Under en nyhetssändning nu i veckan skedde något märkligt. En av SVT:s programledare var chockad. I direktsändning brast hon ut att det var oerhört! Det som hade satt hennes sinnesro i gungning var att en hop med Trumpsupportrar hade ställt sig på trappan till det amerikanska parlamentet Kapitolium. En del av dessa hade även gått in byggnaden. Till och med hade en skäggprydd herre mage att sätta sig i talmannens stol. Inte nog med det, han hade fötterna på bordet! Och i och med det var den amerikanska demokratin skändad!

Nu kanske ni undrar varför jag tycker det är något att skriva om på Vi som bygger landet? Ja, det undrar egentligen jag också. Men detta är ju den stora nyheten just nu. Med tanke på den enorma uppmärksamheten kan man tro att Sverige är en amerikansk delstat. Vedervärdigast var kanske när Margot Wallström och Fredrik Reinfeldt var inbjudna till Sveriges radio för att kommentera intrånget i Kapitolium? De två inbjudna var också märkbart skärrade. Hur ska det gå nu när demokratins försvarare drabbas av detta tilltag? De var båda eniga om att fanatiker måste bekämpas och de eftersökte ledare med gott omdöme och ansvar. Ja det låter nästan religiöst och det blev det. Framförallt när Wallström ville omdefiniera demokrati bortom det nuvarande till ett närmast heligt tillstånd.

När det gäller Wallström och Reinfeldt blir det rent patetiskt. De är politiker som under årtionden ansvarat för nedskärningar, uppluckrad arbetsrätt och försämrade pensioner. De lyfte som positiva krafter fram politiker så som Merkel och Macron. Hela det garnityr som med hela sina hjärtan motat demokratiskt inflytande inom EU. De som alltid sätter bankerna före arbetarklassens vardag. Politiker som fick en traumatisk identitetskris när brittiska arbetarklassen röstade för ett Brexit. Som då frågade sig hur det kunde det vara mjöligt? Hur kunde vanliga väljarna sluta lyssna på de kloka experterna?

Jag tror att det här är nyckeln för att förstå programledarens chock. Trump är vedervärdig. Där är jag överens med Wallström och Reinfeldt. Men är han så annorlunda än de två? I själva verket är de alla utväxter av samma träd. När arbetarrörelsen var stark var den allmänna högern enad i sin kamp mot denna. De gjorde allt för att pressa tillbaka arbetarklassens rättigheter som faktiskt var ganska imponerande. När arbetarrörelsen efter skiftet mellan 80- och 90-talet inte längre framstod som ett hot så släppte bandet som höll ihop högern. Fortfarande sprattlar delar av högern som om den fortfarande är anständig. Men andra delar av de odemokratiska krafter som förr tvingades visa upp ett annat ansikte struntar nu fullkomligt i det anständiga. Trump är bara konsekvensen av den gamla ordningens kollaps. Förspelet till dagens elände kan ses personifierad av t.ex. Berlusconi i Italien. En antipolitiker som lyckades fånga upp arbetare just för att han faktiskt visade upp handlingskraft.

Det är väl därför Sverigedemokraterna här i Sverige är en återvändsgränd? De säger flera kloka saker, om än inte allt, om migrationspolitiken och ordningsfrågor. Men när det gäller rättigheter för oss arbetare är det av samma skrot och korn som anständighetens riddare Fredrik Reinfeldt. Det är väl just det som är oerhört, att välfärdsårens rättigheter har monterats ned. Inte helt oväntat av de anständiga.