempel, man ska dra ut människor. Men sen behöver man återhämtning Det är ju inte så att det brinner varenda natt. Eller kväll eller dag Utan sen kan man hämta andan. Hinner du hämta andan?

-Nej, är det generella svaret på det. Visst förekommer det perioder där det är lugnare och det är oftare kanske lite årstidsbundet så det är lite lugnare på våren men nu går vi in i en sommar och då är det ju alltid kaos med framförallt bemanningen för att även vi inom vården måste ju vara lediga på sommaren. Och så ska man upprätthålla en god vård även då så Ja, det går lite vågor, men överlag så finns det alldeles för lite luft i systemen.

Det är liksom planerat till bristningsgränsen hela tiden och det är väl det generella problemet i vården idag. Att man på grund av nedskärningar och annat har en extremt slimmad vård som gör alla sjukare egentligen. Man brukar tala om beläggningsgrad och det är ju egentligen hur många platser som finns och det är ju inte bara sängar utan det är ju beräknat på hur många patienter kan man ha på en vårdavdelning. Och för att en vård ska vara så säker som möjligt så ska väl beläggningsgraden vara någonstans mellan 85 och 90 procent utslaget över tid.

Vi på vår avdelning har en beläggningsgrad långt över 100 procent. Alltså vi vårdar fler patienter än vad vi faktiskt ska. Vi har alltid i princip överbeläggningar och det... Det är bara ytterligare ett tecken på att någonting är fel, tänker jag.

Ja, någonting är ju galet med sjukvården. Då tänker man ju att Sveriges kommuner och regioner, som styrs av olika politiker, borde vara väl insatta i de här problemen som du beskriver. De borde ju också kunna säga: Nej, men nu försöker vi vända den här skutan i sjukvården. Och vi börjar med en arbetstidsförkortning för alla de som jobbar i sjukvården, såväl sjuksköterskor som undersköterskor och andra. Och då kanske också, ser att folk återvänder. Sjuksköterskor och undersköterskor. För att man upptäcker att nu går det att börja jobba igen.

Den andra sidan av saken är väl att om SKR hade gjort detta så hade ju också alla vi andra sett att man kan förkorta arbetstiden i Tyskland, i Norge, i Danmark. Och man kan göra det på svenska sjukhus också. Men då kanske man kan göra det på flera ställen. Så för oss alla oss andra så hoppas jag att vårdförbundet går segrande över den här striden. Om inte man segrar denna gången så har man kanske lärt sig hur gör vi nästa gång.

-Absolut och jag tror någonstans att nu har man från vårdförbundets sida spänt bågen ganska mycket när man har varslat om strejk och så jag har svårt att se att man skulle backa från de här kraven. Sen kanske inte det blir exakt den arbetstidsförkortningen som man nu önskar men jag tror att man kommer inte kunna nöja sig med ett nytt avtal utan en arbetstidsförkortning inskriven i det. Det tror jag att medlemmarna inte kommer acceptera.

Sen får vi se hur lång tid det tar. Det SKR försöker göra nu, de försöker ju klassa det här som samhällsfarligt nu. Så nu har man ju liksom i olika regioner haft lokala förhandlingar med vårdförbundet för att se om de här strejkerna kommer påverka patientsäkerheten eller inte. Och det kanske de till viss del kommer göra, men det blir ju nästan skrattretande när man då har en vanlig vård, när det inte är konflikt, där patientsäkerheten konstant är hotad, men den får fortgå som vanligt.

Men nu när vårdförbundet faktiskt försöker göra någonting för att förbättra situationen för patienterna och för oss anställda då helt plötsligt är det samhällsfarligt enligt SKR.

Från andra arbetsplatser har hamnarbetarförbundet inkommit med ett stöduttalande. Där de sa att de var beredda på sympatiåtgärder om vårdförbundet så ville det.