När McDonalds i våras massvarslade sina anställda i USA annonserade hemsidan IsMyGirl.com ett exlusivt erbjudande till före detta McDonaldsanställda: Om ni går med nu får ni behålla 90 procent av era intäkter! Det man gör för att få de intäkterna är att sitta framför datorn och utföra sexuella tjänster åt betalande användare på andra sidan skärmen. Man blir inte anställd av IsMyGirl.com, istället är man frilansare i en slags världsomspännande digital bordell.

Sidor som OnlyFans och IsMyGirl har sedan coronan bröt ut registrerat en halv miljon nya ”creators”, främst unga tjejer, med löften om att tjäna upp till en miljon kronor om året.

Detta är den nya sortens öppna arbetsmarknad som får Annie Lööfs småländska ögon att riktigt lysa upp. 1990-talets bemanningsföretag känns gamla och stela i jämförelse, i den moderna ekonomin är det ”gig-arbeten” som gäller. Här kommer företagen helt runt arbetsrätten, för de har inga anställda.

På svenska gig-företaget Yepstrs hemsida står det inte ”jobba hos Yepstr”, utan ”jobba via Yepstr”. Klickar man den länken blir man välkomnad som en ”Young Entrepreneur”. När man som Young Entrepreneur sedan registrerar sig får man en app där man kan tjäna några hundra här och där på att åka hem till folk och städa.

I USA finns det gig-appar för nästan vad som helst, trots att Uber knappt funnits i tio år. Man får maten hemskickad från affären med Instacart, på Wag finns folk som kan gå ut med ens hund, YourMechanic reparerar ens bil, TaskRabbit fixar lite vad som helst i hemmet, Lugg flyttar grejer och slänger sopor. Om man inte orkar stå i biljettkö kan man använda LineAngel som då skickar ut en gig-arbetare att stå i kö åt en. Har man råd att betala kan man leva i fullständig lättja, i ett bollhav av appar medan anonyma frilansare skrubbar runt i ens skit.

Det magiska med techindustrin är att man inte behöver gå med vinst för att få investeringar. Uber har aldrig gått med vinst, men likväl är företaget värt 600 miljarder kronor – 200 miljarder mer än Volvo. Genom luftigt prat om bl.a. självkörande bilar har de lyckats övertyga investerare om att de kommer göra stora vinster i framtiden. Men då måste de bli ett monopol, genom att konkurrera ut dels liknande företag som Lyft, men också kollektivtrafiken. Därför går de medvetet med förlust, så att det blir lika billigt att ha privatchaufför som att ta bussen, till dess att bussarna är utkonkurrerade och bara Uber finns kvar.

Då är det hej då till busschaufförer med fasta arbetstider och semestrar, och hej hej till att sitta och vänta utanför flygplatsen i flera timmar utan lön tills algoritmen bubblar fram en körning. Uber har till och med en artikel på sin hemsida där de berättar hur mycket bättre det är att köra för Uber än att köra buss.

De självkörande bilarna ligger längre i framtiden än Uber vill erkänna, så då gäller det att göra allt för att pressa de nuvarande kostnaderna, dvs gig-arbetarnas löner. DoorDash, ett amerikanskt företag som kör ut mat från restauranger, betalar ibland mindre än vad det kostar att hålla sin egen bil i drift.

Sverige ligger en bit efter USA och kanske spökar det gamla pigsamhället lite väl nära i minnet. Som Robin Szekely, grundare av svenska TaskRunner.se, säger: ”Vi svenskar är väldigt obekväma i att låta någon annan ta hand om det man skulle kunna anse som 'sämre' sysslor. I de flesta andra länder och kulturer är man snarare stolt över att man hjälper till att ge någon en inkomst.” På TaskRunners hemsida kan man för en liten slant beställa hem någon som monterar ens Ikeahyllor, medan man själv ligger i sängen och kollar på Netflix.

Vi svenskar är kanske inte lika lata som amerikaner, men en större skillnad är att vi i Sverige har en arbetsmarknad som bygger på trygghet för den anställde snarare än flexibilitet för arbetsgivaren. Det är den modellen som Las-utredningen tycker är föråldrad. Men uppluckringen av anställningsskyddet är bara ett steg på vägen mot ett fullskaligt gig-samhälle.

På Centerpartiets partistämma 2019 beskrevs gig-ekonomin (som lite Orwellskt även kallas ”delningsekonomin”) så här: ”För många nyanlända och för de personer som står längst bort ifrån arbetsmarknaden så erbjuder delningsekonomin goda möjligheter att ta ett första steg in på jobbmarknaden [...] I det offentliga Sverige finns ännu en utbredd skepsis och stelbent lagstiftning som förhindrar delningsekonomins potential”. Samma parti lade 2018 fram ett förslag på en ny bolagsform för att göra det enklare att bli gig-arbetare, och både Annie Lööf och Maud Olofsson har sagt att de vill att alla barn ska födas som egenföretagare med F-skattsedel.

Jonas Sjöstedt hade nog fel när han sa att Annie Lööf vill tillbaka till ett samhälle där arbetare väntar på kajen med mössan i hand. I Annie Lööfs 2020-tal sitter man i bilen med appen på knät och väntar på ett pling när någon bortskämd 25-åring vill ha glass men inte orkar gå till affären.