Samhället
Den orättvisa bostadsmarknaden
Robert Nilsson Ahlberg skriver några rader om skenande bostadspriser och brist på hyresrätter som lägger hinder att skaffa tak över huvudet. Fram tecknas en bild av en skenande utveckling som inte gynnar vanligt folk. Robert hade tur, men de möjligheter han fick finns inte riktigt idag. Huvudfrågan blir: hur ordnar vi samhället så att tillgång till tak över huvudet säkras?
Vad tycker du? Kommentera gärna!
När jag växte upp i en statarlänga utanför Svalöv fanns drömmen om eget boende. Mina föräldrar hade inte kapitalet till att äga sitt boende. Så de hyrde en statarlänga med två lägenheter. Med vår ekonomiska sits var drömmen om eget boende mer en utopi än verklighet. Mitt mål när jag närmade mig vuxenlivet var att åtminstone hyra en bostad med trädgård.
Resan började 2004 på semester i Prag med min då flickvän, och idag min fru. Vi satt på torget ett stenkast från astronomiska uret när min mobiltelefon ringde. Det var Kävlinge Kommunala bostadsbolag som erbjud mig en etta i Kävlinge. Kävlinge var ett naturligt val då min fru skulle börja studera på Lunds universitet och jag jobbade på bruket i Örtofta.
Vi trivdes i vår lilla lägenhet men bestämde efter 4 år att vi ville ha trädgård och ge vår hund lite mer frihet. Sagt och gjort. Tack vare bostadsbolagets lojalitetsprogram kunde vi få ett radhus i Kävlinge. 2008 gifte vi oss och flyttade in i vår bostad med trädgård. Även här trivdes vi bra och såg en framtid i Kävlinge. Min frus studier närmade sig ett slut och jag jobbade på ett bemanningsföretag i Helsingborg. Finanskrisen var inget som påverkade oss mer än att vi fick låna ut ström till vår granne som inte kunde betala sin elräkning. I några veckor gick det en sladd från vårt förråd in till hans hus. När han väl fått sin ekonomi på fötter fick vi en symbolisk summa i kompensation.
2010 fick min fru jobb på ett laboratorium i Lidköping där även en flytt till Jönköping ingick. Nu köpte vi vår första lägenhet med besparingar och det är nu vår resa in i en sjuk värld med bostadsrätter och stora vinster börjar. Vi köpte en trerummare för blyga 300 000 kr som vi två år senare gjorde en vinst på över 200 000 kr.
Vi hade nu råd med insatsen till en bostadsrätt i form av ett radhus i Huskvarna. 720 000 kr var priset 2014. När min fru 2016 fick jobb i Skåne igen tvekade vi inte på att sälja radhuset och flytta ner. Vi sålde radhuset för 1.2miljoner! Att jag lägger fokus på siffror har sina orsaker. Det var inte slut på de skenande priserna här. Vår lägenhet som köptes för 300 000 kr såldes för någon månad sen för över 2miljoner!
Vi hade ingen avsikt att göra bostadsaffärer. Det var tillfälligheterna gjorde att vi idag har realiserat den utopi som en fattig pojke från Svalöv bara kunde drömma om. För dessa pengar kunde vi köpa våra barn den barndom jag aldrig hade. Denna klassresa inom bostäder är jag ganska säker på att jag inte skulle kunna göra idag. En anledning är att bostadsmarknaden ser annorlunda ut. Färre hyresrätter och skenade priser. Vissa ekonomer menar att det är upp till föräldrarna att belåna sina hus för att få ut barnen ur boet.
Om jag hade varit 21 år på 1970-talet och jag och min fru precis fått fasta jobb så hade jag fått ett billigt statligt lån att bygga mitt första hus som en del av det statliga miljonprogrammet. Det är inte bara betongkomplexen i förorten, som många tror, som utgör miljonprogrammet. Hela 1/3 av de bostäder som byggdes under miljonprogrammet var villor och radhus. Jag hade gynnats av billiga statliga lån och räntebidrag och att bostadspriserna släppts fria. För samhället innebar detta mindre efterfrågan på hyresrätter och att hyrorna skenat. För mig hade detta betytt en säkrad bostad utan lån.
Det är mycket problematiskt när vissa ekonomer pratar om att de tillgångar som äldre har i hus ska belånas så deras barn kan komma in på bostadsmarknaden. Problemet är att när man väl sålt sitt hus finns inga alternativ att flytta till. Det blir så när hyresrätter är en bristvara och bostadsrätter är relativt dyra och har en hög månadskostnad.
Den höga månadskostnaden på bostadsrätter har ofta att göra med eftersatt underhåll. När bostadsrätterna byggdes var hyrorna relativt låga, men för att behålla hyresnivån har man i flera föreningar skjutit fram kostsamma renoveringar. I vissa orter har man byggt hyresrätter för seniorer med gott ställt. Detta innebär en hyra för en tvåa på 10 000 kr med möjlighet att placera sitt kapital med hög avkastning i fastighetsbolagets egen bank. Här får man fråga sig vem vinner på detta?
Hela bostadsmarknaden är skev. Antingen har du lyckats att spara ihop till en del av insatsen eller, som en vän hade 300 000 kr och ville köpa en lägenhet på 500 000kr. Banken nekade lån pga. att hon bara var timanställd. Det gör det nästintill omöjligt att idag göra samma sak som jag hade turen att göra för bara några år sedan.
Tak över huvudet är faktiskt en mänsklig rättighet och inte en handelsvara.
Stöd Vi Som Bygger Landet!
Klicka här för att bli supporter och få en T-shirt
123 346 05 24