Den 2:a maj skulle matchen mellan Manchester United och Liverpool spelats. Men någon match blev det inte eftersom Manchester United supportrar mobiliserade sig för att visa sitt missnöje mot ägarnas girighet och planer på en ny stängd liga.

Supportrarnas mål var att skjuta upp matchen. Man stoppade spelarbussen och tog sig in på Manchester Uniteds hemmaarena Old Trafford. Resultatet blev att matchen först sköts upp i några timmar, för att senare skjutas upp till en annan dag. Supportrarnas engagemang för att stoppa kapitalets girighet är något som borde inspirera andra områden inom samhället. Precis som den privata skolan ser sina elever som konsumenter, ser fotbollsklubbarna sina supportrar som konsumenter.

Socialantropologen Sam Dubal som forskat kring nyliberalismens påverkan på brasiliansk och engelsk fotboll, menar att dagens marknadsstyrda era kommit att påverka supporterkulturen i en utsträckning som vi inte sett tidigare. Höjda biljettpriser gör att många supportrar inte längre har råd att gå på matcherna vilket har lett till att arenorna i främst England gentrifierats. Idag består inte längre de brittiska fotbollsläktarna främst av supportergrupper med sina rötter i arbetarklassen utan istället dominerar den köpstarka medel- och överklassen. Detta har resulterat i att de engelska arenorna nu har blivit alltför tysta, alltför likriktade och alltför inriktade på välbeställda konsumenter som åskådare, som inte är äkta fans. De ”äkta” fansen som stormade Old Trafford är förpassade till TV-bolagens dyra abonnemang.

Klubbarna ser nämligen inte längre sina supportrar som supportrar utan som konsumenter. Om man någon gång besöker en skola eller en fotbollsträning i Sverige kan man se att många ungar springer runt med fotbollströjor med lag som inte är regionala eller inom landsgränserna. En Barcelona tröja eller Manchester United t-shirt kan man i princip köpa på vilken stormarknad som helst. Att finnas på allt från pennor till tröjor är viktigt för storlagen för att kunna få in fler konsumenter. Ett enkelt sätt att se detta svart på vitt är att tröjförsäljning hos de Europeiska klubbarna är större i Asien än i Europa.

Planen med Super League var att 20 lag skulle spela i en egen liga, med matcher mitt i veckan, så att man samtidigt kunde spela sina matcher i den ordinarie ligan. 15 lag skulle vara direktkvalificerade medan 5 lag fick kvala in. Hela konceptet skulle sponsras av storbanken J.P. Morgan. Planerna på en utbrytning från UEFA är inget nytt och har diskuterats i många år. Det handlar om att skapa ett koncept som kan maximera vinsterna till dom största klubbarna i Europa. Detta missnöje hos de stora europeiska klubbarna har pyrt länge. Man tycker att Champions League erbjuder för många matcher mot sämre motstånd och man måste dela med sig av kakan till sämre klubbar.

Man kan ju fundera på om det överhuvudtaget var meningen att det skulle bli någon liga eller om hotet om en ny liga var bara ett sätt att kunna öka aktievärdet? Att man gick ut med meddelandet om en ny liga på en söndag, var ett strategiskt sätt att få ut ett mindre smickrande budskap med så lite uppmärksamhet som möjligt, precis som man gör inom finansvärlden. På måndagen steg Manchester Uniteds aktie med 5% och Juventus aktie med 10%.

Fotbollen i Europa har präglats av det europeiska förhållningssättet, där den sportsliga framgången styr med upp- och nedflyttningar som en centralbeståndsdelar. Det ekonomiska kommer i andra hand, Men på senare årtionden har inhemska ägare ersätts av utländska. I Europa har det bästa möjliga sportsliga resultat utan ekonomisk förlust varit en eftersträvande kombination.

Super League vill tillämpa den nordamerikanska modellen där klubbarna är företag. Det är bara det ekonomiska som räknas, sportsliga framgångar är bara en bonus. Det är inte ett projekt som vill främja supportrarna eller klubbarnas existens, det är ett projekt enbart för att maximera klubbägarnas vinster. Därför är det intressant att titta på varför det inte fanns någon tysk klubb med i Super League. Det har att göra med att precis som den Svenska fotbollen, styrs tyska klubbar av 51%-regeln, där klubbarna är till 51% ägda av medlemmarna vilket ska göra att man håller storägarna borta från ligorna.

Jag minns själv som supporter den där augusti kvällen 2015. Mina förväntningar var stora och jag visste att det krävdes mycket för att Malmö FF skulle vinna hemma. En vecka tidigare hade Red Bull Salzburg vunnit hemma med 2-0. Malmö behövde göra minst tre mål för att gå vidare till playoff i Champions League. Detta är inte vilken match som helst, nej detta är Malmö som är medlemsägt till 51% ställt mot ett lag som ägs av energidryckstillverkaren Red Bull. För att visa sitt missnöje med hur stora företag kommer in och förstör fotbollen valde Malmö FF att plocka bort Red bullen från sina kiosker. Även i inramningen av matcherna kunde man se skillnaden mellan lagen, Red Bull Salzburg bjöd på ett tifo med lasershow regisserad av Red Bull. I Malmö är det supportrarna som står för inramningen med både sång och tifo.

Det är mäktigt när hela stadion i Malmö drar igång med ”Hoppa om du älskar Malmö – hej hej!”. Man får gåshud av atmosfären och den kröns av att Malmö vinner med 3-0 och går vidare till playoff där man slår ut Celtic. I gruppspelet fick Malmö sedan möta storlag som PSG och Real Madrid.

Det som gjorde en extra varm om hjärtat var när Malmö FF:s styrelse beslutade att bortse från storklubbarnas praxis om biljetter och biljettpris. Det vill säga att de flesta biljetterna skall gå till sponsorer och biljettpriserna ska ligga på en hög nivå. Malmö valde att ge alla sina biljetter till supportrarna och priset skulle ligga på vad en vanlig arbetare har råd med. För i slutändan så vet Malmö FF att utan supportrarna är man inte heller något lag.

Men som Malmö FF-supporter blir man bestört när just de kommersiella krafterna vill göra så att ett lag som Malmö och jag som supporter aldrig ska få uppleva den känslan igen.

Eller som Manchester City-tränaren Pep Gaurdiola sa:

– Om man inte kan förlora, då finns det ingen mening med att vinna heller.