Runtom i Sverige drar en ny epidemi fram över äldreomsorgen. Politikernas indragningar av personal på bekostnad av de som behöver hjälp. Så även i värmländska Storfors kommun. Här valde kommunledningen att bemöta protesterna från såväl sjuksköterskornas som hemtjänstens chefer, genom att köpa ut dem och hyra in en dyr konsult.

Hur har du det idag, Eva Turunen, före detta enhetschef för hemtjänsten i Storfors?

– Jag har det bra nu. Det har varit jobbigt efter att jag slutade naturligtvis, mycket känslor. Men jag har fått starkt stöd från många fina kollegor och medarbetare som var upprörda och ledsna. De ville ha mig kvar. Känslomässigt var det jobbigt men jag har hela tiden känt att jag inte hade något annat val. Sen har jag inte så många år kvar till pension och jag har tänkt att hälsan måste komma först. Jag ska fylla 62 år så jag får ingen pension än och jag tycker faktiskt att det är fult att så nära pensionen göra sig av med mig och det har jag också ifrågasatt.

Kan du berätta vad som hänt?

– Kommunen är inte nöjd för jag har inte sparat tillräckligt. Kommunchefen menade att de inte var nöjda med mig, men det klargjordes inte vad det var mer än det ekonomiska.

Jag har inte haft förutsättningarna att göra ett bra jobb och politikerna har valt att prioritera andra saker. Om verksamheten hade gått och spara i, så hade jag självklart gjort det. Storfors är en liten kommun och det är många äldre. Budgeten har minskats med 1,6 miljoner.

– Det blev droppen när man anklagade mig för att inte spara tillräckligt. Jag har inte kunnat göra på annat sätt eftersom mitt ansvar är mot alla medarbetare och inte minst mot de äldre, vars röst inte hörs. Det är ett stort ansvar och kan också medföra stora risker om man sparar på fel sätt.

-Jag har organiserat och planerat men medarbetarna har själva tagit stort ansvar. Vi hade ansvarsfördelning och olika ansvarsområden. Två av hemtjänstpersonalen utsågs som ersättare och hjälpte till i planeringen och genom dem kunde gruppen testa olika förslag. Så fort det var något som hände skrev vi tillbud och tog upp det efteråt för att se vad vi kunde göra åt det.

Vi har inga delade turer, vilket gjort att folk stannar kvar och det har varit lätt att nyrekrytera, liksom att 90% av personalen är undersköterskor.

Har undersköterskejobbet ändrats över tid?

– Jag började jobba 1988 och har varit undersköterska i 25 år. De sista sju åren har jag jobbat som enhetschef för hemtjänsten. Det har blivit mer hälso- och sjukvårdande uppgifter. Nu är det jobb varannan helg. Genom att det är mer sjukvård nu, så är det lika mycket att göra på helgerna som på en vardag.

Det är inte så vanligt att en chefsperson som du tar in vikarier och överskrider budget för att få en dräglig arbetsmiljö.

– Det som gått att spara, det har jag gjort, men det är småsaker. Jag skrev ett informationsbrev till kommunpolitikerna att jag inte har möjlighet att göra de besparingar som krävs för att hålla budget, utan att det får stora konsekvenser både för personal och kunder. Jag gav också exempel på olika konsekvenser. Det mailet skickade jag till kommunchefen och min verksamhetschef för kännedom, med texten att det här är min förklaring varför jag inte kan göra några större åtgärder. Chefen valde att inte skicka mailet vidare till politikerna, utan ville ha ett privat möte. Det ledde till att jag fick sagt till mig att jag måste göra besparingar oavsett vad. Det klarade jag naturligtvis inte. Kommunchefen var ute efter mig och vi hade några möten bara han och jag. Redan i höstas hade vi ett möte där han gick hårt åt mig och ställde frågan varför jag var kvar.

Sen blev det trakasserier i början på det här året. Till slut sa jag att jag kan inte fortsätta jobba för jag känner att jag bara är i motvind och inte får något stöd eller hjälp. Det slutade med att verksamhetschefen gav mig en skriftlig varning för att jag inte höll budget.

”Vi ser allvarligt på det som har hänt och vill på detta sätt påminna dig om de skyldigheter som du har i din anställning”.

Jag har fått köra mitt eget försvar, facket Vision har inte varit till mycket hjälp.

– I mitt jobb som enhetschef är jag bunden av lagar och förordningar till exempel från arbetsmiljöverket, där man kan få vite om det går riktigt illa. Sen granskas vi av Inspektionen för Vård och Omsorg, IVO som är den myndighet som granskar vård och omsorg. Det är inte möjligt att genomföra de sparmål politikerna kräver, med en budget som redan är för låg. Politikerna ger riktlinjer för vad som ska gälla, men sen finns det ingen möjlighet att genomföra den budgeten.

– Jag har det bra nu när jag släppt det som hänt. Livet känns lättare. Jag hjälper min syster med hennes catering. Och jag har fått ett vikariat i grannkommunen som administrativ hjälp till enhetschefen.

Tack Eva, du har gjort något, som vi nog alla önskade att vi vågade. Gott att se ditt mod.