Framtiden

Victoria och revolutionen

Victoria och revolutionen

Erik Wijk leker med tanken att den blivande drottning Victoria, ättling till den franske upprorsmannen Jean Baptiste Bernadotte, avsäger sig tronen till förmån för Folkhem 2.0, ett demokratiskt Sverige. Här berättar han mer om boken:

I podden intervjuas författaren Erik Wijk om boken "Victoria och revolutionen", ett hoppfullt tankeexperiment i en tid präglad av ökade klyftor och krig. Wijk vill visa hur Sverige skulle kunna bli maximalt bra inom fem år.

-Demokratin som vi har konstruerat är ju väldigt bristfällig, säger Erik. I stort sett har vi bara vart fjärde år på oss att göra ett stort val, nämligen mellan åtta partier som är relativt lika varandra. Och där alla blir populister på något sätt och försöker ljuga rakt upp och ner liksom om vad som ska hända om de får makten. Och det är alltså, det som är vårt demokratiska stora verktyg, den här valet var fjärde år.

Vad skulle kunna hända för att sätta i gång en demokratiseringsprocess i Sverige? Och då tänker jag mycket på att medborgarna skulle vara mycket mer delaktiga om man fick till exempel ständiga folkomröstningar som folket själva tar initiativ till.

Att alla förtroendevalda ska jobba en vecka i månaden på golvet. Och behålla kontakten med det som händer där nere liksom.

Det har jag sett överallt i politiken, på arbetsplatser, min fru är förskolepedagog och man ser ju liksom de här som har varit fina engagerade medarbetare. De glider upp och blir chefer och kanske chef över en annan chef dessutom.

Och man märker att de tappar kontakten. Och det blir ett ovanför perspektiv till slut.

Det här skulle man kunna tillämpa på många ställen,

Andra förslag är ju att man ska utnyttja medlemsomröstningar om allt som är viktigt och då blir också de förtroendevalda tvungna att skärpa sig om de vet att medlemmarna har koll på det här. De kommer bestämma sen. Nu gäller det att jag gör någonting riktigt bra för dem så att de vill godkänna det sen.

-Det är ju fantasilöner som många av de här fackföreningsledarna har i dag.

-Lönerna ska vara i nivå med en vanlig medlemslön. Och jag, jag har ju alltid tyckt att det är rätt absurt att människor som kommer upp sig och får får bekvämare liv. Ska de ha högre lön? Det är väl de som sliter som ska ha högre lön i sådana fall. Så att det där har jag tyckt, varför skulle de som hela tiden får vara kreativa och hela tiden får bekräftelse, varför ska de ha högre lön? För mig är det absurt. Vanligen så ursäktar man det här med att de har en utbildning som har kostat pengar, de måste betala av studielån. Men det, det skulle man ju ordna med att ha en fullt ut studielön. Det ska inte finnas en skuld när man har pluggat klart så, så man kan skylla en hög lön på.

Erik Wijk

-I boken beskrivs också en riksdag som består helt av lottade ledamöter.

Det vill säga att vem som helst i befolkningen kan bli utlottad till att sitta i riksdagen. Och om man då tittar statistiskt så skulle ju, det skulle inte vara någon elit eller en överklass som styr i riksdagen överhuvudtaget då. Utan det skulle bli representativt från hela folket och alla åldrar och alla yrken.

Så att folk som blir lottade till riksdagen skulle nog ha en viss politisk medvetenhet. Och då skulle inte finnas något partistyre. Det skulle inte finnas som sagt någon elitism. Men däremot skulle de få hjälp då av riktigt bra tjänstemän att orientera sig i beslutsprocesser och sådana saker.

-Men är du inte inne där på att då blir det kanske ändå en expert? Alltså att vi har ju så stort förtroende för de här som kallar sig experter.

-Ja, men jag tror att det finns mycket sund skepsis i befolkningen i Sverige. Vi är liksom vana att slåss mot fogdar om man ser historiskt. Vinsten skulle vara att inte ha en färdig elit som bestämmer.

Titta på alla ungdomsförbund som ofta nästan alltid är radikalare än, än moderpartiet. Men när de kommer upp och blir seniorer så är de lika konservativa och inskränkta som partiledningen var en gång.

-De har satt upp fingret och känt var vinden blåser. Just det, det var så jag skulle tycka..

-Efter fyra år så byts man ut av en ny utlottad medborgare.

-Ja, då finns ju möjligheter att de ställs inför sina tidigare arbetskamraters dom. Att ja men hur i helvete kunde ni rösta på detta? Tidigare var inte riksdagsledamot ett yrke, utan man hade ju fortfarande kvar sitt jobb. Och när ATP-reformen, den pensionsreformen som politikerna har förstört, att vanligt folk skulle kunna ha en hyfsad ålderdom. När den röstades igenom så var det ju en folkpartistisk lagerarbetare som röstade för Socialdemokraternas förslag. Och han fick ju klart på fan av sina partikamrater.

Men av sina arbetskamrater blir han en hyllad människa. Han sträckte inte upp fingret i luften och kände var vinden blåste, utan han ville inte svika sina arbetskamrater. Och det skulle man väl önska att fler av de här riksdagsmännen hade gjort.

-Ja, men det, det där är en viktig poäng. Då kunde man ju tänka sig att den här reformen att det ingår att riksdagen kanske sammanträder varannan månad eller något och så behåller man sitt jobb. För det handlar ändå om demokratin och Sveriges styre. Så att man aldrig tappar den där kontakten och får både hyllningar och kritik av sina arbetskamrater och andra på hemmaplan, säger Erik Wijk avslutningsvis.

Har du som lyssnar också förslag hur vårt land skulle bli folkstyrt? Kommentera, dela och skriv till [email protected]

Fakta: Ett utdrag ur Victoria och revolutionen om hur facket skulle kunna demokratiseras.

"Ni vet!

Från LO-kongressen juni 2029

– Jaha, kamrater! Jag tror att det knorrar i många magar nu och jag tänker släppa iväg er för att äta lunch, och kanske ni vill vässa dom sista argumenten inför eftermiddagens motionsblock. Vi följer alltså …

Jaha, det lyser begäran om ordningsfråga här på min padda. Det är Bengt Tuulenkari från Hotel och Restaurang som begärt det. Så varsågod, Bengt!

– Tack! Jo, det har väl inte undgått någon att vår miljöminister Greta Thunberg är här som observatör. Men nu har hon bett mig ställa ordningsfråga för att be er om 5 max 6 minuters talartid innan vi går till lunch.

Hon hälsar att ärendet är mycket viktigt och mycket brådskande och hon hoppas ödmjukt att vi vill ge henne denna tid.

– Tack, Bengt! Jaha, då har vi ett förslag att ta ställning till. Förslaget är att låta Greta Thunberg omedelbart här och nu tala inför församlingen i max 6 minuter. Finns det andra förslag? … Nähä, då frågar jag församlingen om vi kan godta förslaget om ett extratal? … Jag hör bara ”Ja” och därmed är förslaget antaget med acklamation.

Jaha, ja, Greta Thunberg, var du nu är … ja, där. Talarstolen är din! Och medan du tar dig fram så kan jag tillägga att jag personligen tycker att det passar utmärkt att vi mitt i vårt fackliga paragrafsnickeri får en påminnelse om hur viktigt klimatet och jordens välbefinnande är för oss alla.

Varsågod, Greta Thunberg!

– Hej allesammans, tack för att jag fick komma hit. Det är en stor ära eftersom jag vet att ni företräder en majoritet av Sveriges arbetare. Ni är alltså kapabla att genomföra enorma förändringar i detta land. Och förändringar behövs. Ni vet inte om det blir ett tredje världskrig eller om det blir en klimatkatastrof som förstör tillvaron för era barn eller barnbarn. Men tänk inte, som presidiets ordförande nyss, i all välmening visserligen, att vår planet är viktig för er. Tänk istället att det är ni som är viktiga för vår planet.

För medans motparten – arbetsgivarna, kapitalisterna, investerarna, finanshajarna – förklarar sig maktlösa, att dom blott är dom ekonomiska lagarnas betjänter – så har ni sedan arbetarrörelsens gryning kämpat för rättvisa enligt en helt annan övertygelse, nämligen att det är människan som, om hon vill, styr över ekonomin. Inte tvärtom.

Ni vet att ni kan bestämma. Ni vet det även om många låtsas ha glömt bort det.

Ni vet också hur det började. Utan några som helst rättigheter började arbetare organisera sig. Efter fjortontimmarspass på arbetet satsade dom sin sista ork och sitt stora mod på att sprida kunskap och mobilisera andra arbetare. Många fick sitta i fängelse många gånger för sin fackliga kamp.

Hur många här inne har suttit i fängelse för sitt fackliga engagemang? Räck upp handen.

Mmm …

Ni vet också att arbetarnas enda styrka var enighet och solidaritet. Och deras enda vapen: strejken.

Hur många här inne har varit med i en strejk? Räck upp en hand, snälla! Får jag be rösträknarna göra ett snabbt överslag? Nej förresten, det är så få att jag kan räkna själv… 4, 5… nä, 6 stycken är det. Bra att ni finns här bland dom 418 röstberättigade kongressdeltagarna. Er erfarenhet kan komma väl till pass.

Ni vet förstås även att Sverige på 1920-talet var det strejktätaste landet i Europa. Och ni vet att den Saltsjöbadsöverenskommelse som ingicks med arbetsgivarna 1938, och som sedan dess i stor utsträckning hämmat den rörelsefrihet ni kunnat ha som mäktigt fackförbund, ni vet att det avtalet skrevs under när Mussolini och Hitler stod på höjden av sin arbetarfientliga makt. Era företrädare tänkte att denna frivilligstympning i Saltsjöbaden iallafall var bättre än en fascistisk diktatur.

Ni vet också att det inte var länge sedan som ett nyfascistiskt parti var det pouläraste bland era medlemmar, var det parti som åtminstone delvis red på en utbredd besvikelse över att arbetarrörelsen inte längre kämpade för arbetarnas intresse.

Jag vet att det inte är lätt att uträtta radikala saker i en stor koloss där systemets tröghet och interna karriärer blivit mer relevanta än själva grunduppgiften.

Men jag vet också att ni vet att ni ägnar era enda liv åt att tjäna denna kamporganisation och att era barn eller barnbarn en dag kan fråga er vad kampen gick ut på och vad ni lyckades åstadkomma.

Ni vet hur tillfredsställelsen efter ett väl utfört dagsverke känns, känns i kropp och sinne. Men ni vet att det var ett tag sedan det kändes så, när det nu var.

Ni vet att ni vill mer. Ni vet att ni skulle kunna förnya ett urviktigt arv. I hjärtat vill ni förbättra arbetarnas villkor, i hjärtat vill ni kämpa för jämlikhet, frihet och broderskap.

Jag har studerat kongressdokumenten. Jag vet att det finns en motion nummer 32. Jag vet att styrelsen avfärdar den med några få ord. Men jag ser ju, när jag läser den noga och tänker efter, att den innehåller förslag som kan vitalisera hela den svenska arbetarrörelsen. Den avpampifiering och dom medlemslyft den föreslår skulle förändra svensk arbetsmarknad och svensk demokrati.

Den skulle även förändra era liv, eftersom ni då åtar er följande:

* att jobba på ”golvet” var fjärde vecka

* att justera ned era löner till rimlig nivå

* och att låta alla viktigare beslut, lokalt, regionalt och på riksnivå, avgöras genom medlemsomröstningar.

Ni vet att era liv inte skulle bli tråkigare eller meningslösare. Tvärtom. Ni vet att när LO-kolossens alla ben och armar ska ta ställning till viktiga reformer, då kommer er kunskap och skicklighet att efterfrågas precis överallt. Den enda risk jag ser är att stoltheten över vad ni uträttar skulle kunna få er att spricka.

Om motionärerna till denna motion hör jag många olika saker: att dom tillhör en kommunistisk sekt, att dom är naiva flummare, att dom är köpta av svenskt näringsliv, att dom är några gamla trottares sista dödsryckning, att dom är syndikalistiska kuppmakare.

Så låt mig vara öppen om den verkliga bakgrunden. För några veckor sedan blev jag uppvaktad av ett helt gäng, i olika åldrar och från olika branscher, som utifrån diskussioner på ett hundratal arbetsplatser över hela landet vaskat fram förslagen i motion 32.

”Hopsnackat”, kallar dom sig. För det är det det handlar om, att på varje arbetsplats utbyta erfarenheter och önskemål, formulera krav, att snacka ihop sig. ”Hopsnackat” är hur gräsrötter går omkring och önskar sig att facket skulle fungera, om det fanns ett riktigt fack.

Och det gör det ju, det finns ett riktigt fack, stort och mäktigt, och här får ni några reformer serverade, förändringar som skulle ge medlemmarna nytt hopp och ny makt.

Jag läste motion 32 och bestämde mig för att jag inte kan göra något viktigare med min tid, och då inte bara som miljöminister utan som jämlikhetskämpe på jorden, än att komma hit och med en utomståendes okunniga men kanske friska blick få er att under lunchen betänka motion 32 riktigt noga.

Ni vet. Och jag och många andra vet att ni efter lunch har möjlighet att förnya och demokratisera det fackliga i en omfattning som inte skådats sedan pionjärernas dagar. Jag hoppas innerligt att ni är beredda.

Jodå, jag är säker på att ni är beredda.

Se er om i Sverige och i världen idag.

Det är ni som bestämmer.

Tack för det!

Och tack för mig."