Hur vill vi att samhället ska fungera? Hur tar vi vara på det yrkeskunnande som finns? Yrkesstolthet? Ett jobb bara för att leva? Hur fylls det med glädje? Funderingar i stort och smått.

Skriv också du en tanke, en fundering och skicka in!

Tänker så här på morgonkvisten på hantverksglädjen. Att kunna ta ett steg tillbaka, titta och tänka: det här blev inte så tosigt. Tänker på Roland, John, Ingmar och de andra gamla hantverkare, som tog sig tid att lära oss yngre ett yrke. Och livsvisdom på köpet. Vi kan väl inte fortsätta att importera hantverkskunnande och låta våra egna gå utan den glädjen i livet?