Kan man vara socialist och konservativ? Lokföraren StefanPedersen samtalar här med Ubbe Nilsson (UN) och Uffe Johansson (UJ).

Stefan Pedersen, du är lokförare. Vilka problem möter man där idag då?

-Infrastrukturen då förstås och att det är så otroligt många aktörer inblandade Det handlar inte bara om att det är många som kör tågen, utan det handlar också om spårunderhållet och överhuvudtaget banarbeten, att det är väldigt många inblandade så att säkerheten tyvärr kan brista från och till. Det absolut bästa det är när det avspärrat för järnvägstrafik när det pågår banarbete . Men ibland så har vi ju istället någonting som kallas för tågvarning och det innebär att en person ska hålla koll på järnvägstrafiken och varna.

Men där har man ju sett då och då att det inte alltid har skötts enligt regelverket. Och det är så otroligt många inblandade, så jag tror kanske att utbildningsnivån säkert har försvunnit lite grann, när det kommer liksom ner i den här långa långa kedjan av väldigt många inblandade aktörer.

UN -Ja, det var en dödsolycka i Malmö där just detta hände. Två personer skulle arbeta, den ena skulle hålla vakten, den andra skulle jobba och detta mitt under rusningstrafik. Jag får en känsla av att underhållet har varit eftersatt så länge och plötsligt kastar man ut en massa pengar på att försöka åtgärda de mest akuta bristerna. Den som gör jobbet är kanske inte utbildad i säkerhet.

-Så är det verkligen. Och jag har också märkt att det är väldigt mycket mer arbete som pågår nu, men det bästa är självklart om man spärrar av för järnvägstrafiken, det är ju säkrare för alla parter. Men där tror jag att det finns en del ekonomiska intressen ibland av att låta tågen gå, att man helst inte vill ställa in tåg till exempel utan att då får tågen och banarbetarna samsas på samma spår.

UJ -Vi står ju inför en vintersäsong nu. En av mina bekanta berättar att när Banverket tidigare hade det sammanhållna underhållet, så visste man att där och där kommer det mycket snö på de växlarna. Nu måste vi ut och ta väck snön där. Alltså den övergripande yrkeskunskapen. Men den yrkeskunskapen värdesätts inte uppfattar jag det som.

-Ja, absolut. Alltså det där är inte bara inom järnvägsbranschen, utan det är verkligen inom alla områden. När jag började som tågvärd till exempel, vi hade en vaktmästare. Så skulle det bli någon läckage någonstans, så dök han upp med skiftnyckeln och åtgärdade det hela. Han hade ju den kunskapen.

Idag om någonting sånt händer, ja då ska det skrivas någon rapport. Och sen så ska den skickas vidare till någon. Det ska göras en beställning och så vidare. Och sen i bästa fall så dyker det upp någon så småningom. Vi har så kallade överliggningar, när vi jobbar sent, så har vi möjlighet att sova kvar. Och då kom jag dit ser jag att det läcker blivit översvämning. Så då ringer jag upp direkt så säger jag åt dem att de får skicka ner någon som fixar det här. När jag kom tillbaka två veckor senare så pågick läckaget fortfarande.

Det var inte så många som befann sig i de här lokalerna. Det visade sig att de hade gjort en beställning på att taket läcker men den personen var på semester. Så att istället för att skicka ner någon som hade åtgärdat det på fem minuter så tog det flera veckor innan problemet åtgärdades och självklart blev det väldigt mycket dyrare i slutändan.

Och det kan vara lite symtomatiskt för hur det funkar även på större ställen tänker jag mig. Istället för att skicka ner någon direkt, som har kunskapen, så ska det gå i massa olika led, innan det så småningom förhoppningsvis blir åtgärdat.

UJ -Det ska upphandlas. Jag var på vårdcentralen och så berättade hon som tog prover att jag har en lampa här inne i förrådet som är sönder. Och då ska jag enligt reglementet skriva upp rumsnumret och sen ska jag skicka in det till Region Skånes serviceavdelning. Sen ska de dela ut det jobbet till någon, som ska då köra hit med en glödlampa, ta bort den gamla och skriva dit en ny.

Men jag körde ner på Ica, berättade hon och köpte en ny glödlampa och skruvade i den. För jag orkar inte med det här.. Och det är väl symptomatiskt i hela samhället alltså denna. fragmentering. Är det detta som gör att vi blir lite passiva och uppgivna? Eller vad tror ni?

-Det är nog en del av förklaringen, när man ser att saker och ting inte funkar, att man kan anmäla saker men ingenting händer. Man ser att det är väldigt svårt att förändra till det bättre.

UN -Den funktionella dumheten, eller vad det kallas för, är ju liksom djupt rotad idag. Det är som att slåss med väderkvarnar nästan.

-Ja, det är tråkig utveckling. Istället för att ordna saker direkt så ska allting dras i långbänk och yrkeskunnandet har på många ställen försvunnit.

UJ -Gäller detta i politiken också då?

-Ja. Det gör det ju. Idag har det blivit en hopplöshet.

Jag har varit engagerad inom vänstern ända sedan jag var 16 år. 1993 gick jag med i Ung Vänster i Bergslagen där jag kommer ifrån. Det var Ung Vänster Lindesberg som jag var med och startade upp. Det var verkligen en helt annan tid.

Alltså vi pratar om polarisering idag och det hade vi då men den såg helt annorlunda ut. Alltså det var vissa rasister självklart som skrek efter oss på gatorna och sen så var det också de som tyckte vi var dumma i huvudet och naiva.

Så det var ju självklart polarisering då också. Men samtidigt så kunde man umgås med varandra. Alltså det var inga problem att ta en öl med någon som hade motsatt politisk åsikt. Men det där är någonting som bara har blivit värre och värre och det har jag upplevt som en frustration inom vänstern idag, att du måste tycka rätt, ha rätta åsikter, uttrycka dig på rätt sätt, prata de här akademiska flosklerna. Samtidigt så har vänstern gått ifrån att vara förankrad i arbetarklassen till att vara väldigt akademisk och övre medelklass. Så det är inte konstigt att arbetare och vanligt folk har svikit vänstern och röstar på andra partier idag.

UN -Det ligger mycket i det som Stefan säger. Samtidigt så har det blivit så att plånboksfrågor, socialrättvisa liksom lämnats över, så att högern kan exploatera de frågorna istället. Vänstern har släppt det och sysslar med minoritetsfrågor, könspedagogik och sånt istället. Som fanns som ett fundament eller i alla fall som en del i ett vänstertänk. Ingen diskriminering, ingen förföljelse, alla ska kunna vara som de vill, men det var ju klart underordnade frågor i förhållande till rättvisa, klassfrågor och sådana saker.

-Det är självklart rätt det också, men idag så har det helt och hållet tagits över utav de som bara ägnar sig åt just minoritetsfrågor, antirasism, ja det finns tusen olika ord för samma sak. Vad jag har tänkt på framförallt är att då när jag engagerade mig på vänsterkanten var det väldigt centralt att jobba mot EU eller EG som det hette på den tiden.

Det var en av de saker, som verkligen fick mig att engagera mig. Och sen vidare till tidigt 2000-tal, då blev det ju väldigt stort med de här antiglobaliseringsmötena och rörelsen kring Attac. Då handlade det väldigt mycket om kamp mot EU, för nationellt självbestämmande.

Idag har vänstern helt och hållet lämnat de frågorna därhän. Man har mer eller mindre omfamnat EU. Och det här handlar ju om att man inom vänstern har blivit mer och mer liberal. Stora delar av vänstern, skulle inte jag kalla för vänster utan det är någon typ av identitetsliberalism. När den utvecklingen har skett så har följden blivit att man har närmat sig EU och tycker att globalisering är jättebra.

Då är det väldigt tydligt att det behövs ett annat, mer traditionellt vänstertänk. Gå tillbaka till en ekonomisk vänsterpolitik, som sätter välfärdsfrågor, ekonomisk politik i fokus och inte allt det här andra.

UN -Ja, och egentligen är man ju väldigt överens i svensk riksdag till exempel om de flesta av de här frågorna. Det är ju nästan konsensus om det, det väl Sverigedemokraterna kanske som sticker upp ibland i vissa av de här frågorna. Men i det stora hela är man ju överens.

Det är väl det som gör det så extra besvärligt på något vis, att det finns inget alternativ som lyfter de här frågorna som vi pratar om. Förslumning av arbetsmarknaden, vidgade klassklyftor, oro för framtiden och allt det där som vanliga knegare står inför. Och det här fullständiga föraktet för vanligt hederligt yrkeskunnande, när allting ska gå igenom någon sorts akademisk kontroll först, innan det verkligen blir utfört något arbete-

-Jag håller helt med. Det är en väldigt sorglig utveckling och tyvärr har det varit svårt att etablera ett politiskt alternativ som står redigt åt vänster men som också lutar åt det konservativa istället för åt liberalismen. Det saknas helt klart ett sådant alternativ i svensk politik på riksplanet Det finns ett antal lokala initiativ och det har gjorts försök. Jag var ju till exempel medlem och aktiv i Socialistiska välfärdspartiet som jag ser som det bästa försöket så här långt, att etablera ett parti med den här inriktningen.

Alltså en klassisk vänsterpolitik, ekonomisk, med välfärdsfrågorna i fokus och stopp för nedskärningar och jämlikhet och återförstatligande, samtidigt som man faktiskt har behållit kritiken mot EU-globaliseringen och inte säger nej till högre straff och begränsat flyktingmottagande till exempel.

Luften gick ur väldigt mycket efter valet för tre år sedan. Det gjordes ett försök att etablera partiet och det togs till exempel fram ett väldigt väldigt bra valmanifest som jag skulle säga är en av de bästa politiska skrifterna de senaste 50 åren.

Man gjorde en satsning på ett antal kommuner och ställde upp i riksdagsvalet. Tyvärr gick det inte speciellt bra. Man har ett fäste i Västervik sedan 2000, ganska många år. Men där har man också sagt nu att man sitter kvar perioden ut. Sen ställer man inte upp i nästa val. Så att man kan nog betrakta på det som nedlagt. Och det är jättetråkigt för det är det hittills bästa försöket under de senaste 20 åren i alla fall.

UN - Det finns ju politiska försök både här och där. Det finns i Varberg 24/7 till exempel. Som också är ungefär på samma våglängd, utan varje annan jämförelse. Det är det man hade hoppats på, att de här lokala initiativen skulle kunna göra någonting tillsammans och hitta någon väg ut ur det här eländet.

-Det är väldigt svårt. Det finns en sån gammal inrotad tradition att det är de här partierna som gäller, de som sitter i riksdagen. Sen kan det se annorlunda ut på kommunalt plan. Men att bryta just det här att komma in i riksdagen, det är inte många partier som har gjort det de senaste 20-30 åren.

Men Sverigedemokraterna har lyckats genom att vara väldigt envisa och stå fast vid sin linje trots att de var väldigt små i början, så har det partiet lyckats att etablera sig, så åtminstone på den punkten så kan man se att de har visat att det går.

UJ -Men Stefan, jag tänker så, lite för att svära i kyrkan, står inte Sverigedemokraterna för en del av det du säger med att återupprätta välfärden, mot EU, mot globaliseringen?

-Det är ju ett faktum att jag står kvar i mina åsikter. Jag står kvar som vänster och har med åren kanske fått en lite mer konservativ ådra. Så det är klart att Sverigedemokraterna idag står för en del av den politiken, men samtidigt ligger deras ekonomiska politik ganska kraftigt åt höger. De har påverkats rätt mycket av att sitta i den här regeringen och de har ju redan innan haft goda kontakter med svensk näringsliv. Nu har de bidragit till att försämra arbetslöshetskassan, så att jag skulle absolut inte kalla Sverigedemokraterna för ett bra alternativ. Inte minst när det gäller välfärdsfrågor och ekonomisk politik. Visst de är inte det mest nyliberala partiet. Det har vi på den andra sidan i form av Centerpartiet.

UJ -Vad tänker du om att Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna har en hel del gemensamma förslag. Exempelvis att slopa karensavdraget i sjukförsäkringen och att återinföra arbetsmarknadsprövningen, så att vi inte har en ohämmad import av slavarbetskraft.

Så jag menar att det här alternativet som du stödde i valet för några år sedan, kanske många arbetare upplevde att det alternativet redan fanns? Man trodde på att det är nog Sverigedemokraterna som kommer att stå för detta.

-Ja, många som som arbetar har definitivt gått åt det hållet politiskt. Det är väldigt många som är anslutna till LO, som idag röstar på Sverigedemokraterna.

Det kan man inte bara vifta bort eller kalla dem rasister eller någonting annat, utan det finns verkligen saker i Sverigedemokraternas politik som jag förstår är tilltalande. Framförallt när den andra sidan i politiken har blivit som den har blivit och det är ett sorgligt faktum. Idag ser jag det som att valet står mellan pest eller kolera. Flera bedömare har sagt att de här åtta åren som man hade senast med socialdemokratiskt styrde är de mest arbetarfientliga åren i modern svensk historia. Man skrev på de här avtalen med Centerpartiet som i princip fick igenom hela sitt partiprogram. Centerledaren Annie Lööf skröt om deras liberala reformer att de på allvar hade förändrat Sverige. Där hade hon helt rätt. De åtta åren blev väldigt strukturellt betydelsefullt. Otroliga förändringar och försämringar skedde under de åren, det var försämring av anställningsskyddet, det var höjd pensionsålder, försämring av strejkrätt, avskaffad värnskatt.

Jämfört med det så har ju den här borgerliga regeringen stått mer i mitten. Till och med skulle man kunna säga gammeldags socialdemokratisk politik till en början, jämfört med det här andra nyliberala alternativet.

Så där finns ju en risk i nästa val att folk som vill ha en vänsterpolitik röstar på Socialdemokraterna eller i vissa fall Vänsterpartiet, men istället så får man en än värre högerpolitik och ännu mer nyliberal inriktning framöver om Centerpartiet får inflytande.

UJ -Ubbe vad säger du som aktiv socialdemokrat i detta?

UN -Jag är benägen att hålla med Stefan om både riskerna och beskrivningen av det som var tidigare. Det är intressant att se försöket att föra socialdemokratin tillbaka till rötterna. Vi har haft ett par poddavsnitt tidigare om just det här; kan socialdemokratin hitta tillbaka till folket med anledning av den här försöket att hitta tillbaka till en ursprunglig socialdemokrati och mer arbetarvänster inom den då. För det efterlyses inom socialdemokratin av gräsrötterna.

Men efter att ha sett det inifrån, så var det ganska få som deltog i någon diskussion och på riktigt var med och påverkade utfallet inför den kongressen som var i våras. Och även utfallet och den är ju liksom... Ja, det finns bra inslag, bra förslag, bra förändringar, men samtidigt i det stora hela, i partistyrelsens händer, verkar det bli ännu ett slag i luften och ännu ett försök tror jag, att framställa sig som mer än vad man egentligen har för avsikt att bli.

-Det man sett den senaste tiden är att Socialdemokraterna har tagit på pappret väldigt bra steg. Men det är just också på pappret. Sen om det här skulle kunna genomföras, då vore det självklart jättebra. Men jag är rädd, att när man sitter där efter valet och ska förhandla med Miljöpartiet och Centerpartiet och Vänstern, att man tyvärr kommer att frångå väldigt mycket av det här. Man kommer att ge Miljöpartiet det de vill ha och dessvärre kommer man också att göra väldigt stora eftergifter för Centerpartiet. Jag hoppas jag har fel, men historien talar för att jag inte har det. Så det finns en stor risk att man får en mer nyliberal politik med Magdalena Andersson vid rodret, tyvärr tyvärr.

UN -Jag hoppas du har fel, men tyvärr tror jag inte det. Och på något vis får jag intrycket att, precis som du säger, på pappret finns det ganska många bra idéer och förslag. Och om man är förmådde att göra politik av det, om man insåg själv, att det är sprängkraft i detta. Det skulle kunna finnas ett stort folkligt underlag för de här kraven och förslagen till förändringar. Det är ju som om man inte riktigt själv vågar fatta det eller vill fatta det. Utan av rädsla för att förlora den klassbas man har idag så istället går man på tå. Man driver inte frågor som handlar om förslumning av arbetsmarknaden till exempel.

UJ -Vilka krav tänker du på?

UN -Ja till exempel arbetsmarknadsprövning. Eller att man på riktigt tar i tu med det här med arbetslivskriminaliteten och mobiliserar emot det här fullständiga vansinnet som är inom byggbranschen. Till exempel när man har 60-70 underentreprenörer på ett och samma bygge. Det är ju sådana frågor folk som själva jobbar upplever som fullständigt hål i huvudet. Man har ingen aning om vem som är på bygget nästa dag man kommer och vad de gör där. Och så är det en massa olyckor och grejer, alltså det har blivit så dåligt.

UJ -Så du menar att det skulle kunna finnas ett utbrett stöd för en annan sorts politik som ville göra någonting då?

UN - Egentligen så är det ju ingen raketforskning. Det är ju lite grann att hitta tillbaka till mer normala förhållanden, ordning och reda, mer inflytande från de som jobbar och att den lagstiftning som ändå finns gäller. Både när det gäller skattepolitik och arbetsmiljö och andra saker.

-Jag håller helt och hållet med. Det bästa vore om ett nytt socialdemokratiskt parti skulle kunna växa fram. Men det är ju också givetvis väldigt svårt Men man ser ju ibland att politiska förändringar sker väldigt snabbt. Inte minst när det gäller NATO-anslutningen till exempel. Så saker kan förändras väldigt fort.

Även om det mesta går på gamla hjulspår. Ja alltså som jag ser det, så vore ju verkligen det bästa om gick att få fram ett nytt socialdemokratiskt eller vänsterkonservativt alternativ som verkligen verkligen kom ut med sin politik och att folk såg det som ett rejält alternativ. Det finns ett otroligt tomrum i den hörnan av svensk politik idag på riksplanet.

UN -På många plan har det ju hänt jättemycket på det viset. Men åt andra hållet verkar det ju vara en jävligt stor tröghet. Men det beror också på oss själva att vi dels har släppt sådant som vi tyckte var bra. Och samtidigt också verkar ha svårt att hitta enighet och kraft för att bygga något nytt. Och hitta krav som vi kan ställa oss bakom tillsammans och verkligen stå för. Det finns ju en underström i de här sakerna vi pratar om. Jag tror det är väldigt få vanliga arbetare, som skulle tycka att vi har fel när vi beskriver hur verkligheten har blivit. Man håller med om det och man tycker det är dåligt.

Men just det här, vad gör man åt det? Det där är liksom en förlamning nästan. Man önskar att vi inte bara är en lönekartell, som marknadsaktör, utan att man också är en kraft för att förändra och försvara och flytta fram våra positioner rent socialt och i samhället.

UJ -Du tänker facket alltså?

UN -Ja

-Ja, jag håller helt med. Men sen har man också märkt att det går väldigt snabbt att riva ner saker. Att montera ner och privatisera. Men när det väl har blivit privatiserat och att verksamheten har splittrats i tusen aktörer så tycks det tyvärr vara väldigt, väldigt svårt att återförstatliga och återigen komma tillbaka till en sammanhållen verksamhet.

Det har, vad jag vet, inte egentligen skett i Sverige. Utomlands har man sett att det har kunnat skett inom järnvägen till exempel. För England var ju sorgliga pionjärer en gång i tiden med att privatisera hela sitt järnvägssystem, vilket självklart gick åt skogen. Och där var man tvungen att återförstatliga stora delar av det som man hade privatiserat en gång i tiden. Det finns förslag även inom svensk politik att gå åt det hållet. Att åtminstone ha mer statlig styrning när det gäller järnvägsunderhåll till exempel. Men då får man inte ge Centerpartiet något inflytande. Jag hörde någon centerpartist vid tillfälle som sa att i Sverige har vi kommit en bit på vägen och pratar om privatiseringar inom järnvägen, men det finns mycket mer att göra med ännu mer privatiseringar och uppstyckningar.

UJ -Ja, de har förläst sig på de här böckerna om hur marknaden ska ha fritt spelrum och då fixar sig allt. På mitt jobb så hade vi i 14 dagar en sån här marknadsstyrning. De olika avdelningarna i fabriken skulle beställa jobb från oss på verkstaden och det skulle redovisas och det skulle skrivas papper och upphandlas och det skulle jämföras med om det var dyrare att ta in någon från vår egen verkstad än att ta in ett företag utifrån att göra jobbet. Men efter 14 dagar så upphörde det. Det blev ett kaos och bara stal arbetstid. Så på många företag så tänker jag att sånt här provades. Annie Lööfs tankar, den här uppdelningen. Men efter ett tag fattar ju alla att detta är bullshit.

Vi har inte kommit så långt när det till exempel gäller järnvägen eller sjukvården. Eller vad det nu är. Men kunskapen finns hos oss som utsatts för dessa experiment.

Centerpartiet är väl ett parti av sådana här akademiska ekonomer, totalt verklighetsfrånvända. Men det måste ju finnas jättemånga människor, även bland chefer som ser att detta är vansinnigt.

-Man tycker ju det. Man tycker ju att även inom den delen av politiken att man borde se att det har inte funkat speciellt bra och kanske komma till någon typ av självinsikt att man har begått fel tidigare. Men ibland så känns det som att politiker inte lär sig överhuvudtaget Det är bara att titta på de här upphandlingarna som har varit inom järnvägen, som har blivit så otroligt mycket dyrare för alla.

I slutändan så tror jag inte att man har lärt sig speciellt mycket. Upphandlingarna kommer igång, det kommer in anbud och det ser jättebra ut, priserna kommer att pressas och det kommer att bli så bra. Men det är ju bara det att när det ska omsättas i verkligheten så blir det rakt motsatta.

Det blir att montera ner verksamheter, det blir försämrade villkor för personalen etc. Och allt det här, när folk slutar, när verksamheten faller samman, har ju självklart blivit väldigt mycket dyrare i slutändan. Ändå så är det som att politikerna går på det här gång på gång. Man blir så till sig när man ser de här fina siffrorna, till exempel med snöröjning. Det har utlovats väldigt bra snöröjning till inget pris alls Och sen har det börjat snöa Och då har det inte funnits någon maskinpark eller personal att skicka ut.

UJ -Någon hade skrivit lite finstilt Ja visst kör vi ut och röjer snö om det är över 50 cm. Ett samhälle som är lite på dekis.

Och vi är många som ser det, tänker jag. Både bland oss vanliga och bland högre chefer som är besjälade av att verksamheten ska funka. Hur ska vi komma vidare? Har du någon tanke, Ubbe?

UN -Jag har en massa tankar, men just det svaret måste jag nog bli skyldig för det är svårt. Vi vet väl i alla fall, att det pågår flera sådana här samtal som vårat. Kanske just i samma stund runt om i landet. Vi vet liksom inte om varandra riktigt. Det är det stora kruxet. Hur ska vi göra oss hörda? Hur ska vi få våra tankar och idéer att bli en politisk kraft?

Det är väl samma problem som arbetarrörelsen stod för för hundra år sedan, tänker jag. Men då hade man på något vis ändå någon riktning att peka mot. Det är det som saknas hittills. Man vet inte riktigt vad man vill. Man vill bara tillbaka, känns det som till något som varit och det är ju alltid svårt att backa in i framtiden.

-Man kan ta influenser utav folkhemstanken.. Självklart att den politiska riktningen ska vara åt det hållet men det blir aldrig på samma sätt igen. Jag tänker mig att det kan komma politiska förändringar som går snabbt.

Att det kan komma politiska initiativ framöver som är åt det här hållet. Att man självklart får jobba vidare fackligt med de här frågorna Och att man i det lilla, i den mån man orkar, har kraften att argumentera för den här linjen. Så det finns små saker man kan göra i väntan på att någonting större kommer.

Men de politiska nederlagen har ju också gjort att det har blivit motigt att engagera sig politiskt. Och där har det ju också varit hela den här biten med att när man som vänster inte har skrivit under på allt som den här nya liberala identitetsvänstern har tyckt, då har ju det också tärt på krafterna i och med att folk har tagit bort en från Facebook eller demoniserat och sagt saker och ting som verkligen verkligen inte stämmer.

Man har läst in så otroligt mycket i ens politiska åsikter som verkligen inte alls är sanna. Bara för att man är så otroligt inriktad på att de är de goda och säger man emot på något sätt där, då tillhör man det andra onda laget på något sätt. Så det där är också tärt på kraften när man kommer ifrån den här vänsterrörelsen som jag gör.

Då var det jätteroligt och bra på många sätt att engagera sig politiskt, men det har också gjort att man tyvärr har ledsnat på att engagera sig politiskt.

UN - Jag tror det är många som delar i känslan. Jag tänkte på att vi pratar om EU och vi pratar om saker som har varit, som kan vara god Inspiration och bra att känna till. Men ibland glömmer man att för många som är yngre har det aldrig varit annorlunda. De har aldrig bott i ett Sverige som inte var med i EU. De har inte varit med om det Sverige som var innan alla avregleringar och privatiseringar och alla uppluckringar utav gjorda framsteg för facket. Utan de har bara sett nedförsbacken. Och ändå kanske de tycker att det är ganska skapligt Om man är en insider i arbetsmarknaden så kan man fortfarande klara sig ganska skapligt. Det är lite dilemmat också att det är svårt att veta vem som är vi och dem idag.

-Ja och jag tänkte på det du sa här om EU till exempel. Det ser självklart annorlunda ut om man är 16 år idag och engagerar sig på vänsterkanten av politiken. Då är det helt andra frågor som står i fokus Att saker som förknippas med vänstern är väldigt skilda från när man själv gick med och engagerade sig i tidigt 90-talet.

UJ -Ubbe du sa någonting om att kompassen vänster och höger den har liksom ändrat riktning.

UN -Ja egentligen har det väl lite det. Alltså de riktiga vänsterfrågorna är väl fortfarande de samma liksom. Det borde ju handla om social rättvisa, jämlikhet och arbetarinflytande och fackliga frågor. Men de som utgör sig för att vara vänster idag, de har ju släppt de frågorna.

Istället har man lämnat över eller gett högerpartier och till och med extremhögerpartier en möjlighet att exploatera de frågorna. Dom har vänt sig till arbetare som är bekymrade över utvecklingen med sin agenda, men ändå på ett sätt som gör att man kan uppleva dem som sina förespråkare. Som Trump i USA till exempel som har mycket framgång bland vanliga knegare.

UJ -Högern (SD) säger ju att nej vi ska inte ha med EU att göra det De säger ju att man måste ha ett självbestämmande..

Och vänstern säger, nej det är klart vi ska va globala, välkomna inflöde av arbetskraft hur mycket som helst och så vidare. Då blir det ju väldigt märkligt om man fortsätter kalla sig vänster och höger. Jag tänker lite grann på att man skulle komma ifrån den stämpeln om nu till exempel Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna lägger fram samma förslag Slopa karensavdraget och det är en majoritet i riksdagen, vad är då problemet?

- Jag har varit väldigt tveksam till om man ska fortsätta att kalla sig vänster, men det sitter verkligen i ryggmärgen och jag känner i grund och botten att det är det man är. Just när det gäller ekonomiska frågor, klassklyftor, välfärden, EU och så vidare. Man är definitivt inte höger.

UN -Man kanske skulle våga kalla sig socialist istället?

-Det är ju självklart det som ligger närmast till hands.

UJ -Jag tänker på en dansk film med Mats Mikkelsen som heter Rättfärdighetens ryttare. Skulle inte det kunna vara ett rätt hyfsat namn? Rättfärdighet, det är väl det vi vill?

UN -Ja, det skulle ju vara lite självironiskt i alla fall.

Då lämnar vi våra frågor vidare till lyssnarna. Det vi snackat om här, det görs det nog runt om på frukostbord I Sverige. Vi är lite vilsna. Vi vet vad vi vill. Men vi vet inte hur ska vi komma dit.

Kommentera och dela gärna.

Om du vill medverka i vår podd, är vår epost [email protected]