"Vad vi behöver är en folkrörelse - folk i rörelse - där aktivitet för förändring är ledordet" skriver Ingemar Ericsson. Vi måste börja lokalt, driva konkreta frågor och visa att det finns en annan väg att gå.

Det behövs en Folkrörelse

– Jag behöver inte berätta hur det ligger till. Det vet ni redan. Att pensionerna är helt värdelösa men att pensionsförvaltarna, som leker affär med våra surt inarbetade pengar, lever livets glada dagar. Att arbetslösheten är hög men att de privata jobbcoacherna, som ersatt arbetsförmedlingen, skickar saltade fakturor för en halvtimmas nonsenssnack per telefon med våra ungdomar. Att Försäkringskassan upphäver sjuka människor sjukintyg, att dokumentationshysterin inom det offentliga har stigit till helt groteska nivåer och dränerar hela verksamheten på pengar och resurser. Och miljonärerna, eller rättare sagt miljardärerna, blir allt fler samtidigt som de skuldsatta och barskrapade blir ännu fler. Det där vet ni redan. Och ändå har jag bara skrapat på ytan.

– Lokalt är det ännu värre. Det målas upp att det är himmelsvida skillnader mellan Vänsterpartiet på den ena sidan och Sverigedemokraterna på den andra. Att det är en ocean däremellan. Så är det inte. För när man kommer ner till den konkreta lokala verkligheten är de överens. De är faktiskt helt överens. Att de snäva ekonomiska ramarna ska hållas, att det ska sparas på vanligt folks villkor när den snäva budgeten ska hållas, att politiker- och chefslöner ska höjas, att svindyra konsulter ska hyras in, att sparmål ska sättas, att icke folkvalda tjänstemän och byråkrater formar verksamheten och att allt ska bolagiseras. Men framförallt är de helt överens om att politik formas av proffs. Vanligt folk ska hållas utanför.

– Vi behöver inga nya partier. Inte i traditionell bemärkelse. Vad vi behöver är en folkrörelse - folk i rörelse - där aktivitet för förändring är ledordet.

– Vi måste börja lokalt. Lokala rörelser måste växa som driver konkreta frågor som berör och visar på att det finns en annan väg att gå. Lokala rörelser, inte bara i enskilda frågor, utan rörelser som formulerar ett bredare alternativ. Likt de gula västarna i Frankrike.

– I Varberg var vi tre som bildade 24:7 förra året. Nu är vi 29 medlemmar och har medlemmar/supportrar på ett 15-tal orter. Vi kallar oss inte höger eller vänster. För hur kan man kalla sig vänster när vänster, och höger, sparar in på våra villkor? Vi kallar oss inte socialister, liberaler eller konservativa. För alla ska med! Alla som reagerar på de massiva orättvisorna.

– Vi har en portalparagraf: 24:7 vill ersätta sociala och ekonomiska orättvisor med demokrati och gemensamt ägande. Det räcker. Mer behöver inte sägas. Därutöver formuleras lokala krav.

– Så hur gör man? Starta en Facebooksida. Vi hjälper till! Formulera lokala krav. Något/några stycken i veckan. Sedan är ni igång. Det räcker att du är en på din ort. Det är så man börjar. Lugnt och metodiskt.

Genom att formulera en diametralt motsatt politik, ställa Trygghet och Demokrati som ledord i varje konkret fråga, så växer intresset. Samla ihop följarna till ett möte. Då plötsligt har er ort ett organisatoriskt alternativ. Det är det viktigaste du har att göra. Bilda lokal folkrörelse. Vi hjälper till!